• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Snart flyger skuggorna från Kronan

Tove Kleist
En bild. Två tavlor. I Tove Kleists tunna blyertsteckningar/collage hör allt ihop.

 

Pröva att teckna med blyertssnurrors hjälp

 

Missa inte Tove Kleists tunna blyertsteckningar på Galleri Kronan. Hon berättar om det som varit och som hör ihop. Fågelmänniskor och tomma fågelburar? Jörgen Alfredsson sätter snurr på ting och tankar. Aha!

Det är sista helgen för pågående utställningen Skuggor. När det visar sig att Kulturnatten – om nu någon minns den – inte var en höjdpunkt utan snarare startskott för ett kulturellt höstrally har jag och Kultursidan.nu svårt att hinna med. Nå, här är de.

 

Tove Kleist
Gul färg. Det ser ut som att ljuset flyter iväg från lampan.

 

Tove Kleist

Blyertsteckningarna är ljusa och tunna, även de lite större formaten kräver närgångna studier. Så närgångna att jag upptäcker att de är collage, tecknade figurer som klippts ur och som löst utplacerade på det vita papperet. Smörpapperet alltså, i ett eller par lager över grunden, sinnrikt. Ibland har konstnären spillt/spelat in färg, gult, rött, blått…

Där är många stolar, några silhuetter (mest kvinnor), lampor (med fult eller börkbrunt ljus!), lite växtrankor, ett och annat hus. Och mönster. Mycket mönster, som hämtade från tapeter eller tyger eller geografin, fast avtecknade. Även gestalterna kan ha mönster på sina små kroppar.

Jag förstår att Tove Kleist tänker och tecknar för sig själv, att allt är betydelsebärande, men att hon även vill låta betraktaren fylla i sina egna mellanrum. Skuggor heter utställningen, titeln täcker också in medutställande Jörgen Alfredssons verk.

– Det öppnar många dörrar. Jag tänker på familjeskuggor som följer i generationer. När man tänker figurativt så är det öppet för alla att gå in själva. Bättre att inte tala så mycket om det, säger Tove Kleist.

Hon berättar om det som varit och som hör ihop. Om varje tavla inom sin ram mest tycks bestå av olika fragment av minnesbilder så upptäcker jag snart hur mönster och motiv från ett verk fortsätter över i ett annat.

Vad gör alla människor i långan rad som bär på fågelburar? Eller är det bara teckningar av fågelbursbärande som placerats ut? Och där är människogestalter med fågelhuvuden, jag tror att kvinnan i familjen bryter upp. En äldre kvinna, svarar mot en yngre gestalt, sitt yngre jag eller ett generationsskifte.

Avviker – och ändå inte gör en nåltavla med fjärilar, uppsatta inom glas som fjärilsforskare gjorde förr. Fast här är de collage, målade på smörpapperet. Ännu en minnesbild? Jag kopplar ihop den med en tavla med stolar av allehanda modeller. Några mindre högre upp och ljusare tecknade ger ett djup i en bild utan djup och höjd. Där svävar en gul mal uppe i högra hörnet, som om stolarna är på väg upp till en stolarnas himmel. Eller inte, för vad gör de personer som stå på stolarna och gestikulerar. En iakttagare – hon som minns? – i förgrunden.

 

Jörgen Alfredsson
En luftballong med last? Nej en liten magnetisk snurra som drar med sig järnfilspån på sin färd över glasskivan.

 

Jörgen Alfredsson

Jörgen Alfredsson sätter fart på snurrornas värld. I Lilla galleriet står ett helt solsystem. Nej, så kan det inte vara för vad är det då som lyser bakom snurran och gör att dess skugga faller över planetbanorna?

Det är ett intrikat litet bygge, en låda med gyrorattar typ Labyrintspel men utan hål och med en snurra som rör sig av igångsatt kraft och rattad balans. Ett par pyttesmå figurer tittar upp mot himlaspelet.

Ytterligare några snurror finns i utställningen, inne i de rum där Tove Kleists teckningar hänger. Någon gång möts de, besökaren kan själv pröva att teckna med blyertssnurrors hjälp, och några av Toves mönster kommer just från snurrlek får jag veta.

Ännu en fysikalisk lek bjuder en magnetisk snurra på. Den samlar på sig järnfilspån och drar med sig på glasets undersida, trots att den inte rör den allt tyngre bördan. När jag tittar på den genom förstoringsglaset får jag känslan av en luftballong.

– Snurror kan ha formen av timglas också, påpekar konstnären.

Jag tänker att han fångar fysikens grunder i sina små snurror. Det stora i det lilla.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI KRONAN Norrköping

26 september – 11 oktober 2015
Skuggor
Tove Kleist, teckning/collage
Jörgen Alfredsson, objekt

LÄNKAR
Tove Kleist hemsida
Galleri Kronan hemsida Facebook FB-evenemang

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.