Birth. Annika Nordin berättade om Louise Bourgeios på Konstmuseet i  onsdags kväll.

Kvinnoformer, så sköra att de knappt kan stå

Onsdagens föreläsning på Konstmuseet om Louise Bourgeios arrangeras i anslutning till utställningen Katrine Helmersson och Abdoulaye Konaté, vilket kan verka egendomligt vid första påseendet. Men föreläsaren Annika Nordin lyckas dra paralleller till dem bägge på övertygande sätt. Helmersson har (förstås) kopplingar som kvinnlig och feministisk konstnär, men också genom anknytningen till etnisk konst. Och där har vi också kopplingen till Konaté.

Men mest aktuell är Bourgeois med den stora retrospektiva utställningen på Moderna museet i Stockholm. Synd bara att den avslutas på söndag. Om man, som jag, är lite saktfärdig men lättinspirerad upptäcker man att det är försent. Utställningen med Helmersson och Konaté avslutas också på söndag, om det finns fler saktfärdiga där ute. Dit hinner ni i alla fall.

Bourgeois är en kvinnlig ikon inom konsthistorien. 1982 hade hon (som första kvinna någonsin!) en retrospektiv utställning på Museum of Modern Art i New York. Hennes betydelse för kvinnliga skulptörer kan inte överskattas, och Annika Nordin visar på flera exempel hos Katrine Helmersson.

Louise Bourgeois var en härjad själ alltsedan barndomen i Frankrike, fastklämd mellan en sjuk mor och en far som helst ville ha en son men som hon kämpade för att behaga. Ofta användes hon som buffert mellan föräldrarna. Fadern var dessutom en notorisk kvinnokarl och höll Louises engelska guvernant som sin älskarinna, vilket gjorde Louise både skadad och rasande för livet.

Lair, gummi (1986). © The Easton Foundation / BUS 2015. Foto: Christopher Burke. Courtesy Hauser & Wirth and Cheim & Read.

Nordin, kulturjournalist med psykologi som specialitet, har fört en konversation via mejl med Bourgeois i flera år. Hon var övertygad om att hon hade gått i terapi, eller att hon åtminstone hade studerat psykoanalys. Det förnekade Bourgeois, men hon erkände att hon kände till psykoanalytikern Donald W Winnicott. Senare hittade dock hennes assistent några lådor med anteckningar som visade att hon gått i psykoanalys i 30 år!

– Det var inte för att få mer material till konsten som hon gick i analys, säger Annika Nordin, utan det var nödvändigt för att hon skulle överleva skadorna från barndomen.

Det går att härleda det mesta i hennes konst tillbaks till barndomen, och det gör också Nordin. Från början är hon väldigt vilse, gift med en amerikansk konsthistoriker och emigrerad, men hon jobbar ständigt med sin konst. I 1940-talets New York är skulpturerna inspirerade av afrikansk och neolitisk konst. Men de är så sköra (särskilt kvinnoformerna) att de knappt kan stå. Från den här tiden är också hängskulpturen Lair (lya, näste), som verkar inspirerad av boet av en vävarfågel.

Mötet 1980 med den unga konststudenten Jerry Gorovoy skulle förändra hennes liv. Han fångar upp henne när hon snubblar på en gatsten, vinner hennes förtroende och blir hennes assistent i 30 år fram till hennes död. Utan honom skulle inte de stora verken ha blivit till, berättar Nordin. 10 AM Is When You Come to Me (detalj) är en hyllning till honom.

Men det är inte helt lätt att tolka Bourgeois verk psykoanalytiskt. Vad som vi vill se som en erotiskt avbildad manslem påstår Bourgeois i brevväxling med Nordin att det är självporträtt. Och efter att ha visat bild på konstnären i vit krage ser man faktiskt Sleep II i stället som ett nerböjt huvud.

Likaså representerar tre av brösten i den sena målningen Blue is the Color of Your Eyes inte alls kvinnor — utan hennes tre söner!

Blue is the Color of Your Eyes (2008). © The Easton Foundation / BUS 2015. Foto: Christopher Burke. Courtesy Harlan & Weaver, New York.

Från att ha talat illa om sin mor (som dog redan 1932) blir Bourgeois på äldre dar kärleksfull i minnet. Spindlarna får symbolisera moderskap och beskydd. Den största av dem Maman (1999) är uppställd utanför Moderna just nu. Jag ser tydligt äggsäcken under henne. Själv har jag en lätt spindelfobi och upplever henne på ett annat sätt.

På slutet försonas Bourgeois allt mer med sin barndom. Ju närmare döden hon kommer desto mer börjar hon skildra födelse. 99 år efter sin födelse målar hon flödiga akvareller vått-i-vått.

– Osäkerheten på vad som väntar oss lika stor när vi föds som när vi dör, sa Louise Bourgeois. Eller var det Annika Nordin?

Text: Michael Strandhed
Foto: Michael Strandhed, Christopher Burke, Åsa Lundén/Moderna Museet, Adam Rzepka, Mathias Johansson

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTMUSEET Norrköping

13 maj 2015
Skulpterat liv — Ett psykologiskt porträtt av Louise Bourgeois
Annika Nordin
Föreläsning

LÄNKAR
Louise Bourgeois Modernas museet AB om utställningen DN om utställningen DN om psykoanalysen
Norrköpings Konstmuseum hemsida Facebook
Erotisk odyssé & Varning till ungdomen reportage Kultursidan.nu 21/2 2015