Detalj. Vikingaskepp kallar Birger Svanteson de små sandskulpturerna som havet och vinden lekt fram på Gotska Sandön.

Trädens försvinnande stammar

Naturreservatet Gotska Sandön är värt en resa. Fotografen Birger Svanteson har gjort den resan, många gånger. Han bilder, omväxlande i färg och i svartvitt, berättar om en plats där liv uppstår och tynar bort på vattnets och vindens villkor.

Gotska Sandön – i mina mellanrum heter utställningen på Galleri Sander / NP33. Samma titel som en av de två böcker han lagt ut på ett bord i det svarta fotogalleriet. Korta texter / dikter.

Orden tränger bort mig
sandkornet kommer nära
bygger min kropp och mina sinnen

fågeln vilar i rörelsen
jag dansar i vinden

Havet maler ner berget till sand. Det tar årmiljoner, ibland bara årtusenden med lite hjälp av inlandsis och kontinentalplattornas skavande, men havet har inte bråttom. Det vaggar mjukt, flyttar sandkorn, fuktar stenar, slätar ut och drar sig tillbaka. Havet värms upp och kyls ner med jordaxelns lutning mot solen, årstiderna.

För dagen leker solen med vattnet, värmer, kyler luften som blir till vind. Vinden vajar växter, knuffar vågor, bryter bubblor. Vinden ilar mellan trädens stammar, torkar trädets liv.

Akvarell, Kyrkfönster, Mellanrum samt Trädet Högaland.

Birger Svanteson återberättar detta förlopp i sina fotografier från Gotska Sandön. En flygbild visar ön som ligger fyra mil från Gotlands nordspets Fårö. En grön skogsö, trädens rötter kramar moränen hårt, omgärdad av sandstränder. Ibland reser den sig tvärt ur havet, ibland smyger den upp. Någon enstaka gång vänder han kameran från öns strandkant ut mot vattnet, men mest blickar han inåt.

Djurlivet är magert men på en bild vittnar spår efter fågelklor om en målmedveten promenad. Jag har läst mig till att där finns myrlejon i sanden.

Gubbarna är vindens och vattnets bidrag till både liv och konst. Där Gotland är känt för sina raukar, vattenslipade pelare av sten, har Sandön ständigt förnyade sandformationer: slingrande mönster och små skulpturer som kan se ut som gubbar, eller åtminstone som Vikingaskepp och svampar, Fungis. Svanteson böjer sig ner, kommer nära och fångar skuggspelet.

Tänk att här kan växa träd. Skogens stammar visar disets Mellanrum. Mest fascinerar trädens efterliv; vinden, frosten, solen formar trädens försvinnande stammar likt urkalkade skelett.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI SANDER / NP33 Norrköping

9 – 30 maj 2015
Gotska Sandön – i mina mellanrum
Birger Svanteson
Fotografi

LÄNKAR
Birger Svanteson hemsida
Gotska Sandön Wikipedia
Galleri Sander / NP33 hemsida Facebook