Energirikt. Med slagkraft och fyndiga texter drabbade The Baboon Show publiken på Saliga Munken.

Här ges ingen pardon

Ibland är det bra att man är oförberedd. Man har inga förväntningar eller krav. Det är som att vara ett oskyldigt barn inför vad som ska hända. Jag hade förberett mig för att lyssna in bandet innan, men hade inte hunnit. Därför förlorade jag min oskuld på plats, så att säga.

Först såg jag väl ut som en fågelholk i ansiktet. Sen byttes det mot ett varggrin. Fyra frenetiska furier fyller Munken med punken. Jag har inte sett ett band jobba så hårt sedan jag såg Ebba Grön! Sen kvittar det lika att lokalen är halvfull, här ges ingen pardon.

Utan pardon! Cecilia Boström och Frida Ståhl.

Det är en lustig samling på scenen. Gitarristen Håkan Sörle påminner om en långtradarchaffis från 1970-talet. Frida Ståhl på bas liknar en tatuerad valkyria. Bakom trummorna ser Niclas Svensson ut som en officerare i Röda Armén (som undgått hårklippning). Och sångerskan Cecilia Boström är överallt samtidigt – på scenen, förstärkarna, i fönstret och bland publiken!

Punken är av det energirika slaget, snarast oi-punk. Texterna är på engelska, det här är för stort för lilla Sverige. Så berättar också Cicci för mig, efter konserten, att Tyskland är största marknad, och att de gör tre turnéer per år. Redan nästa dag ska de spela där.

– Punk är för liten genre i Sverige för att vi ska klara oss på att bara turnera här. Särskilt om man, som vi, är emot etablissemanget.

Slagkraft. Niclas Svensson på trummor och sång.

Sex plattor (och en EP) har de gett ut. När jag lyssnar igenom den senaste, Damnation, när jag kommer hem känner jag igen ett flertal låtar. Men flera är äldre. Sista låten Queen of the dagger presenteras med orden:

– Ett årtusendes förnekelse av vulvan kan bara leda fram till detta, tror jag.

Men de förtjänar ett inrop, och när de spelar Heidi Heidi Ho Ho (från 2006) kan alla texten och sjunger med. Själv klarar jag refrängen utan större problem.

Efteråt, på uteserveringen, pratar jag med hardcorefanet Carin, som har åkt från Karlstad för att se den här spelningen. Själv är jag i chock och fattar inte riktigt vad som hänt, så jag föreslår att hon skriver en recension istället för mig.

Text och foto: Michael Strandhed

Cicci är som en kvinnlig Iggy Pop på scenen.
Deras energi tar en till oanade höjder. Med deras slagkraftiga och fyndiga texter som omfångar musikens fartfyllda och energiska toner kan man inte annat än älska det. Det är Sveriges bästa band. Det bästa som har hänt sedan Hellacopters.
Och blygsamt sade bandet ”Ja, vi är det bästa sedan Hellacopters”. (Detta infogade trummisen Niclas, som gick förbi.)

Carin Hyback

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

SALIGA MUNKEN Norrköping

21 maj 2015
The Baboon Show
Konsert

LÄNKAR
The Baboon Show hemsida Facebook Wikipedia
Saliga Munken hemsida Facebook