Sense Woven Spells av And We Should Die Of That Roar.

Dissonant blues med brännande balkankrydda

Pseudonymen Hardy Hum släppte sent 2014 under namnet And We Should Die Of That Roar en skiva som jag utnämnde till ”det mest spännande som har hänt i Norrköpings musikliv på år och dar”. Nya EP:n Sense Woven Spells är bättre! Pretentiöst? Verkligen! På det bra sättet.

Det är fest och in kommer Hardy Hum och presenterar sig som ”And We Should Die Of That Roar”. Ja, något ska man ju kalla sig. Han heter förresten inte Hum heller. Nu blir det bluesfeeling. Men något stämmer inte… Gitarren skär sig. Han sjunger från tårna med desperationen sipprande ut ur varje por. Fredagsmyset kom av sig.

Den nya EP:n (släppt 4/9) är ännu mer desperat än den dubbla fullängdaren som kom förra året. Nu finns den i fysisk form och inte bara digitalt. Det ser ännu snyggare ut än förra gången. Nästan för snyggt. Man luras att tro att det är ett stort skivbolag bakom detta. Men det är hemmasnickrat och inspelat på Kapten Studios i Norrköping (men det är inte det sämsta – tvärtom.)

En man. Sex gitarrer. Alla kom till användning vid And We Should Die Of That Roars splening på Klubb Guvernören i februari.

Nya låten Everybody Knows är en fortsättning på den starkaste låten, Nobody Cares, från förra årets skiva.

Everybody knows, but nobody seems to care

…så går texten. Den förra låten föddes ur en vrede över en historieförfalskande norsk film som förnekade att massakern i Srebrenica hade hänt. Hardy är född i förra Jugoslavien och han är, med rätta, fortfarande förbannad.

Det kvittar om det var en förfest eller en efterfest. Den är kvaddad! Men det betyder inte att skivan inte har en funktion att fylla. Vi trasiga själar som tycker om att pilla i varande sår älskar detta. Vi kan träffas i små grupper och lyssna, eller så kan vi ha detta i hörlurarna på stan.

Det är mer hanterbart i det lilla formatet. Jag orkade aldrig igenom fullängdaren utan paus. Men även dessa fyra låtar är inget man sätter på repeat. Jag är helt slut efteråt. Intrycket är så starkt att jag behöver semester.

Det måste vara en ventil han har. När vi träffades i vintras skrattade han i varje mening och verkade inte alls så allvarlig. Då skrev jag att det var ”det mest spännande som har hänt i Norrköpings musikliv på år och dar”. Det här är bättre! Nu har han delvis hjälp av en riktig trummis, och det lyfter uttrycket.

Jag var på hans första spelning den 27 februari på Klubb Guvernören. Och jag var mycket nyfiken på om han skulle klara sig på egen hand. För (så är det ju!) att förra albumet var en produkt av mästerlig produktion och oändliga pålägg. Men… jo!

Ensam på scenen iklädd hatt fick han det att svänga hårt. Bluesinfluenserna blev ännu tydligare. På scengolvet låg en mick som förstärkte hans stampande till åskknallar. Sex gitarrer hade han med, och han använde alla!

Sedan dess har han kommit ut på scengolvet på allvar. Det har blivit ett par spelningar i Linköping och en till i Norrköping. Han har fått en helsida i gratistidningen Nollelva. Och på Kulturnatten står han på scenen både på Vaxkupan och i Knäppingsborg.

Det är värt att kolla in, tro mig. Och EP:n måste jag visst köpa.

Text och foto: Michael Strandhed
Skivomslag: Igor Gruda

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CD/EP

Skivsläpp 4 september 2015
Sense Woven Spells
And We Should Die Of That Roar
Inspelad: Kapten Studios, Norrköping 2015

LÅTAR
Hearts Turn To Stone
Everybody Knows
Any More
Cool With Despair

LÄNKAR
And We Should Die Of That Roar hemsida Facebook FB-evenemang1 FB-evenemang2
Kapten Studios hemsida Facebook
Hardy Hum debuterar hos Guvernören reportage Kultursidan.nu 26/2 2015