Avtecknad. Jan Stenmark slår sig ner på EWK-museet i sommar.

 

Lustfyllda och förljugna bilder

 

Det är lite rockstjärnestatus över Jan Stenmark. Själv ser han sig som bokmakare. Sommarens stora utställning i EWK-museet på Arbetets museum hämtar bilder från nästan alla hans böcker. Koncentratet av stilarna finns i vardagsrummet.

Rockstjärnestatusen ja. 851 personer har anmält att de kommer till vernissagen. EWK-museets intendent Carina Milde är lika glad över genomslagskraften i utställningen med Norrköpingssonen Jan Stenmark som hon är orolig att alla som klickat ”kommer” på Facebookevenemanget verkligen dyker upp till invigningen klockan 14. ”Vi är här redan från 11”, understryker hon.

Än så länge är det pressvisning och Jan Stenmark startar i vardagsrumssöffan som fått två prickar över sig – samt en förklarande tavla för den som liksom jag inte ägnat bildmakaren närläsning utan en mer förströdd uppmärksamhet. Hela vardagsrummet, låg soffa, soffbord, golvlampa och tavlor, är inhandlat på loppis, det syns tydligt.

– Jag har ett visst förhållande till stan, rört mig i kvarteren. Fast Knäppingen har blivit lunchställe i stället för disco, kommenterar förre mopedbudet vid Norrköpings maskinaffär.

 

Ett självbiografiskt porträtt?!

 

Utställningen heter Här & Då. Intendent Carina Milde har tillsammans med projektanställde Andreas Olsen botaniserat fritt och slutligen valt ut uppemot 130 bilder ur Stenmarks 13 böcker. De hänger tätt i olika rum i rummet.

De små anspelningarna på Norrköping gläder förstås. Faktiskt är både Katolska kyrkan och vägen mot Svärtinge med i ”vardagsrummet” med de viktigaste verken. Huruvida det är sant det där med första kyssen och bajsandet eller om det är något han klippt ihop är inte så viktigt. Inte heller om det minnesvärda huset och grannhuset verkligen är barndomshemmet och huset intill. Det finns andra sanningar än de rent faktiska, de sanningar som ger verken deras allmängiltighet.

– När vi gick igenom bilderna pratade vi om frånvaro. Att bilderna går tillbaka till en känsla som när man var barn. Det är Då. Genom att de slår igenom så starkt nu när vi ser dem så blir det ett Här, säger Carina Milde.

För mig är Jan Stenmark lakoniska texter till 1950-talsfotografier, krocken ger en surrealistisk känsla, rakt i magen. Utställningen öppnar en större värld och ett undersökande av bilder. Reklamfotografier (mycket soffor), serieteckningar, läroböckers bildspråk. Den självbiografiska bild jag hittar och som visar saxen som barndomens första redskap, som han hanterar skickligt har kombinerats med grova konturlinjer och flödande färger. Och så de tragiska orden, som citat ur det bittra livet som kontrasterar mot bildernas ursprungliga glättade innebörd.

– Det finns en lustfylldhet i bilderna och en förljugenhet på samma gång. Jag är inte ute efter att punktera idyllen, säger Jan Stenmark.

– Jag är inte speciellt samhällskritisk, det är mer att jag vill gestalta upplevelser, vad människor känner.

 

Plötslig längtan efter allvar.

 

– Jag använder bilder som har en patina, nu först har jag börjat använda bilder från 1980-talet, berättar Jan Stenmark och menar att när man är för nära i tiden ser man inte det tidstypiska lika klart. Distansen är viktig.

Det var på 1980-talet han började göra sina bilder, de första publicerades i Aftonbladet och snart samlades de till böcker. Det låg i luften, han nämner Ulf Lundqvist och Lasse Åberg. Från rena collage tog han snart steget till text.

– I början var det mer pratbubblor i befintliga bilder. Men jag skrev hela tiden, gick skrivarkurser.

Det är när han bläddrar i bilderna som idéerna kommer. Bilder sparas, texter putsas. Så sitter det där. Ämnet är ofta barndomsupplevelser, dödsångest som han inte kunde sätta ord på då. De vuxnas mörka hemligheter.

Jan Stenmark är född 1949, alltså nybliven ålderspensionär. Projektarbetaren Andreas Olsen är 21 år och gillar det han ser. För Carina Milde har den unge medarbetaren varit ovärderlig i hjälpen med att välja ut bilder som ska tilltala en bred målgupp.

– Hans bilder är ”WHAT?!”, inget som makes sense. Jag tänker på texten, ansiktsuttrycken och kroppspråket, Det är som två språk som pratar tillsammans.

Jag ber Andreas Olsen visa mig sin favoritbild: Ett foto med två glada flickor och en cockerspaniel. ”Vi skrattade så gott för att Daisy nyss hade bajsat. Ja, än idag kan jag vika mig dubbel när jag tänker på det.”

– Nästan alla har ett barndomsminne med kiss och bajs. Man kan känna igen sig i det, menar Andreas.

Förutom sommarutställningen på EWK-museet invigs en bildvägg med fyra tryckta bilder på Kvarteret Hallarnas innergård på lördag eftermiddag.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

EWK-MUSEET, ARBETETS MUSEUM Norrköping

9 maj – 6 september 2015
Här & Då
Jan Stenmark
Teckningar

9 maj 11–17 vernissage, 14.00 invigning

KVARTERET HALLARNA

9 maj kl 15.30
Invigning av bildvägg på innergården

LÄNKAR
Jan Stenmark Wikipedia Facebook Fansida
Arbetets museum hemsida Facebook EWK-museet
Kvarteret Hallarna hemsida invigning bildvägg