Fullpackat. Många ville lyssna till Adiemus – Songs of Sanctuary i Hedvigs kyrka under Kulturnatten.

 

Invid står en rostig cykel

 

Är det futtigt att ge Kulturnatten sex timmar och inte mer? En stolt film, en gungande mässa, hjärterum, dunkel dans. Sökta event försvann. Oväntade upphittades. Virtuosa pianotoner fick avsluta just min Kulturnatt.

Kommunens reklamslogan ”Let’s create Norrköping” skorrar oftast flåshurtigt – allt i vår kommun är inte glatt, lösningsinriktat, skapande – men när det gäller Kulturnatten ger jag mig. Var och en gör sin egen Kulturnatt.

– När är Kulturnatten?, undrar Simon som tagit sig till Kolhamnen för att han kände för att måla just idag. Han målar klassisk bokstavsgraffiti men har tagit till silverspray. Den ställer till det, den dammar och det är svårt att få till just den där skarpa kanten han vill ha.

Jag ger honom mitt Kulturnattshäfte, jag har ju min handskrivna lista kvar. ”Ha en fin Kulturnatt!”, så cyklar jag in mot centrala stan igen. Tänk, där fann jag något helt oväntat och fick ett samtal med en ung konstnär på köpet.

 

Funnet. Simon hade inte en tanke på Kulturnatten när han målade i Kolhamnen.

 

Egentligen letade jag efter Bostadskarriär som skulle vara i hörnet av Varvsgatan och Saltängsgatan. En ypperlig placering av ett satiriskt verk/utställning tänker jag mig eftersom Saltängen står inför en förnyelse som jag tror innebär en stor risk för total utplåning av den hamnnära gamla industristadsdelen. Där är flera exempel på arkitektur som är både vacker och spännande, för att inte tala om järnvägsspårets rörelse.

Men här hittar jag inget förutom mina egna tankar. Guidad tur till nästa Kulturnatt, tack.

Försvunnen är även pseudonymen anon.e:s utställning av Anslagstavlortavlor. Jag ser bara de vanliga affischerna, förutom kvarhängande minitavlor från i vintras i Västgötabacken. Nå, jag letar inte överallt, Norrköping är för övrigt en relativt anslagstavelfri stad, om man inte räknar in alla busshållplatser.

I efterhand tror jag mig förstå att jag inte sett skogen för alla trän. Anon.e har (likt Lars Vilks med sina juridiska dokument) annekterat anslagstavlorna och gjort dem till sina, pekar och säger ”Se konsten!”. I ett slag, för den som ser, skapar det uppmanande imperativet konstverk med bestämda former (Ett stort rektangulärt collage i liggande format fyllt av fyrkantiga papper i storleken A2 och A3) men med skiftande motiv och färger och med en slumpmässig förändring över tid. Skulle kunna vara så i alla fall.

Där finns ett släktskap till Sindri Leifssons Exi(t) vars signalgula verk smugits in här och där i närheten av Bergsbron och prången vid Cnema och Visualiseringscenter C. Den isländske konstnären har lämnat sitt bidrag till att (let’s create-) skapa Norrköping. Det är skräp som han hittat, bearbetat och nu ställt ut igen. De signalgula objekten blir för mig – det är återigen jag som är ögat – en blinkning till Mikael Lundbergs signalorangea objekt som placerades här och där på stan i samband med den stora utställningen på Konstmuseet 2008.

Här tycker jag bäst om den smala spång som leder upp från en liten holme till Visualiseringscentret, en intressant nivåförflyttning. Någon mer än jag som låter tanken på bävertrappa blixtra förbi?

I Verkstad : rum för konst har han lämnat fler minnen från sommaren som gästkonstnär hos Norrköping AIR (Artist In Residence). En film visar en sekvens med sprutande vatten (?) under rivningen av Barkeriet. Invid står en rostig cykel, som om han just gett sig av. Och snart kommer tillbaka.

 

I filmsoffan. I Unni Gjertsens film Lessons berättar ungdomar om sina erfarenhet av att visa konstbilder.

 

Här slår jag mig också ner i soffan och ser norska konstnären Unni Gjertsens film Lessons. Jag blir varm när jag ser ungdomarna berätta vad sommaren 2013 gav dem, då de visade konstbilder för publik på platser som Rådhuset och Stadsbiblioteket.

– Jag pratade i en halvtimme om bara en bild, säger en av dem och skrattar. Hon skrattar ofta.

Ungdomarna är både reflekterande och engagerade och jag ser att de gjort sig fina inför intervjun, vars tekniska kvalitet är hög. Respekt! Och framtid.

En Kulturnatt utan musik finns inte, om det så bara är en bil med dunkande högtalare som rullar på Kungsgatan. Eller glada toner som spritter ut från trångbodda Knäppingsborg där ett bildspel rullar på väggen med affischer och foton från kulturdygnets 30 år. Första året, 1986, presenterades 59 evenemang, se där, för mycket att välja på redan då. Nu är det några till.

 

Lugnt och stadigt styr Anna Gullman över 140 sångare och 40 musiker.

 

Mest trångt är det nog i Hedvigs kyrka, jag hittar ståplats vid ena väggen när 140 sångare baxat in sig i koret bakom 40 musiker. Adiemus – Songs of Sanctuary av Karl Jenkins gungar i hela kyrkan, sats efter sats. De unga solisterna (jag gissar att de kommer från Lunnevads folkhögskola) växlar av varandra.

Det är sköna, nästan meditativa klanger, musiken tonar i klassiskt och afrikanskt på samma gång. Musiken är välsammanhållen och ändå omväxlande. Ljusa – men inte jättehöga – kvinnostämmor möter stråkar, en ensam blockflöjt och åtta slagverkare. De sistnämnda behövs, varenda en!

Denna Kulturnatts vackraste namn på en musikakt är Rönn & Kalk som skapar trivsam stämning på Arbetets museum. Jag missar större delen av deras konsert men märker engagemanget och den vänliga glädjen på båda sidor om kaféborden.

I Gubbens Trädgård dansar House of Silfver några korta minuter i dunklet. Neonband lyser om halsar och armar. Det är fort över, dansarna rör sig i en lång rad på en smal gång i mitt i trädgården, böjer och vrider sig någonstans i korsningen mellan street och fri dans.

Immanuelskyrkan blir min slutstation för kvällen. Men Mats Janssons virtuosa konsert där Gunnar Valkares nyskrivna Tre bilder för piano möter Ludwig van Beethovens Appassionata, pianosonat i f-moll, från tidigaste 1800-tal kräver en egen recension.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KULTURNATTEN Norrköping 2015

26 september 2015

VERKSTAD : RUM FÖR KONST
Lessons & Exi(t)
av Unni Gjertsen och Sindri Leifsson
Arr: Norrköping AIR
Visas 26/9–11/10.

HEDVIGS KYRKA
Adieumus – Songs of Santuary
av Karl Jenkins
Körer och musiker från Norrköping, Motala och Lunnevad folkhögskola
Dirigent: Anna Gullman
Arr: Svenska kyrkan och Sensus

LÄNKAR
6 damkörer och åtta slagverkare ger Jenkins reportage Kultursidan.nu 22/9 2015
Årets konstnärer hon Norrköping AIR reportage Kultursidan.nu 25/7 2015