Fallskärmen breder ut sig i Värmekyrkans begränsade rymd. Sommarens stora utställning är NASA — A Human Adventure.

 

De satte ett orimligt mål och nådde det

 

I stället för en gnistrade stjärnhimmel breder en begagnad fallskärm ut sig i Värmekyrkans rymd. Tekniknördarna får sannerligen sitt när NASA – A Human Adventure öppnar 1 maj. Men här finns också en stor avdelning som handlar om föregångarna, de som drömde stort, de som räknade ut det då möjliga och de som drabbades av rymdfeber. Men sugproppen kan vara ett skämt.

Under loppet av några få år, från 1969 till 1972 färdades 12 astronauter från amerikanska NASA sträckan månen tur och retur. Sedan dess har mänskligheten skickat ut några obemannade långfärdsfarkoster men själv nöjt sig med rymdfärder i omloppsbana runt jorden. ISS, den internationella rymdstationen, har varit bebodd de senaste 15 åren. Nästa steg handlar om planeten Mars. Sett till Star Trek har vi inte kommit särskilt långt alls.

Vårens och sommarens stora utställning trängs inne i Värmekyrkan. De råa väggarna är bara delvis täckta, ett extra våningsplan har byggts för att rymma allt. Ögonen glimmar på Jukka Nurminen, VD för John Nurminen Events och den som producerat utställningen. Han är lätt ohejdbar när han förklarar att det som ser ut som en grotesk miniräknare är ett tangentbord till en tidig dator, och passar på att beskriva ytterligare några datorrelaterade föremål i montern, inte mycket som är likt dagens. Men jag känner igen en räknesticka när jag ser den.

Det är gott om prylar, en del så obegripliga att de får mig att tänka på helgonreliker. 29 är superäkta rymdgodis. Det är gott om montrar och gott om satelliter, raketer, motorer och noskoner. Vad hänger inne i gyroskopet? Så det gnistrar om Geminiraketens öppning. Hur fick tre personer plats i Apollokapseln? Sommarens besökare får en fickguide i handen som ska svara på alla frågor.

 

På väg upp. Presidenterna Chrustjev och Kennedy var medtävlare i rymdkapplöpningen.

 

– De satte sig inte i Mercurykapseln, de klädde på sig den. Det var så de sa, berättar Carolina Olsson, verksamhetsansvarig för Datamuseet i Linköping, som bjudits in till visningen. Hon var guide när utställningen kom till Sverige första gången, till Tekniska museet i Stockholm och fick höra många roliga och spännande historier.

– Det var en intressant period, lite samma som i datahistorien. Man får ett orimligt mål och gör allt för att uppnå det. Amerikanerna hade haft en astronaut ute i rymden i 15 minuter när president Kennedy 1961 satte målet – en man på månen innan decenniet var slut.

Månfärderna ingick i rymdkapplöpningen, USA:s och Sovjetunionens kalla krig på hög nivå. Det ledde till het rymdfeber på jorden. Vid entrén i värmekyrkans gavel möter jag rymdens hjältar, hjältinna – jag känner igen bilden på den kvinnliga ryska kosmonauten Valentina Teresjkova från omslaget till min historiebok i gymnasiet – och en stackars apa, men inte hunden Laika. Där är också barnböcker och en pyjamas med raketer.

– Jag har tänkt på barn och ungdomar. De flesta går igenom en dinosaurieera, sedan en rymdera. Det finns ett stort intresse därute, säger Upplev Norrköpings Stefan Papangelis.

Han har rott hem allt större evenemang till Norrköping genom åren. 2014 års Harry Potter-utställning lockade 100.000 besökare, i år siktar Stefan Papangelis på 70.000 som betalar entré. Och får han inte hela familjer utan bara halva så blir han inte ledsen för det. Turistande familjer som delar på sig spenderar pengarna på något annat, som kommer Norrköping till godo.

 

Soldriven forskningsbil. Sovjetunionen satte inga kosmonauter till månen utan satsade på obemannad månforskning. Den finns kvar än i dag.

 

– Vi på US Space & Rocket Center har haft fem astronauter, räknar Holly Ralston stolt. Museet och lägerverksamheten U.S. Space & Rocket Center i Alabama bidrar till mer än vart tredje föremål i utställningen. Den viktigaste uppgiften är ändå astronautlägren som fostrat tusentals barn och ungdomar på läger som i grunden handlar om ledarskap, samarbete och kommunikation. Av dem har alltså några tagit sig hela vägen ut i rymden.

