Sakrala fjällvidder. Åsa Kummu gör en genomgång av sitt konstnärskap på Galleri Kronan. Bakom henne Diptyk. Till vänster skymtar Skog.

 

Mellan fjällbjörkar och abstrakta former

 

Retrospektiv i sparsmakat urval. ”Det är dags för det nu” säger Åsa Kummu, som gjorde 1960-talets batik till konst. Utställningen på Galleri Kronan visar vägen till den mogna konstnärens återkommande vandringar mellan fjällbjörkar och abstrakta former.

Norrköpingskonstnären Åsa Kummu har fyllt jämna år. Hon har lämnat den stora ateljén för en mindre och samtidigt lämnat det tunga slitet med batiken. Textilen håller hon fast vid men numera målar hon, med tusch och textilfärg.

– Jag har gjort mer än 300 verk, räknar Åsa Kummu. Då räknar hon förstås inte alla skisser och akvareller.

På utställningen visas batik, akvareller, pappersbatik och tusch på rispapper. Det som är krångligare att artbestämma kallas blandteknik. Totalt 37 verk, eller 49, beroende på hur man räknar.

 

Landskap (1977). Applikation.

 

Batik är (ännu) ett tidskrävande göromål inom konsten. Det ska vaxas, färgbadas, vaxas om och badas på nytt. Mycket handlar om temperaturer. Mycket kan bli fel. Det som blir fel kan det vara början på något nytt. Eller så är det bara att kasta och starta om.

Batik var inne på 1960- och 1970-talet. Konstnärerna startade med avancerad batik, min moster gav mig en gul blus, min syster fick en blå. En kvalitet jag minns än idag. Senare i skolan lärde sig ungarna att sätta snoddar på t-tröjor före färgbadet så att det blev vita ringar. Betydligt enklare.

– Jag var en textiltjej, sydde kjolar och så, minns Åsa Kummu upptakten till det som nu smyckar Kronans tre rum; det stora välkomnar med abstrakta motiv, det inre berättar om fjällbjörkarna och så Lilla galleriet som markerar starten.

– 1977. Jag målade med tygremsor, pekar hon på utställningens äldsta verk, ett Landskap som sydd applikation. Och där är det sista huset jag gjorde i batik, 1984. Först avbildade jag husen som akvareller och sedan gjorde jag om dem som batik. Det blev så tråkigt.

– Sedan jobbade jag med förenklingar, säger hon och låter förstå att båthuset vid Torrö med  vattenskvalpet blev vändpunkten.

I förenklingarnas landskap har hon alltså rört sig sedan dess. Lilla galleriets första försök bär fortfarande årtal men snart försvinner både namn och siffror, i bästa fall hittar jag ett insladdat ÅK. Hennes verk går in i den tidlöshet som präglar såväl abstrakta världar som fjällbjörkarna.

Här är också några textila experiment. batik på velvetin (inspirerad av japanska kimonor i Dalarna). En genombruten väst som klippts ur en spetsgardin. Och så färgproverna, alla små lappar som sparats efter decenniers färgbad.

 

Blå våg.

 

”Färgen är blå”, blå som havet och blå som himlen. Att flera av hennes stora abstrakta bilder hamnat i församlingshem och i andra offentliga rum verkar självklart när jag kliver in i entrérummet där mindre akvareller (från Lofoten, från trädgården) ger rytm åt helheten.

Urvalet pekar på olika geometriska teman. Blå våg där linjerna skvalpar horisontellt i lagoma bredder. Och så den lilla smala linjen som gör hela bilden. Två bilder, en speglande Diptyk, med trianglar som gör ett landskap med solstrålning i dess mitt. Mest spännande är Trutfrukost med vingar och blänk där de horisontella linjerna dragits ihop till en vertikal dykning.

– Den där klippte jag sönder och sydde ihop för att få fart i bilden. Jag fick idén, provade i papper först – ”JA!”. Då existerar varken hunger eller törst förrän det är klart.

Som en hälsning på väg mot det inre rummet hänger den mindre Skog, målad i svart på vitt och utställningens senaste verk, från 2014. Det är fjällbjörkarna, tättstående, risiga. Norrländskan i Åsa Kummu återvänder alltid till sina älskade fjällbjörkar, prövar dem i olika tekniker, och drar sedan iväg mot förenklingarnas land. I det inre rummet är de fortfarande bilder av natur, som regel närsynta granskningar av stammar och grenverk i batik, pappersbatik (fast den ser ut som tuschakvarell), och spensliga linjer på rispapper.

Visst är det hög tid för Åsa Kummu att blicka tillbaka, se sin konstnärliga gärning i Retrospektiv.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI KRONAN Norrköping

5 – 20 september 2015
Retrospektiv
Åsa Kummu

LÄNKAR
Åsa Kummu info
Galleri Kronan hemsida Facebook FB-evenemang