Nationalromantiskt inspirerad. En räkneramsa från Vikbolandet ligger till grund för kompositören Molly Telemans nyskrivna verk Strömmen som uruppförs i helgen.

 

”Jag vill göra något varaktigt”

 

Tre tunga som skapar och bekräftar en kompositör: tonsättarfestivalen Norrköpingsljud, Föreningen Sveriges tonsättare, sonens födelse. På söndag uruppförs Molly Telemans Strömmen, ett verk för klarinett Bb och marimba av Duo Marinett i Vikingstads kyrka utanför Linköping. Konserten är inledningen på en turné till både Göteborgstrakten och Norge.

Sprillans nya festivalen Norrköpingsljud i slutet av maj bjöd på livs levande tonsättare, ett halvt dussin män och två kvinnor. Molly Teleman en generation yngre än alla andra.

– Det var en växande upplevelse, säger Molly om tonsättarfestivalen som spred nutida musik i De Geerhallen, Konstmuseet och en rad kyrkor. Jag insåg att det var större än jag trott.

– Det var roligt att befinna sig i situationen vara på jämställd fot, fortsätter hon och berättar hur inspirerande det var att träffa kollegor (en kompositör arbetar oftast ensam), att få respons på det hon gjort och att höra andras verk. Favoriten är David Swärd.

– Jag tycker att hans verk är annorlunda. Jag gillar hans impressioner och klangvärlden när han går in i varje ton, han är ambitiös, säger Molly och nämner både uruppförandet av Lightship 11/5/55 med Ensemble Ma och andragångsuppförandet av körverket Das Karusell.

 

Ett eget rum. Molly fick låna en konstnärsateljé, därigenom fick hon skriva ostört.

 

Sent förra året blev Molly Teleman invald i Föreningen Sveriges tonsättare. ”Det betyder jättemycket för mig”, säger hon och visar med händerna hur tjock bunten var bunt av skrivna musikverk som hon skickade med sin ansökan.

Ändå har hon inte sett sig som kompositör förrän nyligen, efter sonen Rasmus födelse.

– Det var stort för mig att bära och föda ett barn. Det var så starkt, känslan att jag klarade det.

De existentiella känslorna om liv och död kom, som de ofta gör vid ett barns födelse, upp till ytan. Sonen och familjen, med maken Tobias, blev viktigast.

– Det blir så lite tid över, då vill jag göra något varaktigt av den, bestämde Molly som börjat studera till bibliotekarie våren 2013. Musikskrivandet skulle få en nystart.

– En vecka senare ringde de om en beställning.

De som ringde var Duo Marinett, en svensk-norsk duo bestående av slagverkaren Sofia Gustavsson, från Linköping och norska klarinettisten Beatrice Seyzeriat. De ville att Mollys skulle skriva ett stort verk för dem och kör. Men det tog tid för dem att få fram pengar från Kulturrådet. I väntan på det fick de loss pengar från Göteborgs kommun för ett mindre stycke, som en ”bieffekt” beskriver Molly.

– Strömmen är skrivet bara för dem.

Duo Marinetts önskemål var ett stycke inspirerat av nationalromantiken. De fick ett folkmusikinspirerat verk som centrerats kring en räkneramsa från Vikbolandet.

– Jag köpte ett häfte med sådana lekar på Musikmuseet, och med titeln Strömmen fick jag ytterligare lokal förankring, säger Molly Teleman som understryker att hennes nya verk varken är impressionistiskt eller låter som strömmande vatten.

 

Notpapper. Skisser och idéer måste skrivas ner för hand.

 

Strömmen har kommit till i en lånad konstnärsateljé på Plankgatan i Norrköping. Där har hon fått vara helt ostörd, kunnat glömma tid och rum. Hon visar stycket i datorn, programmet läser av noterna och spelar musiken, det hörs en spinkig version av det som kommer att ljuda i Vikingstad på söndag.

– Jag hör musiken i huvudet, hittar det på pianot och skriver ner noterna, förklarar Moly Teleman.

Hon sjunger högt och prövar. Skriver först för hand, skissar på notblocket som nu ligger invid den smäckra laptopen.

– Ja, Gud ja, det går inte annars. Det måste vara genomtänkt innan jag skriver in det i datorn, fast jag ändrar mycket sedan också.

Kammarmusik, alltså för mindre orkestrar, och körmusik är det Molly skriver mest. Jag minns körverket Aftonland som uruppfördes för fem år sedan och som nu åter sjöngs under Norrköpingsljud.

– Jag har en tendens att skala av, att skriva för färre stämmor än för fler. Men visst vill jag skriva för stor orkester. Fast jag föredrar den känslomässiga upplevelsen framför att det är komplext för sakens skull, påpekar hon.

Men dagens musikklimat inom konstmusiken är konservativt, mest av allt spelas musik skriven av tyskspråkiga manliga tonsättare som levde för några hundra år sedan. Det är oerhört tufft för såväl män som kvinnor att få plats på repertoaren. (Inte att undra på att festivalens tonsättare gladdes åt det kollegiala sällskapet och åt att få höra sin egen musik, som uruppförande eller andragångsuppförande.)

– Jag skulle vilja att 50 procent av repertoaren som spelades var samtida. Då blir det spännande, blir en lyxig känsla när att gå på konsert som ger nya upplevelser och nya tankar.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STRÖMMEN – URUPPFÖRANDET

Det är ett roligt och rikt stycke, trots det i tid begränsade omfånget.

Inledningen sprakar åt olika håll, lite svårbegriplig för mitt ovana öra som vaggas in i konsertens somriga national- och naturromantiska ramverk med instrumentella sånger av Wilhelm Petersson-Berger (Intåg i sommarhagen), Edvard Grieg (Solveigs sång) och vartefter även Jean Sibelius (Finlandia) och Ole Bull (Säterjäntans söndag), merparten i musikernas egna arrangemang men även i Rainer Kuismas, tidigare slagverkare i SON.

Förtjust hör jag sedan hur den lekfulla melodin flödar från det ena instrumentet, klarinetten, till det andra, marimban. Duo Marinetts sättning är lika oväntad som lyckosam, de kan växla mellan att ta ledningen och andrastämman. Marimban är ju både melodi- och rytminstrument, med en varm och mjuk klang.

De två instrumentalisterna får  jobba på, där de äldre nationalromantikerna valde skön enhet breddar Molly Teleman uppdraget. Särskilt klarinetten kastar sig mellan mjuka dova toner och gällaste röst à la klezmer.

Roligt och rikt. Nu ska stycket ut på sommarturné i både Sverige och Norge (Sofia Gustavsson är uppvuxen i Linköping medan Beatrice Seyzeriat kommer från Fevik i Norge.) Jag hoppas få höra det igen, i tonsättarens hemstad.

Ann-Charlotte Sandelin

 

VIKINGSTAD KYRKA Linköping

28 juni 2015 kl 18
Strömmen
av Molly Teleman
Uruppförande med Duo Marinett

LÄNKAR
Molly Teleman hemsida
Duo Marinett hemsida
Föreningen Sveriges tonsättare hemsida
Norrköpingsljud hemsida
Moderna ”tyska” ekon i Immanuelskyrkan recension Kultursidan.nu 31/5 2015
Kammarkören i kanonform i Hedvig recension Kultursidan.nu 31/5 2015
Kompositörerna tar sig ton med festival reportage Kultursidan.nu 18/5 2015
KFUM-kören sjunger Molly Teleman reportage Kultursidan.nu 8/11 2010