Under tältdukens tak. Gulasch spelade i Knäppingsborg i onsdags kväll.
Sanningen är överskattad
Vi får oss en finsk humpa som första nummer. Dessutom får vi kunskapen att namnet är en förfinskning av oumpah, eftersom den ofta spelades med en bastuba i orkestern. Sedan får vi veta att den svenskaste av alla sommarlåtar skrivits av Lasse Berghagen, den som går:
Han tog av sig sin kavaj
sparka av sig båda skorna.
Å så spotta´ han ut snuset
och sa min sköna får jag lov.
…och som inte en människa vet att den heter En kväll i juni. Men nu är det juli och det borde vara fullsatt i Knäppingsborg. Och det skulle det säkert varit om inte himlens portar hade öppnats en kvart tidigare och dränkt staden i ett åskväder. De som redan var här satt nog säkert under markiserna, men många stannade nog hemma (i onödan).
Scenutstrålning och underhållning är kvällens ledord. Det blir aldrig mesigt och slätstruket, som visunderhållning ofta kan bli. De vågar slänga in lite mer tveeggade kärlekslåtar, som Allan Edwalls Kom, och tar sig an den förbjudna ryska sångaren Vladimir Vysotskij. Kenneth Höglinds fiol passar utmärkt till det ryska temat. De har en egen låt om en tågresa till Vladivostok där den gnäller och knäpper medan musiken går fortare och fortare.
Kenneth Höglind och Hans Bigestans.
Egen är också en låt om kärlek, som Hans Bigestans har skrivit. Om egenkärlek. Han vill klia sig själv, sjunger han medan Kenneth kliar fiolen på ett smeksamt sätt.
Så det blir inte ens banalt när de spelar Ulf Peder Olrogs Bullfest, eller när Manne Westrup sjunger Mats Paulssons Visa vid vindens ängar, eller när Louice Ottoson hanterar mikrofonen i Olle Adolphsons Trubbel (mest känd i Monica Zetterlunds tolkning). Det borde det bli, så sönderspelade som de är – men de är skådespelare, också, och de har scenen i besittning.
Bob Dylans Tomorrow is a long time har i Ulf Dagebys översättning blivit Bara om min älskade väntar och en del av den svenska låtskatten. Texten är otroligt nog bättre än originalet. När Mikael Wiehe gjorde sina svenska Dylantolkningar var han klok nog att inte försöka sig på en nyöversättning. Den ger rysningar även här.
Kenneth och Hasse (Gulasch kärntrupp) pikar Manne för att han är född på 1970-talet, och Louice påpekar att hon är född på (slutet av) 1980-talet. Så spelar de ”den låt som har legat längst på Svensktoppen, och den är inte av Benny Andersson”. 142 veckor har den tydligen legat. Jag har aldrig hört den. Håll mitt hjärta har tydligen Björn Skifs sjungit googlar jag fram. Jag får också veta att det är den tredje bästa platsen. Och att Benny Andersson har den första med 278 veckor. Men det var en bra historia, och sanningen är överskattad.
Planerna på att spela en Beatleslåt fick skrinläggas p.g.a. ”jättemånga ackord. Och konstiga.” I stället spelar de en totalt okänd Paul McCartney-låt som ingen människa har hört. Inte den här människan i alla fall. Jag upptäcker att den är från 2007 (levde han fortfarande då?) och heter Dance tonight. (Jo, jag vet att han spelar i Stockholm, men vem orkar bry sig?) Den var säkert bättre här än i original. Och med mandolin!
Manne Westrup och Louice Ottosson.
Flickan mitt emot av Östen med Resten ”fast de hette Iggesundsgänget då” får avsluta föreställningen. Nu var ju visserligen Östen med i Iggesundsgänget i fem år, men det är också mer en bra historia än riktigt sant. Fast jag hade tydligen inte behövt vara rädd när jag passerade genom Iggesund för några år sedan.
Men ett extranummer får vi: Pessimistkonsulten av Euskefeurat. Det skulle kunna varit träffande om vi inte hade haft så trevligt. Det VAR trevligt! Och regnet höll sig undan och kommer inte förrän tio minuter efter sista tonen. (Men brist vattenskador kan jag inte lova.) Mitt bord och min stol var dock dyngsura när jag satte mig, och nu har de torkat. Fast man vet ju inte…
Och ni som sitter här ibland publiken,
ni tror ni har det trevligt, men
ni ska vara måttligt glada
ni har säkert vattenskada
i kåken när ni kommer hem igen.
Och alla ni karlar som sitter här och hoppas
och drömmer för öppna spjäll,
det har ni ingenting för
att ni sitter här och gör,
för det blir ändå ingenting i kväll.
Text och foto: Michael Strandhed
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
MARKNADSTORGET, KNÄPPINGSBORG Norrköping
8 juli 2015
Gulasch
Publik: ca 150
Arr: GiG i KnäppingsborgSÄTTNING
Kenneth Höglind, sång, fiol och mandolin
Hans Bigestans, sång och kontrabas
Louice Ottosson, sång och piano
Manne Westrup, sång och gitarr