En drottning i Norrköping. Louise Hoffsten inledde Munken in the Park.
Musik som ger oss hoppet tillbaka
Östergötlands egen bluesdrottning Louise Hoffsten inledde musikdagarna i Munken in the Park. Med sig hade hon gitarristen Richard Krantz. Publiken var där. Vädret skötte sig. Det var fredag. Stämningen var med andra ord skön. På uteserveringarna i närheten kopplade människor av. Musiken hördes i stan – inte bara på Munken in the park. Men det var där jag befann mig. Deltagande eller inte av all bra livemusik i stan så var det just där det hände.
Flera gånger förut, när jag hört Louise Hoffsten, har hennes röst varit ganska jämställd med instrumenten i bandet volymmässigt. Det har irriterat mig en aning. I kväll var rösten framträdande. Gitarren konkurrerade inte, underströk bara och samspelade med sångerskan utan att dränka hennes röst. Och vilken röst sedan… känslan och bluesen finns där, fast det är väl en plattityd att skriva det.
Louise Hoffstens musik betyder mycket för dem som kan identifiera sig med henne.
Det sägs att Louise Hoffsten aldrig gör en dålig spelning. Det gjorde hon inte nu heller men hon var inte i toppform. Man kan också vända på det; hennes framträdande var kanske outstanding med tanke på hennes sjukdom.
Det var i alla händelser en fin upplevelse att få stå längst fram, nära kravallstaketet, och se sångerskan flörta med publiken både i låtarna och i mellansnacket. Tiggarnas utsatthet togs upp och inledningsvis fick östgötskan en kärleksfull hyllning då en kvinna i publiken för ett ögonblick ”slängde käft” med sångerskan.
Louise blandade gamla örhängen som Sockerkompis, Let the best man win och Only the dead fish follow the stream med nyskrivna låtar som ännu inte kommit ut på skiva. Tyvärr fanns inte någon låt från Elvisskivan med, den som hon spelade in i Memphis. Men de två nyskrivna låtarna som kommer på skivan som släpps i höst lovar gott. Skivan spelades in i Stockholm och kommer till sångerskans femtioårsdag.
Louise Hoffsten backades upp av Rickard Krantz på gitarr.
Bredvid mig i publiken stod ett fan, lite längre bort stod ett annat. Louise musik betyder mycket för många människor, särskilt för dem som kan identifiera sig med henne. Efter spelningen fick jag prata med Mia Ummer som följt Louise Hoffsten i många år. Hon vet hur det känns att drabbas av sjukdom.
– Jag älskar Louise Hoffsten. Hon ger så mycket av sig själv. Musiken går innanför huden och hon ger mig hopp, berättade hon.
Efter spelningen sålde Louise Hoffsten skivor och sin relativt nyskrivna bok En näve grus. Då fick Mia Ummer tillfälle att prata med sin idol. Det gick inte att ta miste på den varma kontakten mellan sångerskan och hennes fan.
Munken in the park är årligen återkommande. I fredags, när musikdagarna öppnade, var det mycket folk där trots konkurrens på stan. Det är ett skönt ställe att gå till, hänga med polare, ta en öl, äta en bit mat och lyssna på liveframträdanden. Louise bluesiga välkomnande avlöses av andra musiker. Det är bara att tacka och ta emot.
Text: Carina Johansson
Foto: Carina Johansson, Ann-Charlotte Sandelin och Sven Åke Molund
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
MUNKEN IN THE PARK Norrköping
31 juli 2015
Louise Hoffsten
Arr: Saliga Munken
LÄNKAR
Louise Hoffsten hemsida Facebook
Saliga Munken hemsida Facebook FB-evenemang
Munken nästa gratisfest in the Park reportage Kultursidan.nu 30/7 2015
Louise Hoffsten singlar sina gruskorn recension Kultursidan.nu 4/2 2015
Pingback: Sött och salt med Marx Gallo på Munken (recension) - KULTURSIDAN.nu
Pingback: Weeping Willows snygga höjdtoner (recension) - KULTURSIDAN.nu