Monsieur Arnolphe och unga Agnès. Veteranen Claës Weinar möter Jenny Antoni i Hustruskolan på Löfstad slott.

 

Naturligtvis lägger livet krokben för honom

 

Sommarteaterns tid är nu. Först ut är Sarring Kulturproduktion på Löfstad slott. I Gästabudssalen spelar man Hustruskolan av Molière. Ett tragikomiskt stycke om manlig fåfänga och kärlek på vift.

Försommarkvällen är stilla och ljus. I trädallén upp till slottet spirar ljusgröna blad. Luften är fylld av förväntan och löften om det som komma skall. Samma känsla anar vi hos M. Arnolphe när han stolt anförtror sin vän om sina planer på bröllop. Han ska minsann inte falla i samma grop som alla andra män i den lilla staden. Han ska inte stå där försmådd när hustrun förser sig på annat håll. Hans brud ska vara ”tyst, enfaldig och timid” Det gör inget om hon är ful, bara hon inte kan tänka en egen tanke.

För säkerhets skull har han tagit sig an en fattig flicka som han låtit uppfostra i kloster. Nu när åldern är inne för giftermål håller han henne instängd i ett litet hus en bit bort från sitt eget.

 

Horace anförtror sig till Arnolphe och ber om hans råd och hjälp i en fråga om kärlek.

 

Arnolphe har sitt på det torra – tror han. Men naturligtvis lägger livet krokben för honom. Återkommen från en kort resa får han av den unga protegén Agnès själv höra om ynglingen som uppvaktat henne varje dag. Ovetande om M. Arnolphes planer för henne berättar hon hur den unge mannen erövrat hennes hjärta.

Arnolphe ser sin plan gå om intet och skyr inga medel för att återupprätta den. Han får sin chans när den unge mannen kommer på besök. Det visar sig vara Horace, son till en av M. Arnolphes äldsta vänner. Horace anförtror sig till Arnolphe och ber om hans råd och hjälp i en fråga om kärlek. M. Arnolphe ställer upp, och den intet ont anande Horace fastnar på kroken.

Nu är den klassiska intrigen för ett commedia dell’arte-stycke i stort färdig. Saknas bara den kloka tjänarinnan, och naturligtvis finns det en sådan. Hon heter Georgette och på uppdrag av M. Arnolphe vaktar hon på den unga Agnès.

Trots typerna från commedia-dell’arte traditionen visar Molière oss människor av kött och blod. De förställer sig inte utan är vad de utger sig för att vara – fåfänga, naiva, förälskade, svartsjuka. Eftersom de så ärligt visar upp sig med fel och brister kan vi både skratta åt dem och känna medlidande med dem.

Man kan ju avfärda M. Arnolphe som en gubbsjuk stropp som tror att han kan styra och ställa efter eget huvud. Claës Weinar gör honom med bravur. Varje gest och uppdraget ögonbryn understryker hans tro på sig själv. Men det finns samtidigt något sorgligt över honom. Att inte våga släppa taget och möta någon jämbördig i sin kärlek.

 

Troskyldig. Som en docka är den unga Agnès med barnslig röst och trofasta ögon.

 

Jenny Antoni fångar den unga Agnès med barnslig röst och trofasta ögon. Särskilt fastnar scenen där M. Arnolphe avslöjar sina planer om giftermål för Agnès. Samtidigt får hon höra att hon inte ska glömma hur lite hon är värd och hur mycket hon har sin välgörare att tacka för. En återhållen förtvivlan står att läsa i hennes ögon när hon inser att hon är fången i en gyllene bur.

Horace, den förälskade unge mannen, är den som mest får leva ut sina känslor. Joel Berg förser honom med stora rörelser och valpig uppsyn. Han berättar vitt och brett om sin kärlek, med den unge mannens självsäkra tro att allt kommer att gå vägen. Han ger aldrig upp, hellre sjunger han ännu en serenad under Agnès balkong.

Yvonne Lundeqvists Georgette gör som hon blir tillsagd och ser på det hela med ett nyktert överseende. Visst är hon lite av en kapp-vändare, men för att hålla husbonn lugn får man låtsas spela med i spelet.

Scenografin är sparsam. Gästabudssalen räcker långt som den är med fina tidstypiska målningar på vägg och tak. Salen invigdes 1652 och Molière skrev Hustruskolan 1662. Kostymen är uttrycksfull. M. Arnolphe i klarröd brokad och de unga tu i barnsligt blank rosa. Georgette får nöja sig med bruna-beigea toner.

Regissör Göran Sarring dyker upp på scenen i några mindre roller. Det är tredje året som han sätter upp sommarteater på Löfstad, men det är åttonde året som han bjuder Norrköpingsborna (och andra) på sommarteater i egen regi.

Han kan hantverket och har valt skådespelare med omsorg. Ensemblen får spänst när scenveteraner som Claës Weinar och Yvonne Lundeqvist får möta färskingar som Jenny Antoni och Joel Berg. Och blankvers behärskar de allihop.

Föreställningen har ett behagligt tempo som aldrig sackar men heller inte räds för att stanna upp när det behövs. Texten är vältalig och rymmer mycket humor. Molière var hyllad men också fruktad som dramatiker under sin levnad. Han utmanade sin tids fördomar och konventioner. Man kan förstå att man inte ville bli omtalad av hans vassa tunga.

I Hustruskolan är det de unga, och då framförallt den unga kvinnan, som drar det längsta strået. Säkert omtumlande för den tidens publik, men relevant även idag, tänker jag.

Men åter till den lätta och kittlande känslan av något löftesfullt som fanns där i början. För det är med samma känsla som jag lämnar Gästabudssalen. Upprymd och med ett leende på läpparna.

Text: Felicia Eriksson
Foto: David Söderström, Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

 GÄSTABUDSSALEN, LÖFSTAD SLOTT Norrköping

29 maj – 18 juni 2015
The Hustruskolan
av Jean-Baptiste Molière
Översättning: Allan Bergstrand
Regi: Göran Sarring
Scenografi: Lennart Holmqvist
Kostym: Bibbi Holmqvist
Teaterteknik: David Söderström
Produktion: Sarring Kulturproduktion AB
Musik: av Benny Anderssons Orkester
Serenad för Agnès: text och musik av Joel Berg

MEDVERKANDE
Arnolphe – Claës Weinar
Agnès – Jenny Antoni
Horace – Joel Berg
Georgette – Yvonne Lundeqvist
Chrysalde, Notarien, Oronte – Göran Sarring

LÄNKAR
Sarring Kulturproduktion hemsida FB-evenemang
Hustruskolan nära premiär på Löfstad reportage Kultursidan.nu 27/5 2015