Stråke. Stall. Resonans. Med kontrabas och cello i perfekt samspel lockade Duo Von Thord fram toner, ljud och rytmer utöver det vanliga.
Men jag sluter inte ögonen
Duon Von Thord bjöd på spelglädje och experimentlusta under sin konsert i Immanuelskyrkan i söndags. Med kontrabas och cello i perfekt samspel lockade de fram toner, ljud och rytmer utöver det vanliga.
Konserten var den första i raden av konserter som hörs i Norrköping under Östergötlands Musikdagar. Samtidigt avslutade den Immanuelskyrkans serie Musik i sommarkväll.
Om jag sluter ögonen kan jag inte avgöra vilka instrument eller hur många de är. Ljudbilden är bred och sammansatt. En tydlig beat i botten med en melodi som kränger hit och dit i både toner och rytm. Ibland offensiv och stark, ibland tillbakahållen och nästan klagande. Sedan valstakt och dansant.
Men jag sluter inte ögonen. Jag måste se hur dessa toner blir till.
David Werthén på kontrabas och Johannes Bergion på cello är barndomskamraterna som växt upp och växt samman. De har följts åt i musikklass och musikhögskola och nu utgör de duon Von Thord.
Att vara söner till några av Norrköpings stora musikprofiler, Bertil Werthén och Henrik Bergion, har säkert skapat förväntningar. Men i killarnas fall verkar den musikaliska bakgrunden snarare bidragit till en avslappnad och nästan respektlös inställning.
Visst, ibland åker stråken fram, men mest ligger den och vilar i notstället.
De har utvecklat sin alldeles egna spelstil där instrumenten trakteras på okonventionellt vis. De trummar på träkroppen, knäpper, slår och drar över strängarna och framkallar ljud och klanger som vi vanligtvis inte kopplar samman med dessa klassiska stränginstrument. Visst, ibland åker stråken fram, men mest ligger den och vilar i notstället.
Det knappa timslånga programmet varvas med egen musik och korta klassiska stycken. Det mesta spelas ur minnet men när den klassiska musiken ska spelas åker noterna fram. Spelet och framförandet blir stramt och mer koncentrerat. Men även här tittar den lekfulla och chosefria stilen fram. Killarna erkänner glatt att de hittat noterna i en mapp och gillade musiken, men de har ingen aning om vem kompositören är.
Den klassiska skolningen finns där och den är också en förutsättning för den fantasifulla utforskning av instrumenten som den egna musiken utgör. Vi får höra Wedding Night, ”Från vår elektroniska period” berättar Johannes med ett leende. En suggestiv fusion med inslag av jazz, funk och beat. Ett tema som envist återupprepas som ett mantra. Omöjligt att stå emot.
Låten Woodbeat har ett lugnare tempo med en sorgsen berättande ton. Men det finns en rytm och en andning invävd i musiken som gör den spännande att lyssna på. Ett plötsligt dramatiskt utfall bryter av, men sedan hittar musiken tillbaka till ursprungstemat.
Ett betydligt gladare anslag har Tjopps. Här är det gitarrteknik överlag med mycket knäppande på strängarna. Lite coolt och laid back.
Det är uppenbart att David och Johannes har hittat ett eget sound. Även i covers som Smoke on the Waters och Face of Love (ur filmen Dead Man Walking) finns pulsen. Melodin är inte på något vis oviktig, men rytmen är det utmärkande.
Jag tänker på det när jag går ut ur kyrkan och försöker minnas låtarna. Jag kan inte återge tonerna, men musiken finns där som en andning, som en beat.
Text: Felicia Eriksson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
IMMANUELSKYRKAN Norrköping
9 augusti 2015
Duo Von Thord
Arr: Sommarmusik i Immanuel/Östergötlands MusikdagarKontrabas David Werthén
Cello Johannes Bergion
LÄNKAR
Duo Von Thord hemsida Facebook Spotify
Elin gav Musikdagarna en strålande start recension Kultursidan.nu 9/8 2015
Östergötlands musikdagar hemsida
Staffan dirigerar Östergötlands musikdagar reportage Kultursidan.nu 5/8 2015
Pingback: Virtuos färd mot Pierrots mångalenskap (recension) - KULTURSIDAN.nu
Pingback: Rigmor och Östgötabandet i upptempo (recension) - KULTURSIDAN.nu