På galleriet kan besökaren spana ut över Norrköping

Norrköpingsvyer fyller Kronans rum

Sedan förra veckan besöker ett antal ryska konstnärer Norrköping, för att i samband med projektet Konst utan gränser skapa sina egna bilder över staden. Projektet är ett samarbete mellan Galleri Kronan, KIFiN och Elena Peterson och med stöd från Norrköpings Kommun Kultur och Fritidskontoret.

Under två dagar denna vecka, 8 och 9 augusti, visas bilderna i Galleri Kronans lokaler.  Två av galleriets rum är fyllda till bristningsgränsen med de tio konstnärernas verk. Tillsammans har de på ungefär en vecka lyckats producera omkring 87 målningar, vilket är en minst sagt imponerande siffra.

Bland bilderna finns akvareller, oljor, pasteller, tuschteckningar, tempera, gouache samt en gnutta textil. Av naturliga skäl är det dominerande motivet olika vyer över Norrköping, med vanligt återkommande motiv som industrilandskapet, Motala ström, Bergsbron och Matteuskyrkan.

De likartade motiven gör hela intrycket ganska repetitivt, men det finns samtidigt något intressant att se samma vy filtrerad genom olika konstnärers medvetande. Strax till vänster om ingången finns Nelli Grigorievas tuschbilder som låter oss speja ut över bland annat Holmentornet, och likt så många andra av utställningens deltagare uppvisar hon stor teknisk skicklighet. Liknande vyer återkommer längre in i rummet där bland annat Elena Peterssons tio akvareller hänger. Dessa skiljer sig dock från Griogorievas nedtonade, ofta svartvita tuscher, med sina lysande gröna toner.

Som besökare slås man av de många klara färgerna som dominerar flera av bilderna, men det finns också vissa som skiljer sig något från mängden. Kanske intressantast på utställningen  är några av Olga Sayfulinas målningar. I dessa finns ett bildspråk och en färgsättning som skiljer sig från övriga, och som får en att vilja titta en gång till. Målningen föreställande en cykel och en kvinna i röd kjol har en behaglig formmässig förenkling, och de hennes stadsvyer uppvisar en expressiv och något mera modig färganvändning än övriga.

I det främre rummet finns även Svetlana Garbars pasteller som även de sticker ut något. Favoriterna här torde vara bilden över hamnen, där det dominerande blå lägger en känsla av tidig morgon en skymning över bilden, samt vyn sedd från Saltängsbron. I denna görs den verklighetstrogna bilden mer intressant genom  att en pastellig, lysande färgskala tillåts ta över.

I det inre rummet finns en glasmonter där Oxana Nemolochnova visar ett minst sagt imponerande antal oljemålningar. Inte mindre än 14 stycken små oljor ligger uppradade bredvid varandra. Glasmontern är inte ett helt optimalt sätt att visa bilderna på, men det är förståeligt att det kanske är lättaste sättet att arrangera många och små bilder. Motiven i sig är ganska trevliga i ljusa färger med ett lite enklare formspråk.

I samma rum är det flera uttryck och motiv som möts. På bortre väggen finns bland annat Lena Potasovas akvareller med en något impressionistiskt anslag tillsammans med små textildockor som, överraskande nog, är tillverkade av Olga Sayfulina.  Mittemot dessa ses Svetlana Ustinas oljor. Bland dem står det lite mörkare hamnmotivet ut, som erbjuder en befriande konstrast till de övriga lummiga, soldränkta motiven.

Här finns också Norrköpingskonstnären Annika Leonard, som visar tre små traditionella akvareller över bland annat gamla vattentornet.

På vägen ut ur galleriet hänger vid ingången Viktoria Saharovas fem motiv. De bildar tillsammans ett stiligt set av Norrköpingsvyer, men har tyvärr samma problem som en hel del av de övriga bidragen har. Kanske beror de på de likartade motiven, färgerna eller det genomgående realistiska utförandet, men det saknas en viss spänning.

Den tekniska skickligheten är mycket stor hos många av konstnärerna, vilken i sig är klart beundransvärd. Men det hade varit intressant om fler hade vågat sig ut på lite mera spänningsfyllda vatten. Det finns dock, som tidigare nämndes, guldkorn som spetsar till det hela något.

Det skall dock inte glömmas bort att, oavsett vad resultatet är, så är projektet i sig en viktig beståndsdel av helhetsintrycket. De ryska konstnärerna har fått komma till en helt ny plats, där de fått möta både staden som plats och de konstnärer som verkar där i vanliga fall. Och precis som projektets namn påskiner så har ju faktiskt konsten inte några gränser, och de som här bevisar detta är värda många hyllningar.

Text och foto: Karolina Nilsson

• GALLERI KRONAN Norrköping

• 8-9 augusti 2011 måndag kl 12-18, tisdag kl 12-16
  Konstnärer utan gränser

LÄNKAR
Ryska konstnärer målar i Norrköping INTERVJU Kultursidan.nu 8/8 2011

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR