Betydelsebärande grafisk formgivning
Weltschmerz, depression light, förlorad tro på världordningens förträfflighet eller i alla fall en skeptisk hållning till densamma, intighetens fula tryne. Det är en olustkänsla eller något som skaver som Filip Lindberg brottas med i sin senaste poetiska utgåva och som han troligtvis besegrar i sin aktion av skapande, aktivitet, kreativitet och poetisk utandning.
Denna känsla av meningslöshet eller tomhet är ett hot som de flesta av oss kan känna igen oss i, vare sig det är ungdomens ideella lyriskhet som skär sig mot verkligheten, medelålderns utbrändhet eller den känsla som uppstår då livet tar den vändningen att det har kommit att gå i stå.
(för)sörj mig. Dikt av Filip Lindberg. Illustration: Amanda Ekstedt.
Kanske ger titeln på den poetiska utgåvan en ledtråd – (för)sörj mig. Försörja eller sörja. Längtan efter barndomsårens självklarhet då någon försörjde en eller tvivel över den man blivit (duger man?). Är jag någon som borde sörjas? Här går jag bananas i spekulationer, svaren har självklart Filip och inte jag. Detta är vad jag får fram då jag identifierar mig med texten. Därmed säger min tolkning mer om mig (eller min ungdom) än om honom.
Själv skriver Filip så här om sin utgåva: ”Uttunnad gråhet, ett försök att frammana en anspråkslös tomhet, en sorts apné. Jag bar länge på en föreställning om allomfattande ljum likgiltighet: ett kontinuerligt ingenting.”
Det skapande övervinner alltid likgiltigheten. Därför ser jag skriften (för)sörj mig nästan som en kampskrift, trots den känsla av intighet som den kan frammana. Dikten // en inre säkring leder oss suggestivt i tanken. På samma gång får vi uppleva ett mörker och den kraft (skapande suggestion) som övervinner dunklet:
och ledstången
ned
till det mörklagda källarplanet
tar plötsligt
slut
Dikterna är dessutom grafiskt fomgivna med streck, inramningar och olika storlek på bokstäverna, vilket är svårt att återge här men det hör också till upplevelsen av texterna.
Amanda Ekstedt har illustrerat den poetiska utgåvan med något som ser ut som grafiska blad. Utan undantag är de utförda i svartvitt, en mjuk gråskala, som gör sig bra till dikternas innehåll. Bilderna är stillsamma. Det är bara bilderna som illustrerar andedräkt och försvann som svagt, svagt avslöjar en rörelse. Bilden på bokomslaget har skarpa kontraster, till skillnad från de bilder som finns inne i boken. I boken är det inte svårt att föreställa sig likgiltig gråhet. Ord och bild samverkar fint.
Till sist ett farväl. Diktaren beskriver hur han försvunnit ur någons liv (jag tänker på föräldrarna). Orden förmedlar försoning med sitt öde och sakernas tillstånd. Kanske har han lagt ned den tjur han under föregående sidor fajtats med. Det skapande övervinner alltid likgiltigheten.
/ jag försvann
………..ur era liv /
ljudlösa simtag
– sidledes –
/ s t r ö m f å r a n /
som under full uppsikt
och ömsesidig förståelse
förde mig bort
från er
Filip Lindberg är uppvuxen i Norrköping i ett konstnärshem, vilket märks i hans poesiutförande. Det är mycket bildmässigt, en lek med bokstavstorlek, streck och figurer. Filip debuterade med det digitala diktverket (Ämne saknas) 2014. (för)sörj mig är hans andra poesibok. Dessutom är Filip litteraturvetare och chefredaktör för litteraturtidskriften Tydningen. Numer bor han i Uppsala.
Text: Carina Johansson
Foto: Amanda Ekstedt
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
LYRIK
(för)sörj mig
Filip Lindberg
Illustrationer: Amanda Ekstedt
Förlag: Vi värdelösa 2015
LÄNKAR
Vi värdelösa förlag hemsida
Två omöjlighetens konstnärer på Kronan reportage Kultursidan.nu 6/2 2015
Poesi som en humanistisk dator recension Kultursidan.nu 14/7 2014
Lyrikperformance på Kronan reportage Kultursidan.nu 24/1 2014
Filip Lindberg tolkar om konsten på Popsi reportage Kultursidan.nu 3/7 2013
Pingback: Samtal mitt i konsten tisdag-onsdag – KULTURSIDAN.nu