Danko Jones. Blygsamhet är inte heller hans starka sida. ”We deserve this fucking shit!” är hans svar på publikens applåder.
Allt är förlåtet.
Danko Jones är tillbaka. För två år sedan spelade han i tältet (som numera heter Pacific) och nu har de återvänt. Eller ska jag säga han? För även om de är ett band så heter de samma sak som frontfiguren. Förvirrande. Är det inte lite ego? För även om alla vanliga människor minns vilka som spelade bas och trummor i The Jimi Hendrix Experience, så är Dankos medmusikanter dömda till evig glömska. Jag har redan glömt. Vad hette sångaren nu igen? Visst, ja.
Det är den där uppblåsta typen som står bredbent på scenkanten med gitarren hängande i höjd med skrevet. Det är klart han inleder med lite sexskryt i låten Rules, så alla förstår vilken kille han är:
Rule number two: we’re gonna do it for a couple of hours
Wait a minute, we’re talkin’ about me – add on three more
We’re gonna do it all night long
Rule number three: do it ’till dawn
Han har legat på det svenska skivbolaget Bad Taste Records ända sedan debuten 1996.
Sedan ökar musikerna tempot till det dubbla och låten Sugar Chocolate anspelar både på hans hudfärg och vilken sugardaddy han är. Ett riktigt kap för alla brudar. Ja, det finns ju en del i publiken, men mest är här grabbar. En stor andel har långt skägg, tatueringar och bikerjackor.
”Sverige ar mitt andra hem”, ropar Danko med lite brytning. ”Go Ostergötland! Nu kör vi!”. Och han har ju legat på det svenska skivbolaget Bad Taste Records ända sedan debuten 1996. I Sverige är han lika årlig som bofinken. Synd jag missade spelningen på Dynamo, det måste ha varit intimt.
Men Danko är inte alls ute efter det småskaliga. Efter att han spelat på tältscenen för två år sedan svor han att han skulle återvända till den stora scenen. Men Juno är inte den stora scenen, tvärtom, även om det är ett steg upp från tältet. Fast den var god nog för Sonic Surf City och Millencolin tidigare på dagen. Men inte för Danko…
”I’m gonna play till my fucking nutsack falls off ’til we reach that stage!”
Ja, han svär en del. Jag läste vad Björn skrev om Jeremy McKinnon (A Day To Remember), men det måste ha varit en frisk fläkt mot detta. Jones byter ut vart tredje ord mot ”fuck”. Han säger det säkert fler gånger än i filmen The Big Lebowski. (Vilket är 260 gånger , för er som undrar. Eller 2,22 ggr/min.) Fan, som han låter!
Blygsamhet är inte heller hans starka sida. ”We deserve this fucking shit!” är hans svar på publikens applåder. Och han poängterar att de inte är ute efter att rädda världen. Dom skiter i skogen och ozonlagret – det här är musik som handlar om att hångla med tjejen i baksätet på bilen!
Även basisten John ”JC” Calabrese vet att ge en show.
Och så handlar det om att hämnas på f d flickvänner och på alla som har försökt hålla honom tillbaka. Han ska klättra upp på bergets högsta topp och se ner på alla. Som i låten Bring On The Mountain (Become The Mountain):
”This heart gets stronger, this skin gets thicker, this mouth gets louder”
Kaxig typ, den här kanadensaren. Rätt jobbig. Borde han inte gå i terapi? Det är precis den sorts uppblåst attityd som jag hatar. Jag borde vända mig om och gå.
Men jag älskar det ju! Fuck! Musiken är helt nedbrytande. Denna powertrio spelar stenhård rock ’n’ roll på ett sätt som får hårdrock att låta tam. Det är ovillkorlig kapitulation som gäller. Moral får jag ha en annan dag.
Heter de andra också Jones? Det låter nästan så, när Danko presenterar. Men han som sitter och trummar som en Duracellkanin heter Rich Knox, och han som spelar fuzzig bas heter John ”JC” Calabrese. Kom ihåg det nu! Och vill vi veta vad sångaren/gitarristen heter är det bara att…
”Read the fucking sign!”
Djävligt bra. Jag svär! Och på slutet säger Danko: ”Great festival! I don’t fucking care if we’re on that stage — we just want to come here and play!” Allt är förlåtet.
Text: Michael Strandhed
Foto: Samuel Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
BRÅVALLA FESTIVAL Norrköping
25 juni 2015
Scen: Juno 21:15
Danko Jones
LÄNKAR
Danko Jones hemsida Facebook YouTube
Bråvalla festival hemsida Facebook
BRÅVALLA – TORSDAG 25 JUNI
De fyra coola syskonen Sierota recension Kultursidan.nu 26/6 2015 (Echosmith)
The Districts hårda 1900-talspop recension Kultursidan.nu 26/6 2015
Osäkrade minnen från Bråvalla dag 1 recension Kultursidan.nu 26/6 2015 (A Day To Remember)
Sonic Surf City i sinnessjukt tempo recension Kultursidan.nu 25/5 2015
BRÅVALLA – INFÖR FESTIVALEN
Nu du Bråvalla. Nu kör vi! reportage Kultursidan.nu 25/6 2015
Planera för Bråvallafestival i tio år till krönika Kultursidan.nu 24/6 2015
Pingback: Hårdrockare och musik-allätare på hotell - KULTURSIDAN.nu
Pingback: Låt röstmiraklet Emeli Sandé inspirera (recension) - KULTURSIDAN.nu
Pingback: KSMB fortfarande arga djupt i hjärtat (recension) - KULTURSIDAN.nu
Pingback: Världstjärnan Robbie Williams (recension) - KULTURSIDAN.nu