Fina bilder och dramatiska berättelser ryms i Karl Magnus Peurells bok Vandringar i Norrköping. Mest handlar det förstås om husen som stod kvar.

 

Karl Magnus Peurell har gott rykte som ciceron

 

Det är med viss förväntan jag påbörjar läsningen av Karl Magnus Peurells bok Vandringar i Norrköping. Jag har aldrig själv haft förmånen att vara med på någon av Peurells stadsvandringar, men jag hört mycket om dem. Ryktet säger att ska man gå på en stadsvandring i Norrköping, ska man göra det med Karl Magnus Peurell som ciceron.

Vid läsandet kan jag tämligen snabbt konstatera att detta med arkitektur, arkitekter och byggherrar inte är det som intresserar mig. Nej, det jag tycker är intressant är människorna, berättelserna och händelserna som format vår stads utveckling. Men detta är en guidebok kan man säga och det är då rätt naturligt att det blir mycket om husbyggnader och olika byggnadsstilar.

 

Mycket vackra scenerier. Anders Kratz, som fram till nyligen tjänat Östgötateatern som fotograf, står för alla nytagna bilder.

 

Boken innehåller mängder av fotografier. De gamla norrköpingsbilderna är hämtade från Norrköpings Stadsmuseum, medan de nya är mycket vackra bilder tagna av fotografen Anders Kratz, välkänd som fotograf åt Östgötateatern bland annat.

Visst finns här berättelserna också och det är de som gör mig gladast. Här får vi bland annat höra om den katastrofala översvämningen av Motala ström i början av 1700-talet. Det var närmare bestämt den 16 april 1708 som Motala ström steg över sina bräddar mot Gamla torget där den bröt igenom och tog ett nytt lopp tvärs igenom kvarteret Knäppingsborg. Från entrén till Crescendo till Kunskapsskolan vid Knäppingsborgsgatan gick den nya strömfåran, för att därefter ansluta sig den vanliga sträckningen igen.

Det framrusande vattnet tog med sig flera byggnader, bodar, stall och Mäster Hosners hela hus. Inne i huset låg Hosner själv och sov. Det var hans bröllopsdag och i stället för svensexa hade han blivit trakterad med mat och dryck av några kamrater på Stadskällaren, så pass att han kände sig lite rusig och han beslöt därför att vila lite innan han skulle träffa sin brud. Det bar sig inte bättre att Hosner somnade och när han vaknade var huset på väg utför Strömmen. Häpna norrköpingsbor lyckades få stopp på ekipaget alldeles innan det riskerade att krocka med Saltängsbron. På hustaket satt en förskräckt mäster Hosner utan kläder.

Bröllopet ställdes in och mäster Hosner blev en visa i hela staden, så pass att han tvingades lämna Norrköping för att kunna komma till rätta med sitt liv. (Han flyttade till Söderköping och gifte sig lyckligt med en kusin).

Tack vare denna nya bana av Motala ström, fick kvarteret namnet Nya strömmen. Den nya strömfåran hade så mycket vatten att den var utmärkt att utvinna vattenkraft i. Det blev således här som Petter Swartz lät anlägga den första snus- och mjölkvarnen 1761.

Vi får veta att stadsbranden 1655 startade i en byggnad vid Gamla torget. Det skedde den 30 juli. Familjen som bodde i huset hade, som så många andra norrköpingsbor, farit till Skänninge marknad, men en piga lämnades kvar att se till bostaden. Hon misstänktes för att genom slarv, eller genom missnöje över att ha blivit kvarlämnad, ha orsakat branden och hon häktades. Misstankarna kunde inte styrkas så hon släpptes.

Branden ledde dock till att hela centrala staden brann ner, inkluderat rådhus, kyrkor, skolor och sjukhus. Marknadsbesökarna som återvände från ”Olofsmarknaden” i Skänninge återvände till en förkolnad stad.

Vi får också läsa om den södra branden den 12 juni 1822 (den brukar också kallas ”stora branden”) som startade i kvarteret Vattnet på Generalsgatan och den norra branden den 27 april 1826 som startade i kvarteret Haken på Sandgatan. Det var efter dessa båda bränder som stadens brandsäkerhet på allvar skärptes och Norrköping har inte drabbats av någon större eldsvåda sedan dess.

 

Ingen prominent person. En av Peurells pärlor berättar om flickan som dog helt ung.

 

Nytt för mig var att Oskar Fredrik, som givit namn till Oskar Fredriks bro, var en blott 7-årig gosse, sonson till Karl XIV Johan, som fick hedersuppdraget att lägga grundstenen till bron. Han var hertig av Östergötland, precis som lilla Estelle är hertiginna av Östergötland idag.

En annan person som Karl Magnus Peurell berättar om är ”Gröna frun på Saltängen”. Hon hette egentligen Gustafva Eleonora Gjöwell (gift Lindahl). Gustafva och hennes make Niclas bodde i det Eschelssonska huset där de samlade den svenska kultureliten. De var också flitigt förekommande gäster vid Johan Henric Lidéns sjukbädd i det Kuhlmanska huset.

Efter makens död levde hon alltmer tillbakadraget i en gård på Saltängen. Hon klädde sig i grönt, hennes kusk bar grön klädsel och hennes vagn var grön. Gröna var också fönsterluckorna och dörren till hennes hus.

Vandringar i Norrköping avslutas med ett par kyrkogårdsvandringar, där vi får en uppräkning av mera prominenta norrköpingsbors familjegravar. Vi får också följa med på en vandring på den judiska kyrkogården.

Sist men inte minst, får vi en vandring kring stadens offentliga konstutsmyckning.

Även om jag personligen inte är så väldigt intresserad av vem som byggde vad, och vilken stil olika byggnader är uppförda i, så intresserar det många. Vandringar i Norrköping är, som jag redan sagt, en mycket vacker bok och kan säkerligen användas som en slags uppslagsbok om man undrar över en särskild byggnad.

Den är på intet sätt en heltäckande bok, men det utgör den sig inte för att vara heller. Dock förstår jag mycket väl att Karl Magnus Peurells guidade turer är uppskattade.

Text: Eva Lindblad
Foto: Anders Kratz, Ann-Charlotte Sandelin, Norrköpings Stadsmuseum

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NORRKÖPINGIANA

Vandringar i Norrköping
av Karl Magnus Peurell
Foto: Anders Kratz
Layout: Karin Almlöf
Almlöfs förlag 2015

LÄNKAR
Almlöfs förlag hemsida
Karl Magnus Peurell ser stadens potential reportage Kultursidan.nu 22/4 2015