Körsbär. Kristian Anttila gör en utflykt i publiken och sätter sig på govet.

 

Konst, loppis och jämställd musik

 

Småskaligt, ombonat och med både konstutställning och loppis, därefter musikakter som avlöste varandra i en jämställd ström. Festivalen Hemligheten i kvarteret Hallarna var ett mycket lyckat arrangemang även om den stora publiken uteblev.

Dagtid var festivalen en barnvänlig tillställning med säte i Kulturhuset. Småskaligt, trivsamt och ombonat hölls här vegokafé och loppmarknad till stöd för föreningen Fatta! Inte för att det syntes till några barn den tid jag var där, snarare var det nog den typen av ungdomar som håller till där i vanliga fall. Men det verkade relativt välbesökt. En konstutställning fanns där också.

 

Enhörning. Wilhelm Bohman hämtar motiv ur sagornas världar i sitt måleri.

 

William Sulka, Tone Linghult och Wilhelm Boman ställde ut. Och så var det några färgglada landskapsmålningar av Ylva Festin, som verkar ha tillkommit. Tone såg vi på Kulturhuset i februari. Även då visade hon nätskulpturer i Barbro Bäckströms anda. Även Sulka är jag bekant med. Han fortsätter göra upp med sina barndomsfigurer, och nu har turen kommit även till Mumintrollet.

Men flest bilder ligger Wilhelm Boman bakom. Några är utförda i en fräsch naivism, andra lånar från kubism, Chagalle och Asger Jorn, ser det ut som. Det ska bli spännande att se var detta landar så småningom. Det är begåvat men spretigt.

De andra 2/3 av festivalen var musikaliska och höll till inne på Dynamo (vilket fantastiskt kvarter detta är!). Det är välorganiserat på ett nästan tyskt vis. Huvudakternas spelningar på den stora scenen avlöses av mindre spelningar på scenen i entrén. Under tiden riggar man om och det blir i princip ingen dötid någon gång.

 

Glänsande. Slowgold fick Tottapriset tidigare i år.

 

Noice Noir får jag äntligen höra live, och det är lika lugnt och stämningsfullt som jag trodde det skulle vara. Det är indie med lite “oooh” och en gnutta arenarock à la U2. Det är inte illa när det bara är 50 personer i publiken.

Kristian Anttila ser ut som rockstjärna i sin bredbrättade hatt och ljuger om att han har haft sex med Sylvia Vrethammar innan han sjunger Magdalena (Livet före döden) som de sjöng som duett för 5 år sedan. Mellansnacket i övrigt är lika uselt, bortsett från att han lägger en trave skivor på scenkanten och uppmanar folk att ta och swisha pengarna till Fatta-kampanjen. Men spelningen är bra, och han gör även en utflykt i publiken och sätter sig på golvet och spelar om Körsbär. Efteråt går han likt Fantomen kring på stadens… i festivalen.

Konflikten förstår jag inte hur de tänkte när de tog sitt namn. Inte kan man bli arg på dem, och att de skulle bli osams inbördes känns totalt osannolikt. I stället stryker de oss medhårs med vacker stämsång, akustiska gitarrer och waldorftrumma. De får välförtjänt en uppmärksam publik i entréhallen. “Vi skulle bli gamla till sommaren” sjunger de. Det var nog till nästa sommar.

Slowgold är kanske kvällens överraskning och uppenbarelse. Amanda Werne glänser både bildligt, bokstavligt och rent praktiskt längst fram på scenkanten med sin Gibsongitarr och sina effektpedaler. Hon fick Tottapriset i år och nu är det väl dags för Göteborg att släppa lös henne?! Det finns en EP och två fullängdare på Spotify, och jag undrar varför ingen har berättat det för mig? Jaså? Lysande recensioner? Ja, det förstår jag väl, men någon måste ju berätta!

 

Partystämning med Bellaroush från Göteborg. Basist är Johan Karlberg.

