Ryska blickar på Norrköping. Svetlana Ustina och Olga Sayfulina kopplar av på vandrarhemmets balkong.

Konstnärer möts och målar stadens vyer

Kultursidan har träffat de ryska konstnärerna i projektet ”Konstnärer utan gränser”. Mötet resulterar i ett samtal om Norrköping som konst- och motivstad, men också om de förutsättningar som många ryska konstnärer arbetar utifrån.

Initiativtagaren till Konstnärer utan gränser är Elena Petersson, som till vardags arbetar som bildlärare på Djäkneparksolan. Idén att låta ryska konstnärer komma till Norrköping och måla stadsmiljöer fick hon förra sommaren, då hon tillsammans med flera av de nu deltagande konstnärerna målade på Krim i Ukraina. Genom tillmötesgående från Norrköpings Kommuns Kultur- och fritidskontor och Galleri Kronans gallerist Carin Fahlén har projektet slutligen kunnat realiseras. Det hela avslutas med en uppvisande utställning på Galleri Kronan den 8-9/8.

Vi träffas en eftermiddag på det vandrarhem där de åtta konstnärerna, samtliga kvinnor, bor under sin drygt veckolånga vistelse i Norrköping. Under eftermiddagarna tar de ledigt från målandet säger Elena, som även fungerar som gruppens tolk. Ljuset och nyanserna är bättre på förmiddagar och kvällar, förklarar hon. Dessutom blir det alldeles för varmt att sitta ute och måla i eftermiddagssolen.

– En av anledningarna till att vi samlas och målar tillsammans är att vi utvecklas. När en konstnär arbetar ensam i sin ateljé har han eller hon ingen att diskutera med. Nu lyfter vi oss genom att vara varandras lärare och påverka varandra positivt.

Vid mitt besök har konstnärerna ställt upp ett antal av de verk de arbetat med under de senaste dagarna. Teknikerna skiljer sig åt; det är målningar och teckningar i olja, akvarell, pastell och tusch. Motiven är ungefär desamma som tidigare generationer norrköpingskonstnärer gärna använde sig av. Hamnen, Bergsbron, Motala ström och industrilandskapet med sina imponerande tegelbyggnader återfinns i ett flertal verk.

På en pastellteckning föreställande Grand Hotel och Saltängsbron har Svetlana Garbar återgivit motivet på ungefär samma sätt som konstnären Fritz Grahn gjorde då han (till exempel) avbildade sitt älskade Saltängen; målningens mittparti är tydligt detaljerat, medan detaljer och konturer synes lösa upp sig i verkets ytterkanter.

Nelly Grigorjeva är den enda av konstnärerna som valt att arbeta i svartvitt. På hennes tekniskt mycket skickligt utförda tuschteckningar återfinns bland annat det för norrköpingsborna så välbekanta Holmentornet.

Betydligt mer färgexpressiv är Olga Sajfulina. En oljemålning som visar en lysande gul husfasad för tankarna till de tyska expressionisterna, eller varför inte göteborgskoloristerna.

– Vi strävar efter att vara så akademiska som möjligt i vårt uttryck, säger Elena. Med det menar hon att de försöker avbilda motiven så realistiskt och naturtroget som möjligt. Skymmande träd och buskar får tas bort, men perspektiv och proportioner ska stämma.

Samtliga konstnärer är vana vid friluftsmåleri, men ägnar sig då huvudsakligen åt att måla hav, landskap och djur. Stadsmiljöer tillhör ovanligheterna bland deras motivval. Men de tycker att Norrköping är oerhört inspirerande, berättar Elena. De säger att de har svårt att fokusera blicken på en enda punkt eftersom omgivningen hela tiden är så full av spännande arkitektur och vackra miljöer. Vattnet som flyter genom staden är enligt Elena det som fascinerar de ryska gästerna allra mest. De känner det som om de befann sig i ett industriellt Venedig.

– De flesta av de gästande konstnärerna är medlemmar i Rysslands Konstnärsförbund, berättar Elena, och vi har alla genomgått samma konstnärliga utbildning, om än i olika städer. Utbildningen omfattar nio år och inleds med en fyraårig gymnasieutbildning, för att sedan fortsätta med en femårig universitetsutbildning. Utbildningen är inte uteslutande konstnärlig. Den innefattar även ämnen som konstpedagogik och konsthistoria. Det är dock svårt att sedan, efter utbildningen, livnära sig som konstnär. De flesta konstnärer får sin försörjning genom att arbeta som bild- eller universitetslärare, bokillustratörer, teaterdekoratörer och liknande.

Det är viktigt för ryska konstnärer att vara medlemmar i Konstnärsförbundet. Medlemskapet i sig är ett bevis på att man är en utbildad och skicklig konstnär, och dessutom får man som medlem billigare ateljéhyror och rabatterade priser vid inköp av konstnärsmaterial.

Myndigheterna uppmanar konstnärerna till att visa upp sig genom att ställa ut flitigt. Fyra separatutställningar per år, ibland ännu fler, är inte ovanligt. Dessutom brukar de flesta också delta i ett antal samlingsutställningar varje år. Det är sällan svårt att finna utställningslokaler i Ryssland, då kommunerna ofta tillhandahåller sådana kostnadsfritt.

– Den ryska konstvärlden är livaktig men tyvärr förekommer där knappast någon konstdebatt, berättar Vika Saharova, den äldsta av de gästande konstnärerna. Det vore välkommet med ett internationellt seminarium där konstens betydelse för alla människor diskuterades, menar hon och föreslår att något sådant skulle kunna arrangeras i Norrköping. Verkligen en uppgift för Norrköpings kulturpolitiker och tjänstemän att sätta tänderna i!

Nu återstår bara några få dagar av de ryska konstnärernas Sverigebesök. De hoppas förstås på fortsatt fint målarväder och att riktigt många norrköpingsbor hittar till utställningen på Galleri Kronan.

Text och foto: Lars-Ove Östensson

• GALLERI KRONAN Norrköping

• 8-9 augusti 2011 måndag kl 12-18, tisdag kl 12-16
  Konstnärer utan gränser

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR