Med de närmaste vännerna vid scenkanten. Anna Ternheim spelade på ett fullpackat Knäppingsborg i tisdags kväll.

Hon har en fixering vid år och decennier

Förväntan är stor efter Ternheims frivilliga (?) exil. Knäppingsborg är knökat. Det är klart att vädret spelar in, och gratis är alltid gott, men de flesta är nog här för musiken.

Här är det fullt av nattugglor. Restaurangtorget är så fullpackat att jag får ta till några fula knep för att ta mig i fotoposition. Scenutsmyckningen består av en gigantisk bild på en flygande lappuggla. Varför? Det måste betyda något. Den verkar vara i attackposition, och det är Anna Ternheim också, men varför just en lappuggla? Jag hade förstått om det varit en nordlig härmtrast (mockingbird) som är Tennessees statsfågel men… (Antagligen tänker jag för mycket.)

Hon är helt ensam på scenen. Med en akustisk gitarr inleder hon med Let it rain (ta i trä, men den här gången håller sig himlen), den som börjar med orden ”Leaving on a mayday” som ju är titeln på förrförra plattan. Den innehåller ett antal ålderstal och raden ”I’ve been waiting for the news he said, for 20 years”, och jag tänker att hon har en fixering vid år och decennier.

Redan nästa låt, Better be, bjuder på raden ”A better laugh in 20 years from now” och så håller det på. Vi får ”more than 10 years to ignore what they’re here for” och ”I left her 15 years behind”. Och i flera andra låtar handlar det specifikt om tid. Intressant.

Let it rain. Hon är helt ensam på scenen, växlar mellan gitarrer och piano.

Det är som om vi är hembjudna på mysfest i Annas vardagsrum. Det är möblerat med en persisk matta, ett piano och några gitarrer. Och så har det en fondvägg med en uggla. Längst fram sitter de närmaste vännerna och lyssnar. Vid scenkanten sitter de med benen i kors och huvudet på sned. Jag tror aldrig jag sett något liknande här på torget.

Hon byter mellan olika gitarrer och piano allteftersom vad låtarnas uttryck kräver. Terrified behöver ett ödesmättat piano, My heart still beats for you får ett långsamt fingerplockande på gitarren och My secret ett hårdare och fortare gitarrhamrande allteftersom låten fortskrider. Med små medel varierar hon sig. Aldrig blir det långtråkigt, aldrig tappar vi fokus.

Ibland når man till en punkt, ett bottenläge. Men det kan vara en bra sak. För 1 ½ år sedan tänkte jag att det blir ingen ny musik, jag får göra något annat. Men nu är skivan inspelad och 10 låtar kommer i höst.

Stort jubel, förstås. Vi hade också börjat undra, senaste skivan kom för 4 år sedan. Det kan inte vara lätt att leva så nära melankolin som hon gör. Men mellan låtarna utstrålar hon glädje. En glädje över att vara tillbaka, får man förmoda. Vi är också glada.

Det är hela 11 år sedan hon annekterade Broder Daniels Shoreline och gjorde den till sin egen. Nu sjösätter hon den som spelningens avslutning. Men vi behöver knappt klappa alls innan hon är tillbaka med två extranummer. Jag konstaterar att, bortsett från att hon kastat om ordningen på de två sista, spelar hon exakt samma set som i Eric Ericsonhallen (f.d. Skeppsholmskyrkan) på Stockholm Music & Arts i söndags. Men nu är nog publiken tre gånger så stor.

Caught by what comes by
Stand alone without a fair chance tonight
Here again by your side, when they turn on all the lights
Yes I’ll follow you tonight

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

RESTAURANGTORGET, KNÄPPINGSBORG Norrköping

4 augusti 2015
Anna Ternheim
Arr: Lucky You

LÅTLISTA
Let it rain
Better be
The longer the waiting (the sweeter the kiss) (Dave Furguson cover)
I say no
Girl laying down
What remains
Lorelei-Marie
My heart still beats for you
Summer rain
Terrified
Ghost of a man
My secret
Shoreline (Broder Daniel cover)

I’ll follow you tonight
Wedding song

LÄNKAR
Anna Ternheim hemsida Facebook