Nej, särskilt glada är inte texterna, men det ”maskerar” de med musiken. Vågerud spelade på GiG i Knäppingsborg i onsdags kväll.

Och han vill bli älskad tillbaks

”Ska vi slåss?” frågar Vågerud redan i första låten. Och han studsar som en boxare hela kvällen och ser ut att vilja gå i clinch med publiken i Knäppingsborg. Nä – inte vill han slåss, han är bara övertaggad. Med halvhöjda armar halvdansar han med halvslutna ögon framför mikrofonen.

Det är snällpop med arv från Eldkvarn och Winnerbäck. Texten är det som driver låtarna framåt, och den är helt central. Men den är inte snäll. Melankoli är Vågeruds mellannamn. Jag kommer att tänka på den Linköpingsbaserade sångaren Aguson, de har mycket gemensamt.

Fönstertittaren. Texternas melankoli maskeras med glad snällpop i melodierna.

Sångaren heter Vågerud och bandet heter Vågerud. Det råder ingen tvekan om vem som är drivande här (det är han utan instrument). ”Nästa låt handlar om mig själv”, säger han och sjunger Fönstertittaren. En viss självdistans är också en ingrediens. Alla med instrument har svarta skjortor.

Nej, särskilt glada är inte texterna, men det ”maskerar” de med musiken. Tur är väl det, för till GiG-spelningarna kommer folk för lättare underhållning. Men även om Vågerud strålar och bandet är uppfyllda av spelglädje sipprar lite av budskapet igenom.

Det handlar om död, kvinnomisshandel och självmord. Om att bli dumpad av sin tjej, att rymma hemifrån och om hösten. Och om att En dag är jag nöjd med mig själv. Men publiken verkar gilla det.

Han älskar oss verkligen. Och att stå här på scenen. Och han vill bli älskad tillbaks – vi uppmanas att hashtagga och gå in på hemsida, Facebook och Spotify. Och den nysläppta EP:n, producerad av Zebbe Swartz, är faktiskt riktigt bra. Och bandet lever upp efter pausen, som så ofta här.

Till vardags är Vågerud polis, och det är delvis så att det han ser på jobbet smittar av sig i musiken. Vi lyssnar och blir fängslade. Men jag tror han var melankolisk från början. Eller så är det som han säger att man inte kan skriva låtar om sitt hus och sin fru och hund i Åby. Det blir bara dansbandsmusik av det.

Bäst i kväll är Hur lågt kan en människa sjunka, ”en smickrande kärlekslåt om min fru (tur att hon inte är här)”. Den får även bli extranummer. Alla deras låtar har redan spelats när de blir inropade.

Hans förnamn är Rickard.

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

MARKNADSTORGET, KNÄPPINGSBORG Norrköping

5 augusti 2015
Vågerud
Arr: GiG i Knäppingsborg

SÄTTNING
Rickard Vågerud, sång
Magnus Pettersson, akustisk gitarr
Johan Åhman, bas
Pontus Orraryd, elgitarr
Jonathan Månsson, congas och klaviatur
Tobias Bergstrand, trummor
David Richardsson, piano och kapellmästare

LÄNKAR
Vågerud hemsida Facebook