Den starkare. Cerefie Byrge i rollen som den kontrollerade fru X häller upp te.

Jag tror att det är denna fråga ensemblen ställer

Det är julafton. Två kvinnor möts på ett café. Det är teater. När nya teatergruppen Spelrum ScenkonstLab sätter upp Strindbergs enaktare Den starkare lägger de till ”en doft av Tjechov” i sin beskrivning. Plötsligt osäkrar de teaterns överenskommelser. Premiären hölls på Teater Bråddgatan 34 i torsdags kväll och där spelas den till och med 20 september.

I programbladet skriver regissören Carl-Eric Reidler om sin dragning till episka och poetiska berättarformer (som ett alternativ till den psykologisk-realistiska traditionen som är den vanliga inom dramatiken på de stora scenerna) inom teatern men också om den ”ryska skolan”. Vad nu det är – jo allt har att göra med den store teaterteoretikern Konstantin Stanislavskij, han som ständigt sökte skapa sann och levande teater.

– Den amerikanska skådespelarkonsten är influerad av Stanislavskijs första period, den europeiska av hans mellanperiod. Hans sista period var under 1920- och1930-talen och den ryska skolan fortsatte sedan på det spåret, i skymundan för västvärlden. Det var först efter Berlinmurens fall så den kom fram. Den utvecklingen har jag kommit i kontakt med, hinner Carl-Eric Reidler säga innan det är dags för publiken att ta plats.

X närmar sig Y. I rollerna Cerefie Byrge som X och Heidi Nordling som Y.

August Strindberg skrev Den starkare med tanke på turné. Hustrun Siri von Essen spelade rollen som fru X – på svenska – vid urpremiären i Köpenhamn 1889. Publiken begrep inget. I Sverige gick det bättre men kritikerna klagade på den tysta fröken Y.

Numera är Den starkare uppskattad och ofta spelad, inte minst i mindre men ändå ambitiösa teatersammanhang. Det är lockande med två kvinnoroller i ett psykologiskt spel som experimenterar med en talande och en tyst roll. Vem är det som är den starkare av de två? Det är denna pjäs Spelrum ScenkonstLab vill ge nya infallsvinklar.

På ett café sitter enda gästen fröken Y och skriver, tänker och skriver. En halvdrucken ölflaska står på bordet, en halvfull ölback på golvet signalerar en viss åtgång. In kommer fru X, hänger av sig vintriga ytterkläder.

– Godkväll Amelie lilla. Du sitter här så ensam på̊ julafton, som en stackars ungkarl, inleder fru X sin monolog som vi ska följa genom julklappsinköp, medkänsla med den andra till misstankar om intima relationer.

Cerefie Byrge har att bära alla dessa ord i rollen som X. Hon ser ut som en docka, en sådan som hon köpt till sin dotter. Ögonen är tungt sminkade, kinderna röda och när hon häller upp sitt te är rörelserna perfekta på gränsen till preciösa. Den långa klänningen med den lilla kragen och alla små knapparna andas kontroll och tidigt 1900-tal. Hatten hon tagit av sig och hängt upp passar dess första årtionde.

Det folktomma cafét med uppställda stolar mot borden utnyttjar djupet i Teater Bråddgatan 34:s Första kammare. X vid caféts ingång längst bort medan Y sitter helt nära publiken. Det tolkningsbara avståndet ger spänning.

Pas de deux – steg för två. Här bryts det som varit ett psykologiskt drama.

Heidi Nordling sitter barfota, klädd i löst linne och svart långkofta över glittriga tights. Håret i en lös knut. Vi kan följa varje skiftning i minspelet, hon sitter med ryggen vänd mot X men tycks ofta se rakt på henne genom den ”fjärde väggens” imaginära väggspegel.

X arbetar sig framåt i det psykologiska dramat, stampar med makens julklappstofflor i bordet, allteftersom hennes insikter väcks. Men så bryts realismen av ett kort mellanspel, en koreograferad ”pas de deux” som väcker osäkerhet alternativt nya möjligheter. (Här känner jag en doft av Brecht mer än av Tjechov)  Ett kort ögonblick av möjlig närhet, så är det förbi.

X tar på sig sina ytterplagg och går hem till man och barn och firar jul. Y sitter tyst kvar. Den starkare, vem som nu vann i de två kvinnornas maktkamp, är slut.

Då bryter sig Y ut ur Den starkares logik. Hon klättrar upp på stegen som jag sett men som försvunnit för mig då den inte passat in. Heidi Nordling (eller är det fortfarande Y?) talar. Eller har de aldrig varit X och Y. Eller är X kvar i pjäsen och Y någon helt annan person eller symbol någon helt annanstans.

Vad är teater, vad kan teater vara? Jag tror att det är frågan ensemblen ställer, de i scenkonstlabbet för ett växande Spelrum.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

10–20 september 2015 kl 19
Den starkare
Strindberg med en doft av Tjechov
Idé & Regi: Carl-Eric Reidler
Scenografi: Elin Westerholm
Prod: Spelrum scenkonstlab

MEDVERKANDE
Cerrefie Byrge
Heidi Nordling

LÄNKAR
Spelrum ScenkonstLab Facebook FB-evenemang