Christopher Todd Cannon, NASA Marshall Space Flight Center, kallar mig ”Ma’m” hela tiden, eftersom han också bor i Alabama. Det är en märklig upplevelse. Även hans organisation har lånat ur föremål till utställningen, cirka 20 procent. Han talar om vad rymdresorna ger i form av kunskap om teknik, som hittills gett igen sju gånger insatsen (läser jag mig till någon annanstans), och om människokroppen, som tar stryk av vistelsen ute i rymden. Han tror att den enkla sugproppen i en verktygsväska kan vara ett skämt från teknikerna till astronauterna.

Det är han som berättar om NASA:s planer för framtiden, forskningsresorna till Mars. Målet är att ta en besättning dit och hem igen, inte att kolonisera vår grannplanet. Det programmet heter Orion, som vinterns stjärnbild med de tre vise männen.

– Det dröjer till efter 2020–2030. De vet inte om de ska mellanlanda på månen på vägen dit, kanske hellre på en asteroid, säger Christopher Todd Cannon och får mig att inse fördelen med en nästan gravitationsfri asteroid som hållplats för nästa rymdresa.

 

Månlandare. Astronauten Charlie Duke, som toppade stridspilotkarriären med månfärd med Apollo 16, kunde se jorden från månen. Ganska likt.

 

Slutligen blir det min tur att träffa Charlie Duke, som ser ut som en oförskämt fräsch 75-åring (han är 80). Han tar emot blå uniform som ser avsevärt mer bekväm ut än den stela rymddräkt han bar under promenaderna och bilfärderna på månens yta.

– Jorden såg ut ungefär sådär och var ungefär en hand hög, säger han och håller upp handen mot jordklotet som snurrar strax invid, en fascinerande ljusprojektion inne i en glaskula. Men det gröna syntes inte, kontinenterna var bruna. Det blå var djupt blått och det vita vid polerna intensivt vitt.

Han var pilot för månlandaren, platsen där de skulle landa var förutbestämd, cirka 50 mil från där Neil Armstrong hade landat 1969. Till skillnad från flera tidigare månfärder landade de inte i något av månens ”hav” utan på en högplatå.

– Det var i en dal, fast på höjden. Kartornas upplösning var på 15 meter, så vi visste inga detaljer om markförhållandena.

De sista minuterna av landningen kunde han och kollegan se landningsplatsen och avgöra exakt. ”Smooth as this table”, säger han och stryker med handen över den släta bordytan.

Under de tre dygnen på månen följde de två astronauterna ett fast schema med uppgifter, vila och förberedelser. Att fixa inför en rymdpromenad och klä på sig rymddräkten tog tre timmar bara det. Det blev 20 timmar på månen, varav en hel del bilkörning med Rovern, liknande den som står en trappa ner i utställningen. Längre än 6 kilometer från landaren körde de inte, så långt som syret skulle räcka om de måste gå tillbaka.

Jag tror ändå att jag mest fascineras av männen, de är bara män, på de stora bilderna i nedre hallen. Drömmarna, forskarna, fantasimännen. Det är snyggt gjort rent grafiskt med stora bilder mot vyerna från månens yta. Konstnären och universalgeniet Leonardo da Vinci som skissade på flygplan och teleskop. Jules Verne och H G Wells men inte Baron von Münchhausen, som red på en kanonkula. Där är en rad andra namn som kräver att jag googlar på dem.

Konstantin Tsiolvosky har jag aldrig hört talas om, var han en drömmare eller forskare? Skissen över en rymdkapsel med växter på insidorna och människor som svävar i gravitationslöst tillstånd fascinerar. Hans namn är ryskt men texten tycks vara på latin. Han var den som insåg att fast bränsle inte dög utan att det måste till flytande bränsle, reaktionsdrift. Konstantin Tsiolvosky räknas som rymdfartens fader.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Sven Åke Molund och Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

VÄRMEKYRKAN Norrköping

1 maj – 30 augusti 2015
NASA – A Human Adventure
Utställning
Prod: John Nurminen Events

LÄNKAR
Charles Duke hemsida
U.S. Space & Rocket Center hemsida
NASA Marshall Space Flight Center hemsida
NASA – A Human Adventure hemsida
Upplev Norrköping hemsida
Rymden fylls i Värmekyrkan artikel Kultursidan.nu 20/12 2014