En hund att älska. Mittiprickteaterns Fair play lär den unga publiken att det går att dela med av något man äger men att man inte får ta något ifrån någon som den andre älskar.
Fast först måste hunden rymma
ScenGalej, är en dag av liv och rörelse i Kvarteret Hallarna. Mittiprickteaterns Fair play – en pjäs om mobbning, tröst och en hund – var en av många föreställningar som visades upp av dans- musik- och teatergrupperna.
Kvarteret Hallarna surrar av liv och rörelse. Lärare, elever i alla åldrar, trängs under ScenGalej höstens utbudsdag då 18 teater-, dans- och musikföreställningar spelas upp på kvarterets alla scener till påseende för Östergötlands skolor och förskolor.
Merparten av grupperna är regionala, som Ung scen öst, Teater Papagena och Östgötamusiken. Hit kommer även turnerande grupper från andra håll. Bakom ScenGalej står Riksteatern Östergötland, Östgötamusiken, Dans i Öst, Norrköpings, Linköpings och Motalas kommuner i samarbete med Kvarteret Hallarna.
Myller. Elever, lärare och skådespelare trängdes i Kvarteret Hallarna.
Mittiprickteatern, med hemmahamn i Stockholm, spelade Fair play för mellanstadiet. Pjäsen har ett allvarligt tema.
Vad gör man om man är 8 – 10 år och inte riktigt får vara med när kompisarna spelar fotboll? Vilka känslor måste inte ett sådant barn vara tvunget att hantera och härbärgera? Inte kan man tala med mamma och pappa om det.
I en teaterpjäs för barn måste det gå bra till slut. De barn som tittar måste få hjälp att inse och förstå för att få syn på sitt eget agerande och kanske ändra sitt beteende. Den mobbade måste få tröst – jo, det kan ändras.
En barnpjäs kan inte vara alltför allvarlig. Den måste också vara rolig och överraskande. Det är denna pjäs. Det är fart och fläkt, det är verkligen fysisk teater. Skådespelarnas kroppsspråk är plastiskt och de kan snabbt ändra sitt rörelsemönster från att vara barn till att vara hund.
Det är nämligen en hund som gör att allt löser sig till det bästa. Den mobbade pojken får nämligen en hund, som han försöker lära en massa fotbollstricks. Men det måste finnas en ordentlig intrig, som ställer allt på sin spets så att barnen kan få sin förlösning. Den mobbade skickas iväg till farmor för en tid och hunden får istället gå ut med kompisarna, som är duktigare än han själv på att lära ut fotbollstricks. Så när han återvänder kan hunden allt. Vems är hunden nu egentligen?
Flocken och laget. Det fungerar bäst när alla får vara med.
Nu visar det sig att barnen själva kan reda ut problemet. Fast först måste hunden rymma så att alla inklusive publiken blir rädda. Händelsen men den försvunna och återvändande hunden får barnen – och föräldrarna – att få upp ögonen för problemet
Rädslan får barnen att inse att alla älskar hunden och de förstår att man faktiskt kan dela med sig av något man äger men att man inte får ta något ifrån någon som den andre älskar.
Detta är en moralitet med humor och kärlek och insikt om hur barn kan ha det. Jag är ju vuxen och jag tror att nästan alla människor har någon erfarenhet av att bli ställd utanför någon gång.
Tänk om man som barn hade fått möjlighet att se teater av detta slag. Kanske hade det varit lättare då att vandra in i vuxenvärlden.
Jag kan verkligen rekommendera alla låg- och mellanstadieskolor (pjäsen finns i två versioner) att beställa denna föreställning.
Text: Anna-Lena Höglund
Foto: Martin Skoog/Mittiprickteatern och Ann-Charlotte Sandelin
TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping
7 oktober 2015
Fair Play
Av Erik Norberg
Regi: Josefin Lennström
Kostym & scenografi: Anna Sigurdsdotter
Prod: MittiprickteaternMEDVERKANDE
Jesper Arin, Henrik Gustafsson, Ulrika Hansson, Magnus Munkesjö
LÄNKAR
Mittiprickteatern hemsida
ScenGalej info
Kvarteret Hallarna hemsida Facebook