Detalj ur Samlaren, en målning av Patrik Gyllander.

”Det måste vara störningar i bilden”

Han tyckte inte om gulliga keruber och han tyckte inte att man ska sy i målningar. Därför sydde han en kerub – och fortsatte att sy. Patrik Gyllanders måleri komponerar om återkommande motiv, som kroppen, blomman, cirkeln – och släpper in något nytt. Det är en ljust kallgrön utställning, han kallar färgnyansen ”sambogrön”, han visar på NP33, i chambertska galleriet.

En stor målning, Samlaren, och så en rad verk i nättare format, rytmiskt hängda i små grupper. Det sambogröna bryts av något gult, av något rött. Samlaren är en bra utgångspunkt för ett samtal med konstnären då här finns mycket som återkommer i de mindre verken. Men bladguldet i spegelkransen är den ensam om.

Spegelns ljus är vit färg, ingen spegel alls men där står en enkelt tecknad gestalt som i vatten upp till knäna. Han håller ett nät fyllt med rosa bollar, det vilar mot kransens blad, bryter gränsen. Det är uppenbarligen han som är titelfigur.

Han är sydd, med tunn svart tråd som tecknar konturerna med fina stygn, knutar och trådrester hänger utanför som vore han sydd på avigan. Det ser ut som att nätet som håller bollarna också är sytt men när jag tittar efter riktigt nära är det bara ett par av nätets linjer som sytts dit, resten är ifyllt med finaste färgpenna.

– Jag syr för hand, annars tycker jag att det är fusk, kommenterar konstnären.

Här och där i sina målningar, som annars skapas mest med akryl, olja och bläck på linneduk, så syr han. Motiv som gestalter, blommor, hjul, men också text och mycket ofta bara slingor.

– Jag tar en tråd, lägger som jag vill ha den, ritar av den och syr sedan. Därför kan man se en blyertsskugga, som jag inte alltid följer, säger han och gör mig uppmärksam på den svaga avvikelsen.

Formerna återkommer, ibland med nya innebörder i Patrik Gyllanders målningar.

– Jag tyckte att man inte ska sy i målningar. Om man skulle bygga en perfekt bakgrundsbild så ska den innehålla något man inte gillar. Som den där keruben, gjord med ett material jag inte gillar, tråd. ”Åh, fan, det blev bra.”

Patrik Gyllander menar att en bild inte bara kan vara skön och fin, det måste vara störningar i den.

Keruben är med på utställningen, i en röd liten målning. I händerna håller den små gröna bollar och fler bollar ligger i en hög i ett hörn. Dessutom är fler cirklar med i molnen, samma form men utan att ge ett ”bolligt” intryck. Det är så här han håller på Patrik Gyllander, spelar med sina former men låter dem inta olika skepnader, betydelser.

Flera av de mindre verken är gjorda på tjockt papper, ibland tillåter han sig att kliva utanför gränsen, målar på passepartouten. Även här har han sytt.

Tjänstledig, en liten fin grafik, linoleumsnitt med svart och vitt, med 1950-talskänsla, har också tråd i sig. Motivet är änglar med vingar och glorior i guldtråd, även om en av dem just tagit ledigt.

– Även de grafiska bladens upprepning kan ändras. När jag syr så blir det lite olika, blir lite original.

Utanför chambertska glasgalleriet hänger ännu en stor målning med motiv som kan påminna om fiskar (själv kallar han dem kvalster). En annan stil, ”så målade jag förut”. Patrik Gyllanders måleri rör på sig.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI SANDER / NP33 Norrköping

18 april ­ – 16 maj 2015
Patrik Gyllander
Målningar

LÄNKAR
Patrik Gyllander hemsida
Galleri Sander / NP33 hemsida Facebook