Himmelsk glädje. Helgonen på gruppbilden visar upp harpa, flöjt, skalmeja, fiddla och organetto.

 

Sångspelet Ordo virtutum speglar himlaglädje

 

Abbedissan Hildegard av Bingen var en lysande stjärna under 1100-talet. I en föreläsning under Söderköpings gästabud berättade Dr Viveca Servatius om hennes liv och verk: Hildegard var en driftig och mångkunnig kvinna, ledare och konstnär.

På lördagskvällen gestaltades hennes sångspel Ordo virtutum i S:t Laurentii kyrka tack vare den workshop som genomfördes under några intensiva dagar under NoMeMus, den nordiska festivalen för medeltida musik.

Hildegard av Bingen var som en renässansmänniska fast flera hundra år tidigare. Begåvad och mångkunnig var tyska benediktinernunnan som levde mellan åren 1098 och 1179, för 900 år sedan. Hon ledde redan nunnorna i ett kloster när hon bröt upp för att starta en nytt.

Liksom vår svenska Heliga Birgitta, som levde 200 år senare, upplevde hon starka visioner som nedtecknades i bokform och skrev brev där hon bannade kungar och kejsare. Men hon gjorde mer än så, hon ägnade sig åt läkekonst och åt konstnärligt skapande, musik och sång. Sångspelet Ordo virtutum har kallats den första västerländska operan.

 

Dr Viveca Servatius berättar om Hildegard av Bingen. Den svartklädda nunnan bakom Hildegard tros vara Richardis.

 

Det Dr Viveca Servatius inte vet om Hildegard av Bingen tycks inte vara värt att veta. Hon har ägnat abbedissan och hennes verk stort intresse och i sin forskning resonerat sig fram till en tolkning av sångspelet. Om detta berättar hon i församlingshemmets stora sal.

År 1150 startade Hildegard ett nytt kloster tillsammans med 18 nunnor. År 1151 blev hennes första bok med visioner klar. Liksom, sägs det, Ordo virtutum.

– Men jag är tveksam, säger Viveca Servatius och jag hör att hon menar att hon själv har en helt annan åsikt.

Därefter lägger hon ett pussel med bitar av personhistoria, teologi, kyrkans texter och musik samt några droppar psykologi. Vi får veta att alla nunnorna inte var förtjusta i tanken att slita med ett nytt klosterbygge. Flera kom från från adelsfamiljer som helst såg en karriär som abbedissa för sina döttrar (1100-talet var korstågens tid, många män var borta och krigade). Särskilt var där den unga Richardis, Hildegards närmaste medarbetare, som lämnade henne. Men det sägs att hon ångrade sitt val.

På kvällen får vi se och höra delar av Ordo virtutum i S:t Laurentii kyrka. Manliga musiker och kvinnliga sångare (männen sjunger också – i början och i slutet) har tränat under några få dagar, under ledning av Veikko Kiiver och Christina Knochenhauer.

Det är alltså inte färdigrepeterat, något som märks vad gäller röster som har att samtidigt hantera gregorianska tonslingor och koreografi. Det kan betraktas som ett ”work in progress” som Lars Jonsson, NoMeMus konstnärliga ledare säger.

Om där var instrument som ackompanjerade eller inte under 1100-talet vet vi inte. Noterna, föregångare till vår tids notsystem, på de vackra handavskrifterna visar bara en stämma, alla sjöng ju unisont. Musikernas ackompanjemang är därför en gissning, om än kvalificerad.

 

De liknar inte min bild av medeltidens nunnor, absolut inte. Snarare ett romantiserande 1800-talssällskap.

 

Sak samma med koreografin. Den påminner om bilder jag sett på Isadora Duncan, den fria dansens första ikon (och helgon på grund av hennes olyckliga död). Den bygger mycket på skönhet och användande av slöjor, de sju kvinnorna grupperar om sig inför varje sångdel. De liknar inte min bild av medeltidens nunnor, absolut inte. Snarare ett romantiserande 1800-talssällskap.

– Hildegard fick bannor i ett brev från en annan abbedissa. Hon klagade på utslaget hår, vita fotsida slöjor, guldkors, guldlamm och andra smycken, har Viveca sagt tidigare under dagen.

Beskrivningen stämmer in ganska så bra på kvinnorna som nu dansar i kyrkan med glimmande diadem och ljust färgade klädnader, var och en i sin kulör. De föreställer Dygderna i den 850-åriga moraliteten, som handlar om Själen som lämnar den rätta vägen och lockas av världen och snart även av Djävulen.

Work in progress som sagt, det ger en aning av hur det kunde ha gått till. Ledaren Christina Knochenhauer lyfter innehållet till en vision med skön solosång och långt djärvare rörelser. Liksom Veikko Kiivers tenorinsats till nyckelharpa.

Allt svarar mot föreläsningens bilder som hämtats ur Hildegards produktion. För i hennes – godkända av högre ort – visioner sjöng och spelade helgonen i himlen. Alltså återspeglade hennes nunnor den himmelska glädjen. Skrev hon i ett lika ampert svarsbrev till kollegan.

Kanske 1100-talets stora abbedissa också visste att den som lovat leva sitt liv i fattigdom, kyskhet och lydnad orkade med det bättre om det även rymde skönhet, konst och kultur. Med utgångspunkt från en god och kärleksfull gudsbild.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

FÖRELÄSNING – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

FÖRESTÄLLNING –BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

S:T LAURENTII Söderköping

29 augusti 2015
Ordo virtutum
Arr: NoMeMus under Söderköpings Gästabud

Församlingshemmet kl 13
Hildegard av Bingen och Ordo virtutum
Föreläsning av Dr Viveca Servatius

Kyrkan kl 20
Ordo virtututum
Redovisning av workshop med valda delar ur verket
Under ledning av Veikko Kiiver och Christina Knochenhauer

LÄNKAR
Hildegard av Bingen Wikipedia
Viveca Servatius hemsida
Benediktinerorden Wikipedia
Söderköpings Gästabud hemsida Facebook Program
NoMeMus hemsida Facebook YouTube
Nomemus öppnade med de Sanctis reportage Kultursidan.nu 30/8 2015
TRiX kraftfulla eldshow på Gästabudet recension Kultursidan.nu 29/8 2015
Jubileumsshowen invigde Gästabudet reportage Kultursidan.nu 28/8 2015
Söderköpings gästabud firar 10 år reportage Kultursidan.nu 25/8 2015