 

Järnet spelar musik från ödemarken, låter det som. Ja, jag har läst att de kommer från Linköping, men det måste vara en ödslig del. Sättuna, typ. Där går det säkert zombies på gatorna. De drar till sig Kristian Anttila och många andra till den lilla scenen.

Bellaroush kan kanske inte stava till “vackert rött” på franska, men spela kan de! Med 6 personer på scenen är de kvällens storband, och de spelar reggae och soul med bas-betoning. Bra bas! (Har jag inte sett den där basisten förut..?) Det är partymusik, och de lyckas faktisk piska igång lite spontan dans på golvet.

Ninsun Poli lyckas få det att svänga trots att hon bara har med sig en basist och en trummis. Man skulle kunna säga att musiken är… rytmbetonad. Hon har också med sig en nästan oöverträffad scennärvaro. Publiken verkar trollbunden.

Sedan skulle det bli disco… nej, DJ:s heter det nu för tiden. Men jag fick inte vara ute längre och troppade av.

Det är förstås en besvikelse för arrangörerna att bara cirka 170 personer deltog i festivalen. Och det påverkar ju stämningen lite att det bara är halvfullt, men jag tycker ändå att som arrangemang var det mycket lyckat. Fast jag hade en farhåga i förväg att norrköpingsborna skulle vara mätta på arrangemang efter en späckad sommar. Jag tror inte tidpunkten var den bästa.

Jag pratade med Maria Ackerfors och Johan Karlberg (som hängt av sig basen) från arrangörsgruppen. De sa att arrangemanget går åtminstone ihop sig ekonomiskt. Men jag tycker ju att det är synd att Fatta-kampanjen inte får så mycket överskott som det var tänkt.

Jag frågade även Maria om det var tänkt att det skulle bli en återkommande festival, så som jag läst i NT. Det måste vara ett missförstånd, sa hon, något sådant har vi inte talat om. Nu läser jag igen i NT att den kanske ska upprepas. Antingen fortsätter tidningen att missförstå eller också har arrangörerna tänkt om.

Jag skulle gärna se den igen. Men inte veckan efter Knickedick (som ju inte heller var fullsatt.) Innan sommaren, kanske. Eller på hösten, möjligen. Jag läste nyligen en spalt i en lokal gratistidning som hävdade att musikutbudet i Norrköping var dåligt. Jag skrattade åt dessa tokigheter skrivna av en dåligt uppdaterad linköpingsbo. Nu har vi så mycket att de börjar konkurrera ut varandra.

Men vi är fortfarande inte jämställda. Det är det som är Hemligheten.

Text och foto: Michael Strandhed

KULTURHUSET – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NOICE NOIR BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KRISTIAN ANTTILA BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONFLIKTEN – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

SLOWGOLD – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

JÄRNET – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

BELLAROUSH – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NINSUN POLI – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

HALLARNA Norrköping

29 augusti 2015 15–03
Festivalen Hemligheten
Musik, konst, café, loppis

Kulturhuset
DAGPASSET kl 15-19 (fritt inträde)
Queercafé med Norrköping Pride
Marknad och FATTA-loppis
Utställningar med William Sulka, Tone Linghult och Wilhelm Boman samt Ylva Festin
Musik med DJ:s Emelie Nilsson & Maria Ackerfors

Dynamo
KVÄLLSPASSET kl 19–03 (inträde)
19.30 Reveries
20.00 Noice Noir
20.30 High Cheru
20.45 Kristian Anttila
21.30 Konflikten
22.00 Slowgold
22.45 Järnet
23.15 Bellaroush
00.15 Ninsun Poli
01.00 DJ: Univibes + Zumaario

LÄNKAR
Festivalen Hemligheten Facebook FB-evenemang Spotify-playlist
Norrköpings Kulturhus hemsida Facebook
Dynamo Facebook
Kvarteret Hallarna hemsida Facebook
De öppnar för höstens hemligheter reportage Kultursidan.nu 28/8 2015