Vad säger han? Skådespelarna, med Robban Zetterberg i täten, ger en strålande bra föreställning i Norsholm.
Jäkt och stress och inget får han gjort
En man av i dag är herr Vielgeschrey. Jäkt och stress; mycket att styra med, allt som ska skrivas, beräknas, besvaras; ständigt dessa avbrott, ständigt nya bestyr; och inget får han gjort.
Komedin Den jäktade slår huvudet på spiken med sin drift av dagens informationsstress, om det inte var så att i stället för sms, mejl och Facebookuppdateringar är det besökare, brevkurirer, skrivkarlar och bokhållare. Och friare. Alla klädda i stilfull 1700-talskostym.
Hinns rakningen med?
För Ludvig Holberg levde och verkade i Danmark på 1700-talet och drev med sin tids fasoner. Och liksom kollegan Molière i Frankrike virade han allt som oftast in kritiken i romantiska komedier om kärlek med förhinder. Här ser den jäktade fadern en bokhållare som lösningen på alla sina bekymmer och lovar därför bort sin dotter till en sådan.
Men dottern Leonora älskar Leander och påhittiga pigan Pernille smider en listig plan för att hjälpa de unga tu.
Tjänstekvinnorna Magdelone och Pernille.
Det är roligt att se utvecklingen när nu Norsholms Komediteater gör sin fjärde Holberguppsättning. Och då menar jag inte bara att scenografen efter tre års utomhusscenerier äntligen låter åskådarna komma, så att säga, inomhus, i en smidig dubbelrumslösning. Främst rymmer bearbetning och spel ett stort mått av välgörande respektlöshet; det preciösa bugandet och handvifteriet, som satts i fokus i tidigare års uppsättningar, har ersatts av snabbt och frejdigt spel, som passar ämnet som handen i handsken.
I händelsernas centrum står det kontrastrika paret herr Vielgeschrey och hans betrodda piga Pernille, superbt gestaltade av storvuxne Robban Zetterberg och nätta Mala Kyndel. Han springer mellan rummen utan uppehåll, pustar och stönar och hon trippar före och efter och smiter däremellan och lurar honom vart hon vill. Och till på köpet trixar hon fram en friare till Nettan Lekströms giftaslystna Magdelone, som putsat och fejat alltför länge på glasberget.
Frida Nyströms Leonora hålls i strama tyglar; niga och lyda måste hon göra, ömsom i hopp, ömsom i förtvivlan. Oskar Jonsson gestaltar välborne Leander som i sin tur lärs upp till en bokhållarfigur.
Får Leonora sin Leander?
För genom Holberg strömmar traditionen från commedia dell’artens figurer, den där yrket präglar sin utövare som de skrivkarlar och pedantiska bokhållare som rolige Roger Melin och Filip Zellman spelar. Eller Kaj Lärkas snabbfotade, för att inte säga dansante kurir, en av många småroller Lärkas äventyrare Oldfux kliver i och ur för att stödja Pernilles planer. Och vilka är Oldfux och Pernille, om inte yngre kusiner till commedians Harlekin och Colombine?
Övriga småroller som svischar förbi tar regissör Sarring hand om, med den äran.
En ytterst njutbar komp(l)ott i det stora skrangliga plåt- och båtskjulet vid kanalen i Norsholm.
Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Kultursidan.nu och David Söderström
- DEN JÄKTADE
- av Ludvig Holberg
- SPELAS
- I Munkeboda Båtklubbs plåtskjul, Norsholm
- 22 juli – 14 augusti 2010
- Föreställningens längd: cirka 2 timmar inkl paus
- I ROLLERNA
- Herr Vielgeschrey Robban Zetterberg
- Pernille, hans piga Mala Kyndel
- Leonora, hans dotter Frida Nyström
- Magdelone, hans hushållerska Nettan Lekström
- Leander, Leonoras käraste Oskar Jonsson
- Erich Madsen, en bokhållare Roger Melin
- Peder Erichsen, hans son Filip Zellman
- Oldfux, en äventyrare Kaj Lärka
- Jens Griffel, skrivkarl Roger Melin
- Christoffer Fjädermästare, skrivkarl Filip Zellman
- Övriga småroller Göran Sarring
- PRODUKTIONSFAKTA
- Översättning: Margareta Sarring
- Regi: Göran Sarring
- Scenografi: Lennart Homqvist
- Kostym: Bibi Holmqvist
- Ljus: Kulturteknik AB / Claes Grönlund
- Föreställningstekniker: David Söderström
- Produktion: Sarring Kulturproduktion AB / Göran Sarring
Pingback: Norsholm spelar dubbelt | KULTURSIDAN.nu