Sabina Ddumba. Nästa gång står hon på en större scen än Pacific-tältet, utlandslansering är på gång.

 

Här skulle jag ha varit

 

Glad i hågen anländer jag för att se mina nya favoriter Somekindawonderful i Pacific-tältet. De har bara släppt en skiva, men den har gått varm hemma ett tag. Spännande toner som minner om Prince, r ’n’ b, rap och t o m lite reggae. Men varför är de bara tre..? Sångaren, trummisen och en DJ som spelar två MacBook Pro (en 13# och en 15#). Jaha… Jordy Towers sjunger som en ängel i mohikan. Men varför ens ha en trummis när allt annat är förinspelat? Och varför är DJ:n maskerad? Det skulle jag också vara, förresten.

Det blir inte roligare för att Jordy tar sig i skrevet i låten Hard For Days. Det är väl kul att han gillar sin ”first time in Sweden” och säger ”tuck” till applåderna. Eller för att han frågar ”Are you drunk yet?” kl 14:45. Jag går. Det går precis lika bra att lyssna på skivan. Gör det, den är jättebra. Jaha, en bandmedlem har blivit sjuk. En inställd spelning är också en spelning. Det är mitt råd.

Jag passerar scenen där Tove Styrke spelar och ser henne på jätteskärm. Nu fattar jag varför så många tycker hon är bra. Här skulle jag ha varit. Här var också Lars Stjernqvist, som nästan springer ner mig när jag ta en bild. Nej, inte på honom, det har jag gjort förut.

Utanför Bengans skivtält är det kö. Oj, det är Refused som har signering. Deras nya skiva (den första på 17 år) släpps idag. Jag blir lite starstruck och viftar med pressarmbandet och tränger mig in och tar en bild.

 

Mew. Hur kan sångaren Jonas Bjerre se så ung ut?

 

Sen är det dags för Mew på den mysiga Juno-scenen där Surfarna spelade igår. Det är svart klädsel som gäller även idag. Jag önskar jag hade hört mer än den nya skivan +-. Tusan ska veta att jag har haft mina chanser, eftersom danskarna har hållit på sedan 1994. Jag gillar det jag hör. Det är en symfonisk pop som gränsar till progg. Men jag fattar inte hur sångaren Jonas Bjerre kan se 10 år yngre ut än de andra. De träffades ju när alla gick i sjunde klass.

Tillbaka till Pacific-tältet för att kolla in Sabina Ddumba. Va? Nu vet ungdomarna nåt som inte jag vet igen. Här är knökfullt! Hon har ju bara släppt en singel än. OK, hon har sjungit med Kate Perry, men ändå. Tjejen från Fisksätra med rötter i Uganda verkar lika chockad hon. ”Här var tomt för 5 minuter sen, och jag tänkte att inga kommer. Och så är ni häär!” Vi får läcker soul från det superunga bandet. Jag försöker se om körsångerskorna har de gröna armband som intygar att man är över 18, men jag ser inga. Supersnyggt, men idag är jag rastlös och springer vidare efter 5 låtar. Nästa gång står hon på en större scen, utlandslansering är på gång.

Hämtar andan en halvtimme innan det är dags för Refused. Det var tur. Efteråt är jag helt urblåst. De ska få en alldeles egen recension.

Rusar tillbaks till Pacific för att se Joel Alme. Nu är det ännu fullare än förut! Han har ju just släppt sin fjärde platta, och den första på svenska. Trivsam, känslig pop bjuds. Han sjunger om att finna lyckan och Slå Hjärta Slå om en morbror (”var han nu är”) och I väntan på dom stora orden. När han byter till engelska blir jag rastlös och går. Även om han är bra. Och även om han har skrivit Än skiner Poseidon för IFK Göteborg.

Dessutom passerade jag Ola Salo för att se om han var välklädd. Det var han. I gräset satt folk och hade picknick… eller skulle ha gjort om matsäck varit tillåten.

Jag lider ju av vanföreställningen att Lars Winnerbäck är en träbock. (Jag förstår mig inte på Lundell eller Springsteen heller.) Ändå måste jag gå bort en stund. Ingen annan verkar tycka som jag. Efter en stund börjar jag luta åt att det är jag (Gud förbjude!) som har fel. Han levererar en trivsam show. Det kanske är för trivsamt för en så’n som jag? Läs vad Hanna Svensson tyckte.

 

Faith No More tror på blommors kraft.

