Cry Me a River. Falkenroth Jazzcooking genomförde spelningen i Knäppingsborg trots regnet som flödade.
Hot jazz kan sjungas med kräm
Skitväder. Ändå bjöd Falkenroth Jazzcooking på skickligt och drivet spel när det var dags för andra GiG-kvällen i Knäppingsborg. Catrin Wigges har en stor röst som växte efterhand. Men vart tog publikkontakten vägen?
Det var rent skitväder på pur svenska när Falkenroth Jazzcooking spelade i strilande regn i Knäppingsborg. Vi fick höra bra växelspel mellan Esa Falkenroth på tenorsax, som kunde uttnyttja dess hela omfång, och hans kamrater på trumpet, keyboard och bas. Det fanns trummor och diverse rytminstrument också.
Sångerskan Cattrin Wigges verkade nervös i början, och förhållandena var förvisso usla, men hon visade efterhand upp en stark och bärig röst. Möjligen är hennes “pipa” kanske mer lämplig för andra genrer, men i “hot jazz” från 1930-talet går det visst att sjunga med bra “kräm”.
Sällan har låten Cry Me a River passat bättre då det bara öste ner uppifrån. You Never Shed Tears, sjöngs det, och det grät verkligen från himlen. Cattrin Wigges ganska stora röst passar nog också bäst i sentimental och poetisk repertoar, som det förstås finns gott om i jazzen.
Fokus under kvällen låg mest på “hot” jazz från 1930-talet – Louis Armstrong med flera – och “cool” från 1950-talet med bland annat Chet Baker. Det här är proffs, däremot saknade jag lite publikkontakt, förvisso svårt under omständigheterna. Bandet med sångerskan i spetsen var mest intresserat av varandra trots försök att interagera även om det som helhet var mycket skickligt och drivet utfört.
Text och foto: Lars Henriksson
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA På BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
MARKNADSTORGET, KNÄPPINGSBORG Norrköping
17 juni 2015
Falkenroth Jazzcooking
Konsert
GiG i Knäppingsborg