Törnekrans. Hurula inleder från ryggposition mot publiken.

…det jävla ekot lyste med sin frånvaro

Den folkskygga mannen i blottarrocken och skinnbyxorna kommer in på scenen och ställer sig med ryggen mot publiken och stämmer gitarren. Backdropen visar en dödskalle inringad av taggtråd. Stämningen är andlös. Så exploderar allt!

Allt ska försvinna inleder både konserten och skivan Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för. Den har gått varm hemma den senaste tiden, men jag är inte odelat positiv till den. Så punkig som titeln antyder är den inte, därtill är tempot för lågt och ekot för massivt. Det låter som den riktar sig till tonåringar, även om Robert Hurula Pettersson hunnit fylla 35. Hans tidigare band Masshysteri var däremot punk, men det tog ju slut 2010.

Han har kallats ”en Håkan Hellström som kan sjunga” och det ligger det väl lite i, särskilt som de har delat producent. Han har även spelat förband till Krunegård, och även där finns en likhet om man bara lyssnar på skivorna. Men han har också öppnat för Thåström, och nu börjar det bli intressant. Kommer ni ihåg Ebba Grön?

Andetag. Sedan exploderar det.

Ett av mitt livs största besvikelser var när min flickväns lillasyster kom hem till oss med deras andra platta Kärlek & Uppror. Året var 1981. Långa i synen lyssnade vi på denna smetiga popplatta (jag har omvärderat den sen). Deprimerade gick vi till deras konsert på rockklubben Bergsbron… och fick våra huvuden bortblåsta av samma låtar i de rockigaste punkversioner jag har hört! Så jag var beredd. Jag hörde hur Hurulas skiva borde låta.

Och precis så lät det! Tempot var dubblat, gitarrerna tjöt och det jävla ekot lyste med sin frånvaro. Har Hurula gjort en Ebba Grön-cover? Ja, på sin EP. Kommer den från den skivan? Gissa! Det är lustigt hur allt går i cirklar. Men han spelar den inte ikväll.

Däremot spelar han två Masshysteri-låtar: Masshysteri Del Två och Låt Dom Hata Oss. Inte för att de avviker på något sätt, allt är en pop/punk/rockblandning ikväll. Bandet bakom honom är könskvoterat med tjejer på rytmsektionen och killar på gitarrer.

Annars är det låtar från förra årets soloskiva som gäller. 22 får nävar att flyga i luften, och Stockholm Brinner får temperaturen (ursäkta) att stiga ytterligare. Torget är så fullsatt att man i princip måste hålla andan för att få plats. I Sveriges Ungdom glimtar punkådran igenom.

Vi skulle leva för alltid
så här långt har det gått bra
Vi skulle leva för alltid
du och jag
När vi var små så hoppade vi
emellan hustaken i stan
Vi var precis som alla andra
uttråkade stadsbarn

Uppburen. Till slut, under extranumret mötte Hurula publiken.

På avslutande Det Är OK Om Du Glömmer Mig stegras tempot mer och mer. Till slut har alla gått av scenen förutom en av gitarristerna som kvider fram ett evighetssolo innan även han går. Det tar oss säkert 5 minuter att få tillbaks dem. Men nu visar Hurula lite känslor för första gången under kvällen. Tidigare har han gömt sig under luggen och studerat sina skor. (Han är blyg, det är allt.) Och när han väl bestämt sig för publikkontakt ger han sig ut och publiksurfar. Ett brett leende klyver ansiktet.

Publiken är i extas och vill ha mer. Men det hjälper inte med 10 minuters klappande. Underbart är kort och någon gång tar det roliga slut. Men det var fullkomligt så länge det varade.

Jag går hem och inser att jag missade honom på Bråvalla förra året. Hittar en kritisk recension som får mig att skratta. Det var bättre att lyssna på skivan hemma tyckte murveln. Vad begriper väl recensenter? Konstaterar att jag har motsatt åsikt på alla punkter och slår (med bara en gnutta självkritik) fast att det är jag som har rätt. Men fråga, för all del, vem som helst som var där!

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

RESTAURANGTORGET, KNÄPPINGSBORG Norrköping

28 juli 2015
Hurula
Arr: Lucky You

LÄNKAR
Hurula Facebook recension/Rocknytt