Tecknen är hiphop. Men Alina Devecerski har en punkig attityd. Och avgjort feministisk.

Rått och kantigt med en liten sättning

Jag var inte beredd. Eller snarare: jag var beredd på något annat. Jag hade nästan bara har hört Flytta på dig. Och hur skulle jag ha kunnat låta bli? Den blev en superhit våren 2012. Vad sägs om singeletta i i Sverige, Norge och Danmark? 5 x platina sålde den i Sverige (3 x platina i Norge och 2 x platina i Danmark).

Men så lät det ju inte. Jo, DEN låten lät så. Då blev det fart och jubel på publiken längst fram. Och på ett par låtar till rapade hon, men annars lät det helt annorlunda. Även om hon har hiphopattityd (bakvänd keps – kolla, jag kan tyda tecknen) och rör sig på det viset på scenen så är det mest rockig pop som gäller. Eller popig rock. Eller… ibland vill jag kalla det punk!

Och inte var jag beredd på att det skulle vara så politiskt. Lite beredd på att det skulle vara feministiskt var jag ändå (jag hade, som sagt, hört låten), men att hela konserten skulle vara en feministisk uppvisning var jag helt oförberedd på. Man blir ju glädjechockad.

Utvalda medmusiker. Lisa Pyk och Rebecca Meiselbach.

Alina dominerar scenen i sina knälånga boots. Men hon stövlar inte runt. Det märks att hon är f.d. dansare. Och hon är överallt på en och samma gång. Men hon är inte ensam.

Bakom trummorna sitter Rebecca Meiselbach och driver på stadigt. Det är inte elegant, men det är effektivt. Det är rocktrummor. Hon verkar bekant. Var det inte hon som spelade trummor bakom Ola Salo på Bråvalla? Jo.

På klaviatur, Moog och tamburin ser vi Lisa Pyk. Hon lyckas åstadkomma alla övriga ljud. Imponerande! Den dator som står på en förstärkare verkar bara ha med mixningen att göra.

Det är klart att det blir lite rått och kantigt med en sådan liten sättning. Och det är klart att det är meningen. I en låt som Vänner med vapen är det helt nödvändigt. Jag läser att den är skriven efter upploppen i Husby. Den är inte våldsförhärligande, det handlar om behovet att förstå.

Alina Devecerski må se ut som hon är i övre tonåren, men hon är faktiskt 32. Och hon är långt ifrån naiv. ”Först popstjärna, sen politiker”, skrev hon i sin studentmössa. Det verkar nästan som hon numera vill kombinera de båda. Hon ber publiken om hjälp med körsång i låten Armé. ”Vi måste hjälpas åt. Den handlar ju faktiskt om solidaritet.”

Så ta min rygg, jag tar din
Hör det rusar runt därinne
Inte höger
Hjärtat sitter vänster
Ramlar du, ramlar jag hela vägen in i väggen
Hjärtat sitter vänster
Hjärtat sitter vänster

Efter en timme är det slut. Bandet går av scenen. Publiken klappar, men de kommer inte ut igen. Det är klart att man inte kan vänta sig en fullödig publikrespons på en gratiskonsert. Det är kanske bara 10 procent som är här för att de är engagerade i musiken. Resten är här för att det är gratis. Och för att ha trevligt och umgås.

Men borde man ändå inte anstränga sig för att göra ett extranummer? Tänkte jag skriva. Men så ser jag hur de ser ut på de sista bilderna. De är helt slut. De har gett allt. Allt! Jag ber om ursäkt.

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

RESTAURANGTORGET, KNÄPPINGSBORG Norrköping

14 juli 2015
Alina Devecerski
Publik: ca 500
Arr: Lucky You

LÄNKAR
Kulturskolan hemsida Facebook SVT-artikel Elle-intervju