Lätta gardet går till attack.

.

Hem till Café Glädjehuset

Folklustspel på Forsemanska gården, det är tradition det. I år gick det som det gick. Grupperingarna i det anrika teatersällskapet Sythercopie har gått skilda vägar. Medan Sythercopie spelar barnteater, i år Madicken, på Wallbergska gården bygger nystartade Forsemanska teatern envist upp de röda små stugorna bland kullerstensgårdens stockrosor och hus.

Gamla och nya synder är nyskrivet av Axel Gustav, regissören Stephan Grönroos alter ego. Kvickt ordvänt i Gideon Wahlbergs anda men om en annan brytningstid. 1950-talet, som ligger mitt emellan tidigt 1900-tals småstadsliv på gator och gårdar och det moderna som håller på att göra sitt intåg. Ämnet är också det justerat, manusförfattaren leker hellre med folkets seder och normer än med herrskap och tjänstefolk.

Det går ändå som det brukar, allt ställs till rätta och alla får alla. Till toner som publiken känner igen. I ett litet hus med ett stort utskuret hjärta gömmer sig Richard Carlsohn, Forsemanska gårdens egen folklustspelspianist. Tjo Haderian på Brännö brygga!

Kaffetårar.

Stycket handlar om ampra fröken Ingrid som har sålt huset till stiliga fröken Vera. Här ska öppnas café, med glada flickor som har svårt att hålla fingrarna i styr när den ståtlige prästens söner ska hjälpa till. Där är Olof, stadens blyge polis, och Jonte, sailor med sjösjukeframkallande gång. Och brodern August, författaren som gärna tar en bira. Allt iakttaget av Nicholas Grönroos snabbe Kalle, nästa generations folklustspelare.

Men innan café Glädjehuset hinner öppna brinner en lägenhet upp, forna hemligheter avslöjas och en sjuksköterskerock byter bärare.

Rollerna är schabloner, långt borta från all psykologi, så till den grad att det är svårt att gissa vem som tar vem till slut. Och nog stör det mig att prostitutionens svåraste problem är vad omvärlden tycker, även om antydningar ges om sådant som gömts och nästan glömts. Och hur kan en ekonomiskt sinnad glädjehusmadam glatt se på när flickorna blir kära?

Den sagans tveksamheter stör inte ensemblen som spelar med friskt mod, välsvarvade dräkter, och en otrolig hatt. Bara den värd entrébiljetten.

Ta gärna med sittdyna, byggnadsställningar är hårda.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

Generationer.

• Gamla och nya synder
• av Axel Gustav
• Regi: Stephan Grönroos
• Kostym: Lotta Appelvang
• Medverkande: Britt Jacobsson, Marina Andersson, Påa Ahlgren, John Johansson, Stefan Sonestig, Lars Fredman, Cecilia Lundholm Pålsso, Caroline Holst, Birgitta Söderlund, Nicholas Grönroos, Stephan Grönroos
• Forsemanska gården, Söderköping