Som en narr. Anders Wendin, med musiker, skapar en vemodig och ödesmättad stämning med ett korn av svart humor. Scenografiska projektioner i gråskala bidrar.

Vackert och humoristiskt om frestelse och kärlek

Det regnar och är grått ute. Inne på Östgötateatern är det också grått, som stämningen i Mary Shelleys roman Frankenstein från 1818. I övrigt är det mesta olikt förutom forskarens ärelystna drömmar. Ändå en vacker och humoristisk föreställning om frestelse och kärlek.

Det regnar ute, det är en av höstens första dagar. Kvällen är grå och råkall. Det är som att hela staden har blivit en fond för Östgötateaterns premiär av Frankenstein. Gråskalan följer som ett tema ända upp på scenen, som är tom, förutom några musikinstrument.

Scenografin är sparsam genom hela föreställningen. De största miljö- och atmosfärsbytena utgörs av projektioner mot en enfärgad bakgrund. I gråskala. Det är vackert och effektivt.

Man får känslan av att hela föreställningen framförs i svartvit bild. Något som, trots att handlingen utspelar sig i modern tid, gör att man får en känsla av stämningen i Mary Shelleys originalroman Frankenstein från 1818.

På farligt uppdrag. Vännerna Frankenstein och Albert. I rollerna Tobias Almborg och Krister Kern.

I övrigt är det mesta olikt originalberättelsen. Tobias Almborgs Frankenstein är en desillusionerad vetenskapsman på väg in i medelåldern. Vad han har gemensamt med originalets Frankenstein är att han är ambitiös och drömmer om berömmelse.

Hans vän Albert, senare också monstret, spelad av Krister Kern, är Frankensteins enda vän. Hans förtrogna, den som räddar honom från dödens brant. Albert och Frankensteins vänskapsrelation gestaltas på ett symbiotiskt och harmoniskt sätt. Man sympatiserar med dem båda och den trovärdiga gestaltningen av djup vänskap.

När Elena, spelad av Helena Nizic, dyker upp som en gubben i lådan, rubbas harmonin. Frankensteins vänskap till Albert blir skadad och pjäsens flöde rubbas. När det fram tills dess varit en njutning att se skådespelet, blir det stressande när Elena babblar med sin barnsligt gälla röst. Det är svårt att förstå hur och när Frankensteins kärlek till Elena växer fram.

Det är dock vänskapen mellan Albert och Frankenstein som driver hela handlingen framåt. Det är den som är vacker och det är den som berör. Föreställningen är genomgående berörande.

Särintressen. Frankenstein och Elena dras till varandra. Relationen till Albert förskjuts. I rollerna Tobias Almborg, Helena Nizic och Krister Kern.

Anders Wendin, med musiker, skapar en vemodig och ödesmättad stämning, med ett korn av svart humor. Wendins fallne ängel fungerar som en kommenterande narr som genom starka monologer och sånger lyfter fram berättelsens existentiella frågor.

De existentiella frågorna, och teman som vänskap, kärlek och självförverkligande gör Frankenstein till en mycket se- och tänkvärd föreställning. Livets ytterligheter gestaltas på ett starkt och livskraftigt sätt som gör att man som åskådare fångas in och är närvarande i handlingen genom i stort sett hela föreställningen.

Man har förvaltat Mary Shelleys Frankenstein med omsorg. Trots att mycket är annorlunda och moderniserat finns de stora livsfrågorna kvar från Shelleys roman. Man har också lyckats behålla den gotiska stämningen och den råkalla atmosfär som Shelley så skickligt väver runt sina karaktärer.

Frankenstein är en vacker och humoristisk föreställning om frestelse och kärlek. Man räds inte att ställa sig frågan om vad som egentligen gör oss mänskliga, vad som är beständigt och vad som är förgängligt. Om man vill ha en stark upplevelse i höst ska man gå och se Frankenstein – det är en lättillgänglig föreställning som vågar ställa de svåraste frågorna.

Text: Ann-Sofie Engström
Foto: Ola Kjelbye/Östgötateatern

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STORA TEATERN Norrköping

5 september– 3 oktober 2015

STORA TEATERN Linköping

16 oktober – 22 november 2015

Frankenstein
av Kasper Hoff
Musik och sångtexter: Kenneth Thordal
Regi och översättning: Tereza Andersson
Översättning sångtexter: Anders Wedin
Scenografi och kostym: Sven Dahlberg
Mask och peruk: Lena Stranger Weinar
Ljusdesign: Håkan Jansson
Ljuddesign: Dan Andersson
Prod: Östgötateatern

MEDVERKANDE
Skådespelare:
Tobias Almborg, Krister Kern, Helena Nizic
Richard Carlsohn, Anders Wendin, Patrik Voight
Musiker:
Anders Wendin, Henrik Nilsson, Fredrik Jonsson och Jonas Bleckman/Johannes Bergion

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
Östgötateaterns spelår i gränslandet reportage Kultursidan.nu 26/8 2015
Premiärdags för Frankenstein som Faust reportage Kultursidan.nu 31/8 2015