 

När det slutat går jag vidare till Luna-scenen där Faith No More ska spela. Nu ska det väl bli slut på myspyset? Men va 17… Hela scenen är en blomsteruppsättning och de spelar i vita pyjamasar med pärlhalsband. Kan man inte lita på någon längre? Trummisen har i och för sig grå rastafrissa och det de ger ifrån sig låter som metal-rap. Tungt! Skönt. ”Beautiful Swedes — I’d like to fuck you! I’d fuck you all, too!” instämmer klaviaturspelaren. Sen ramlar de in i någon sorts snällfunk, och jag måste gå. Jag är lurad.

Passerar Seinabo Sey på vägen till presscentret. Det hade jag också velat se.

Eftersom Samuel vill fota Krewella går jag bort till Sensation-scenen för första gången. Blir nästan nedsprungen av alla andra som ska åt andra hållet för coverbandet Robbie Williams. Men vi får se en otrolig blandning av techno, hip hop och… allt möjligt. Två tjejer sjunger, rapar, dansar till en otrolig ljusshow. Det är en DJ-akt men mycket mer. På högra flanken står en hårdrocksbasist och fläskar på, och till vänster har vi en punktrummis som sliter ännu värre.

Så passerar jag ändå Robbie på tillbakavägen och hör honom massakrera en låt Led Zeppelin en gång stal från Willie Dixon. Alla är där. Det är tydligen populärt detta. Jag önskar någon kunde förklara varför det är bra. Jag får väl läsa vad Björn Eriksson skrivit.

 

Natt på Bråvalla. Alla samlas framför Muse på Lunas scen.

 

När han slutar går dessa ”alla” bort till den andra stora scenen där Muse ska spela. Folkhavet är enormt och verkar fortsätta till horisonten. Nära scenen går inte att komma. Musiken är bombastisk. Scenbilderna är fantastiska. Själva är de nästan stillastående, men de animerade bilderna på skärmarna blåser skallen av oss. Vad skulle hända om de togs bort? Vi skulle ha ett band som lutar sig mot tungt markerad bas och trumma. Som ibland bryter ut i närmast hårdrock för att landa i progg. Men frågan är retorisk, och scenshowen är det mest påkostade jag sett. Vid klimax sprutas mängder med röda och vita confetti och serpentiner ut över oss. Vilket överträffas av enormt stora ballonger med glitter i. Hjärnan vill vila.

Solen går upp när jag cyklar hem. Det är en dag i morgon också. Idag, menar jag.

Text: Michael Strandhed
Foto: Michael Strandhed, Klara Strandhed, Samuel Sandelin, Linda Åkerberg/FKP Scorpio, Olle Kirchmeier/FKP Scorpio

BRÅVALLA FESTIVAL Norrköping

26 juni 2015

Scen: Pacific 14.30
Somekindawonderful

Scen: Panorama 14.30
Tove Styrke

Scen: Juno 15.30
Mew

Scen: Pacific 16.30
Sabina Ddumba

Scen: Pacific 18.30
Joel Alme

Scen: Juno 19.30
Ola Salo

Scen: Panorama 20.30
Lars Winnerbäck

Scen: Luna 21.45
Faith No More

Scen: Juno 21.45
Seinabo Sey

Scen: Sensation 23.00
Krewella

Scen: Panorama 23.00
Robbie Williams

Scen: Luna 00.30
Muse

SOMEKINDAWONDERFUL – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TOVE STYRKE – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

MEW – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

SABINA DDUMBA – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

JOEL ALME – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

OLA SALO – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

FAITH NO MORE – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

SEINABO SEY – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KREWELLA – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

MUSE – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
Bråvalla festival hemsida Facebook

BRÅVALLA – FREDAG 26 JUNI
Färgglad punk på riktigt recension Kultursidan.nu 27/6 2015
Winnerbäcks eld brinner stilla och stark recension Kultursidan.nu 27/6 2015
Världsstjärnan Robbie Williams recension Kultursidan.nu 27/6 2015

BRÅVALLA – TORSDAG 25 JUNI
Tuffa Arch Enemys growlande Alissa recension Kultursidan.nu 27/6 2015
Danko Jones is fucking Rock ‘n’ Roll! recension Kultursidan.nu 26/6 2015
De fyra coola syskonen Sierota recension Kultursidan.nu 26/6 2015 (Echosmith)
The Districts hårda 1900-talspop recension Kultursidan.nu 26/6 2015
Osäkrade minnen från Bråvalla dag 1 recension Kultursidan.nu 26/6 2015 (A Day To Remember)
Sonic Surf City i sinnessjukt tempo recension Kultursidan.nu 25/5 2015

BRÅVALLA – INFÖR FESTIVALEN
Nu du Bråvalla. Nu kör vi! reportage Kultursidan.nu 25/6 2015
Planera för Bråvallafestival i tio år till krönika Kultursidan.nu 24/6 2015