[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/6065203471/[/flickr]

Hotellfynd. En driven business woman har inget emot en snabb affär med Tobbe.
I rollerna Linnea Törnqvist och Sebastian Bergström.

Evigt ämne med stor spelglädje och vissa brister

Sex, otrohet och sviken kärlek tillhör de ämnen som funnit med inom världsdramatiken ända sedan kung Agamemnons dagar. I relationsdramat Som man bäddar får man ligga som visas på Kulturkammaren, ger regissören Sara Persson en bild av hur dessa tidlösa ämnen kan te sig då de appliceras på vår samtid. Persson skrev stycket tillsammans med några kurskamrater då hon utbildade sig på Bjärnum musikteaterskola 2008.

En kompisgrupp bestående av fem unga personer, tre kvinnor och två män, tar in på ett hotell för att fira en av kvinnornas födelsedag. Tobbe, en av männen i gänget, presenterar sig snart som en riktig charmör, vars stora intresse i livet är sex. Han lever ihop med Tindra, en av kvinnorna i gruppen, men det visar sig att han också har ett hemligt förhållande med Tindras väninna Nicole. Under den knappt timslånga föreställningen hinner han dessutom med att lägra ytterligare två kvinnor på hotellet. Hans eskapader kan givetvis inte hemlighållas hur länge som helst. I den dramatiska slutscenen uppdagas allting, vilket gör att alla hans tidigare vänner överger honom.

Styckets sensmoral kan ses som en välmenande varning till den som är otrogen och/eller alltför erotiskt utsvävande. Den pilske Tobbe får bittert erfara att det som för stunden kan verka spännande och upplyftande i längden bara leder till ångest, sorg och ensamhet. Detsamma gäller för Nicole, som verkar befinna sig i en destruktiv nedåtgående spiral, fylld av festande och one night stands.

Pjäsens grundidé är intressant och dess budskap högst tänkvärt. Dessa förtjänster skyms dessvärre till stor del av de brister som finns i uppsättningen.

Skådespelarensemblen består av ”glada amatörer” som Sara Persson själv kallar dem, och det märks onekligen att de tycker det är roligt att agera. Det är dock ingen enkel sak för en oerfaren aktör att spela deprimerad slarver eller bakslug prostituerad på ett för publiken övertygande sätt. Ensemblens stora tillgång är tveklöst spelglädjen.

Flera av scenerna skulle också vinna på att bearbetas ytterligare. Vissa scener liknar snapshots och innehåller endast några blixtsnabba replikväxlingar. Andra – och det gäller då framförallt de scener där någon av de medverkande klär på sig – känns längre och mer utdragna än vad de i själva verket är.

Som tidigare nämnts är stommen till Som man bäddar får man ligga både intressant och uppbygglig. Undertecknad ser med spänning fram emot att i framtiden få se den uppförd i en bearbetad och mer helgjuten form.

Recension: Lars-Ove Östensson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin

• KULTURKAMMAREN Norrköping

• 19 augusti – 3 september 2011
  Som man bäddar får man ligga
  av elever på Bjärnum musikteaterskola
• Regi: Sara Persson
  Medverkande: Sebastian Bergström, Sara Persson, Tina Mäkitalo,
  Evelina Eliasson, Kristofer Tengström, Frida Ohlin, Linnea Törnqvist,
  Cecilia Falkebring, Eva Aspegren, Jonas Säfström

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157627359703597″]