Sprickan som avslöjar målningen. Anna Henningsson har med modern teknik identifierat hur konsthantverkaren lagt åtta lager med kalkfärg.
Internationellt ljus på östgötska kyrkvindar
Internationellt symposium om medeltida muralmåleri förlagt till Konstmuseet i Norrköping. Varför? Är inte ordet ”symposium” också en medeltida kvarleva? Kan inte kalkmåleri vara torrt och dammigt? Jo, det visar sig att det är just det. Det är inget frescomåleri utan, se på tusan, det är secco! Och nu gick det upp ett ljus för vinälskaren.
Ovanför valven i åtta kyrkor i Östergötland finns muralmålningar bevarade, daterade till perioden 1180-1350. I samband med 1400-talets valvslagningar fick de sin nuvarande plats på kyrkornas vindar, dolda för dagens kyrkobesökare. Flera av målningarna har aldrig konserverats och materialet är därmed helt opåverkat, vilket är ovanligt i Sverige och även på andra håll.
Norrköpings Konstmuseums första chef Aron Borelius undersökte under åren 1946-56 målningarna, vilket gav resultat i en bok av tegelstens omfattning. Romanesque Mural Paintings in Östergötland är titeln som hetsar upp konsthistoriker med medeltida inriktning.
Tegelstenen. Romanesque Mural Paintings in Östergötland av Aron Borelius.
2003 påbörjades genom Cologne Institute for Conservation Science konsteknologiska undersökningar och avbildningar av de svårtillgängliga målningarna. Nu var man hänvisad till att se dem uppifrån istället för, som ursprungligen var avsett, nedifrån. För att råda bot på detta användes en speciell fotograferingsteknik, kallad orthografi, där skevheten rätas upp. (Jag antar att det är mer avancerat än Photoshops ”skeva-funktion”, annars blir jag besviken.) Googles flygkartor sägs använda sig av orthografi.
60 deltagare från Sverige, Skottland och Tyskland samlades på museet under onsdagen. Jag satt bara med under förmiddagspasset för att bilda mig en uppfattning om vad det handlade om, men jag hann ändå fascineras av bredden och mångfalden i forskningen. Arrangören Svenska nationella avdelningen av ICOMOS vice president Malin Myrin drar några imponerande siffror kring ICOMOS (International Council on Monuments and Sites):
10 000 medlemmar i 144 länder med 110 nationella kommittéer och 88 internationella vetenskapliga kommittéer – varav en alltså sysslar med muralmåleri. Syftet är alltså att bevara kulturarv och kulturmiljöer. ICOMOS är Unescos expertorgan för kulturmiljöfrågor och för Världsarvskonventionen.
Och nu riktas alltså strålkastarna mot några östgötska kyrkvindar som få har sett. Tack vare att vindarna byggdes bevarades kalkmålningarna där utan att målas över eller att felaktigt restaureras. Vi tackar 1400-talets valvslagningar för den saken.
1954 hade Konstmuseet en utställning om muralmåleri. 5.834 besökare drog den. Visst ligger 1950-talet närmare medeltiden än nutiden, men historien är alltid aktuell. Mer kalkmåleri åt folket! Fast museets inriktning har svängt åt det moderna, så vi får väl hoppas på en annan lokal.
Rekonstruktion av organiska färger. Mark Richter från Glasgow visade exempel på konsthistorisk teknik.
Olika forskare är inbokade att avlösa varandra i högt tempo. Jag hör mikrobiologen Thomas Warscheid ge en introduktion till ICOMOS Wall Painting Charter. Där ingår principer för restaurering, dokumentation av vad som skett mm. Jag konstaterar att man har en plan.
Mark Richter (History of Art department, University of Glasgow) går i rasande tempo igenom vad Technical Art History innebär. I Glasgow är det en del av den konstvetenskapliga institutionen i stället för den konservatoriska, som oftast är vanligt. Konsthistoriker lär sig därmed tekniska detaljer i högre grad. Intressant. En förståelse djupare än ytan. Undersökningar av pigment och olika bindemedel ges som exempel.
Dr Bill Wei från Amsterdam ställer frågan ”vad är värdefullt” på ett humoristiskt vis genom att visa en folkmassa som trängs för att se Mona Lisa på Louvren. I bakgrunden skymtar en stor målning av Paulo Veronese som Napoleons här stal från San Georgio Maggiore i Venedig (ritad av Palladio, ni vet). Och så får vi se en interiör därifrån Venedig där en måttbeställd målning saknas. Den oställda frågan är givetvis om den inte skulle göra sig bättre där än bakom ryggen på publiken i Paris.
Där fångar han mitt intresse, och jag hade gärna hört hans föreläsning Historic Church Interiors – Professional Values and Public Perception på eftermiddagen.
Anna Henningsson var den som hörde av sig till museet med förfrågan om symposiet. Hon är också den som har plockat upp Aron Borelius stafettpinne och forskar vidare på de östgötska kalkmålningarna. Från början arbetade hon och andra utan bidrag, men nu har de stöd från Berit Wallenbergs stiftelse.
Gömda och bortglömda dimensioner hos muralmålningarna är hennes tema. Målningarna är från år 1180 till cirka 1350. Hennes forskning startade 2003 och sedan 2009 har konstteknologiska undersökningar pågått inom ramen för ett ideellt projekt. Vi talar om teknik och tillverkningssätt. Vi snackar UV- och infrarött ljus, molekylärbiologi och mikroskop. Det kallas konstteknologiska studier.
I Lillkyrka kyrka norr om Linköping finns en spricka. Det var ju faktiskt tur, för det ger ett fint tvärsnitt genom målningen. Om jag räknade rätt i Henningssons beskrivning består målningen av hela åtta lager. Den mörka medeltiden blir allt ljusare. Så avancerat trodde man inte det var. Jag ska inte dra alla detaljer men…
Det som tidigare bara kallades kalkmåleri kan vi nu konstatera är secco. Som i torr på italienska. Till skillnad från en fresco, som är målad på en fuktig och sugande yta. Och den är uppbyggd på ett mycket medvetet vis med en gul grund i botten och det vita (faktiskt) sist. Då har jag lärt mig något nytt i dag också. Du med?
Text: Michael Strandhed
Foto: Michael Strandhed och Norrköpings Konstmuseum
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
KONSTMUSEET Norrköping
9 september 2015
Medeltida muralmålningar på kyrkvindar i Östergötland Symposium
Arr: ICOMOS arbetsgrupp för muralmåleri med stöd från Berit Wallenbergs Stiftelse, ICOMOS Sverige och Norrköpings Konstmuseum
LÄNKAR
Icomos hemsida symposium Söderköpingsprojekt
Norrköpings Konstmuseum hemsida Facebook