Sex fotografier från fem länder. Oskar Kardemark ställer ut i Studion på Konstforum.
Den skenbara enkelhetens fotografi
Sex bilder, några stora och några små. Fler har han inte hängt upp i Studion på Konstforum. Oskar Kardemark har komponerat sin utställning med samma omsorg som han förbereder varje fotografi.
Han använder analog film. Sådan vi alla använde förr och ändå äldre varianter. Rentav filmblad och diapositiv film för storformatskameror, sådant som kräver omsorgsfulla förberedelser för bara en bild. Äldsta kameran han använder är från 1922.
Oskar Kardemark har just kommit in på Akademin Valand, konsthögskolan i Göteborg. Fotografi har han däremot ägnat sig åt länge, sedan en lärare på gymnasiet i Karlstad öppnade dörren till mörkrummets sköna nya värld för den filmälskande 15-åringen som också gillade musik och att skriva.
Sedan dess har han haft en stark drivkraft för fotografi, växlat mellan resor och lärande jobb. Han har arbetat på Fotografiska museet och varit assistent åt fotografen Denise Grünstein.
Förebilderna söks genom fotohistorien. Han nämner Brassaï, en av det tidiga 1900-talets stora fotografer. När jag googlar hittar jag en lång intervju med Eva Klasson han själv skrivit för Fotografisk tidskrift.
– Jag har curerat en utställning med 330 familjebilder på Värmlands museum, berättar 30-åringen som själv har en dryg handfull separatutställningar bakom sig och ännu fler samlingsutställningar, från Karlstad till Oslo och Barcelona.
– Ibland är det kul att visa det absolut senaste, som på Galleri Bergman 2013. Men jag har ett arkiv som jag plockar ihop bilder från, som jag gjort till den här.
Utan titel. En tidlös grind på Korsika.
Fotografierna speglar sig i varandra, både bokstavligt och bildligt. Jag förstår att han menar att det ska vara så, när han påpekar att ett delat löskokt ägg speglar sig i fotografiet mittemot.
– De är exakt lika stora och hänger precis mitt emot varandra.
Utställningens sex fotografier heter Utan titel, alla utom I Freuds trädgård. En vittrande mask, en skulptur gjord av ett av Sigmund Freuds barnbarns barn, invid två clowner som just öppnat dörren vid Västanå teater i Sunne. Där är en känsla av omsorgsfull tillfällighet i bilderna, skenbart enkla, med en ljusets poesi.
Bilderna för samtal med varandra som det lilla svartvita fotografiet från Korsika (en grind, i bakgrunden höga berg, i förgrunden suddigt lövverk) bredvid två unga kvinnor som utbyter ömma förtroligheter i ett soldränkt sädesfält.
– De skulle kunna vara här, säger Oskar och pekar på en pytteliten osynlig dalsänka från Korsika. Även om bilden togs i Grekland.
Båda fotografierna är tagna med storformatskamera, 4 x 5 tum, det svartvita lilla landskapet med en kamera från 1922 (det syns på bilden skulle jag kunna säga). Det solstrålande färgfotot med alla sina detaljer är taget med en 1940-talskamera. Ett ögonblick av ”förhöjd koncentration”, i gränslandet mellan det dokumentära och det arrangerade.
En tredje bild, lite längre bort, har fångat två unga män som sitter på varsin stol framför ett jättelikt perspektivfönster. Även där finns ett flödande ljus. Det blir som ett tillägg, ännu ett lager, till de två andra. Tagen med kameran från 1940-talet.
– Jag jobbade mycket med grabbighet då, var intresserad av män i grupp, berättar han om de fyra månader han stod ut i kollektivet där 10 killar hyrde ett jättestort hus.
Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Nils-Göran Tillgren och Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
STUDION, KONSTFORUM Norrköping
6 – 20 september 2015
Oskar Kardemark
Fotografi
LÄNKAR
Oskar Kardemark hemsida
Konstforum hemsida Facebook FB-evenemang