Den samiska kulturen bygger på återvinning. Silje Figenschou Thorensens brädhög utmanar fantasin.
Att bli till genom att blicka bakåt
Passagens sommarutställning Becoming by Recalling är ovanlig i sitt slag och lite krävande för betraktaren. Den ger dock stora belöningar om man tar sig tid och läser på. Konstnärerna vill spegla kampen mellan identitet, kulturarv och historia. Utställningen skjuter in sig på det viktiga med tryckluftspistol i effektfulla politiska porträtt av mördade hjältar, populärkulturens format såsom mode och video eller läcker performance.
En fråga om konst möter man i Silje Figenschou Thorensen som visar exempel på hur den förhåller sig inom den samiska kulturen. Den visar att det är typiskt att spara och återanvända föremål. Det som först verkar vara en hög med brädbitar och som ifrågasätter konsten överraskar med förundran. Varje brädbit och del bildar i hennes verk en strikt ordning och arkitektur som utmanar fantasin.
Vår historia sägs skrivas av vinnarna. Det betyder att en hel del av vår historia är borta för alltid och har fått en mindre betydelse som kulturarv och inte påverkat framtidens. Det är säkerligen så att man inte har haft den kunskap och insikt som vi har idag om mångfalden inom identiteter.
Maktfaktorer som universitet, media och myndigheter skapar strukturer som de med ibland krampaktigt håller fast för att vidmakthålla sin position i samhället. Hur vet vi att de framställer en rättvis bild av samhället och vår historia? Makt och dess kontroll över kulturarvet går ofta hand i hand. Men samma insikt gäller naturligtvis för framtiden.
Mode är en del av vårt kulturarv menar Susanne Ewerlöf.
Säkerligen kommer framtidens människor att blicka bakåt och kritisera vår nutida syn på vad som är kultur och konst. Detta är frågor som gästcurator Susanne Ewerlöf, ansvarig för Norrköpings Konstmuseums storartade 100-årsjubileum år 2013, vill lyfta fram i utställningen Becoming by Recalling med 12 konstnärer från Sverige, Norden och Ukraina.
– Om vi kan öka vår mångfald ger detta ett rikare kulturarv för framtiden. Att lyfta fram berättelser som andra valt att inte berätta, säger Susanne Ewerlöf.
Utställningen sträcker sig till andra platser i Linköping som exempelvis Gamla Linköping, Curmanska magasinet med verk av designgruppen This is Sweden. Ingela Irmans vackra panflöjter av växten jätteslide ifrågasätter bedömningen om sakers värde.
På Lilla Torget mitt i Linköping finns ett konstverk som en talarstol mitt emot ett vakttorn i duellposition, där vaktornet representerar ordningsmakten, utfört av Elin Magnusson. På Linköping Stadsbibliotek visas en filmad performance av Sofia Hultin.
Spännande är att flera av konstnärerna använt populärkulturens format såsom mode och video.
Parallellt med utställningen i Linköping kommer två konstnärer Mykola Rydnyi och Sasha Huber att även medverka på årets konstbiennal i Venedig. Mykola Ridnyis konst har i högsta grad påverkats av att han kommer från det konfliktfyllda landet Ukraina. Hans konst handlar ofta om kulturarv. I detta land försöker man utplåna delar av sitt arv.
I Passagen visar han en video (Monuments) med det något tragiska budskapet att man vill utplåna sin historia från Sovjettiden. Här river man ned monument av den tidens hyllade arbetare. Tomma fundament lämnas kvar (Platforms). Här riskerar man att radera ut minnen i en viktig historia. Mykola visar dessa tomma fundament som skulpturer och de representerar på ett suggestivt sätt en påminnelse om våldet som nu pågår.
Majoriteten av de porträtterade har blivit mördade. Tryckluftspistolen skjuter tillbaka…
Starkt intryck ger Sacha Huber med sina tavlor av lärkträ av häftklamrar och bladsilver som ger tavlorna lyster. För att göra sina tavlor med häftklamrar använder hon en trycklufts-pistol. Shooting Stars skildrar historiska personer som svenska statsministern Olof Palme (1927-1986) eller människorättskämpen Martin Luther King (1925-1965). För henne är det ett sätt att skjuta tillbaka på förövarna då majoriteten av de porträtterade har blivit skjutna till döds för sin politiska kamp mot förtyck och våld.
Uttrycksformen performance är extra stark för konstnären Sofia Hultin. I I´m every Lesbian skildrar hon erfarenheter från lesbiska personer som berättar i jagform från sex olika städer. De berättar om för dem viktiga platser i staden. Man får sedan följa dem på en intressant stadsvandring. De blir som ett nytt kulturarv, en ny del av stadens historia. Besökare kan dessutom ta del av hennes performance genom att låna eller bläddra i de böcker, filmer och skivor som finns att tillgå på Linköpings Stadsbibliotek.
This is Sweden är bilder i A4-format som bildar en modekollektion och ett allkonstverk som delvis baseras på Ana och Pablo Londonos egna erfarenheter att komma som flyktingar till Sverige i ung ålder. Detta är en levande organism då besökaren får skriva kommentarer på och sätta upp nya bilder och som sedan formar ett nytt växande konstverk.
Utställningen Becoming by Recalling är en som omfattar många uttryckssätt men som förenas i viljan att förmedla mångfald som berikar. Med interaktiv konst, videos och mode kan den tilltala en bred publik.
Det som kan talar emot detta är att det ibland är svårt för individen att ta till sig och tolka de enskilda verken. Dessa kräver en erfaren och påläst publik. Guider behövs för att förklara verken om man ska få full behållning av dem. Varför inte använda video och internet för att skapa en interaktivitet med konstnären och för ökad förståelse?
Text och foto: Per Oddman
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
PASSAGEN KONSTHALL Linköping
23 maj – 9 augusti 2015
Becoming by Recalling
Gästcurator: Susanne Ewerlöf
MEDVERKANDE KONSTNÄRER
Roxy Farhat, Silje Figenschou Thorensen, Carola Grahn,
Sasha Huber, Sofia Hultin, Ingela Ihrman,
Martin Karlsson Tebus, David Larsson, Elin Magnusson,
Mykola Rydnyi, This is Sweden, Mattias Åkesson
LÄNKAR
Passagen hemsida Facebook FB-evenemang
Mykola Ridnyi hemsida Venedigbiennalen
Sasha Huber hemsida Venedigbiennalen
Susanne Ewerlöf hemsida