Farmor var vacker som ung. Bennie Åkerfeldt, till höger, och Pelle Jageby, till vänster, framförde sin prisbelönta föreställning Resandeblod.

 

”Nyanlända utsätts för samma politik”

 

Dokumentärfilmen Taikon är en stark berättelse om aktivisten Katarina Taikons kamp för rättvisa för romer under 1900-talets första hälft. Men övergreppens historia är längre än så. Romanofolket Resande har förföljts under 500 år i Sverige.

Dokumentärfilmen Taikon går på biograferna just nu. Katarina Taikon visar sig vara så mycket mer än barnboksförfattaren som skrev om sin barndom i böckerna om Katitzi.

Det är en stark berättelse som regissören Gellert Tamas och Lawen Mohtadi skapat med en grund i den senares biografi Den dag jag blir fri om människorättskämpen Katarina Taikon. Därtill kommer en hel del bildmaterial och intervjuer, främst med systern Rosa Taikon.

Nu på onsdag kommer Gellert Tamas till Cnema i ett arrangemang med Migra Movies, ett samarbete mellan Linköpings universitet och Cnema. Han introducerar filmen som fokuserar på Katarina Taikons liv och verk. Katarina Taikon hör till den grupp av romer som kom till Sverige under 1800-talet, själv föddes hon 1932.

 

Mer än tusen år av resande. Eleonor Frankemo visar hur det folkslag som skulle bli dagens romer påbörjade sin vandring österifrån under folkvandringstiden.

 

Långt tidigare, år 1512 finns de första beläggen för att romer kom till Sverige. De togs emot väl i Stockholm, 30 familjer samt deras ledare Anthonius och hans hustru. De fick husrum och pengar för att klara sig en första tid.

Redan efter någon generation började de ge sina barn svenska namn. Då de inte ägde mark och inte brukade jorden fick de söka sitt uppehälle genom hantverk. De reste från gård till gård på den svenska landsbygden med sina varor. På svenska kallade de sig resande, på det egna språket är de romer (rom=människa).

Från början antogs att de var österifrån kommande tatarer, ett mongoliskt eller turkiskt folk. På svenska blev det tattare och mycket snart blev tattare ett skällsord. 1637 antog Sveriges riksdag Tattarplakatet – dödsstraff och internalisering – kort sagt lagstiftning om etnisk rensning. Fler lagar följde genom århundradena mot minoritetsgruppen.

Romanofolket Resande Östergötand höll tillsammans med Norrköpings kommun en informationsdag i förra veckan. Ett pussel lades med en utställning, visad av ordförande Stig-Ove Lundahl, och föredrag av Eleonor Frankemo om Resandefolkets kultur och historia – om språk, hantverkare, soldater och artister.

– Det där är min pappa som soldat, säger Stig-Ove Lundahl och visar på en bild av en kavallerist till häst.

En stor kopparkastrull och en vackert utsirad slida till en tjuring, en kniv, hör till det vackra. Till det svarta hör redogörelserna för Svenska rasbiologiska institutet, tvångslobotomi (metoden gav dess upphovsman Nobelpriset, de som utsattes skadades svårt och många dog) och tvångssterilisering.

– Ett stort antal resandebarn togs från sina familjer. Syftet var att utrota kulturen, berättar Eleonor Frankemo.

Det är inte så många nyheter för oss som varit med ett tag men satta i sitt sammanhang tecknas bilden av ett Sverige, som när det går in i den moderna tiden, från senare 1800-talet och i ökande grad under 1900-talet, inte vill ta med sig samer, handikappade, och framför allt inte romer (”tattare” respektive ”zigenare”). De passar inte in i den bild som nu ska målas av en homogen nation. Till sin hjälp hade de polisregister, som började föras på 1800-talet och blev alltmer detaljerade.

 

Skallmätningsinstrument. Stig-Ove Lundahl visar redskapet som utvecklades av Svenska rasbiologiska institutet med syfte att sortera folk efter utseende. Nazityskland tackade för förebilden.

 

Fakta levandegörs av Bennie Åkerfeldt och Pelle Jageby i prisbelönta musik- och berättarföreställningen Resandeblod. På ”hållplats” efter ”hållplats” beskriver Bennie Åkerfeldt hur resande diskriminerats, jagats ut i vinternatten, lobotomerats och steriliserats, bara inom hans nära släkt. Det är gripande och allvarligt.

– ”Vi hade inget människovärde när jag var pojk” sade min farfar om hur han och syskonen såldes på sockenauktion, berättar Bennie Åkerfeldt.

Pelle Jageby fyller i med musik av om och resande, från Sverige och Norden – Jag slipar knivar, jag slipar saxar.

I sanningens namn ska sägas att regeringen presenterade en vitbok 2013 och i samband med denna bad om ursäkt för århundraden av övergrepp. Från tiggeriförbud och lösdriverilagar, som kan tyckas allmänna men främst riktades mot ”tattare”, till tvångssteriliseringarna som varade in på 1970-talet.

Det avgörande initiativet kom från författaren Bo Hazell som under många år forskat och berättat om resandefolkets kultur och historia. Eleonor Frankemo som var representant för resandefolket i gruppen bakom vitboken, påpekar att den dock saknar kapitel om tvångslobotomi.

 

Liten kniv. Bennie Åkerfeldt berättar om tjuringen, knivhantverket.

 

Under de senaste decennierna har resandefolkets kultur fått nytt liv med föreningsverksamhet och musikfestivaler. Och efter informationsdagen namedroppas kända artister som är av resandesläkt. Men att vara ättlingar till Sveriges äldsta romska grupp förpliktigar. Resande reagerade starkt när polisens ”zigenarregister” avslöjades 2013.

– Någonstans måste vi lära oss av historien. Det upprepar sig, de nyanlända utsätts för samma politik, säger Eleonor Frankemo om tidsbestämda uppehållstillstånd för EU-medborgare, varav många är just romer, och om förslag på tiggeriförbud.

– För oss finns det inte något nytt Europa. Det är samma gamla Europa. Romer anses obehöriga överallt, säger Bennie Åkerfeldt som besökt romer i Bulgarien och Rumänien och kan vittna om diskrimineringen.

– Det gäller att känna igen det när det sätter igång. Främlingsrädslan – reflexen finns när när vi möter det främmande vi inte är beredda på.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin och Sven Åke Molund

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CNEMA Norrköping

14 oktober 2015 kl 18.30
Taikon
Filmintroduktion med regissören Gellert Tamas
Arr: Migra Movies och Cnema

 

LILLA TEATERN Norrköping

5 oktober 2015
Vi får aldrig glömma vår historia
Utställning
Stig-Ove Lundahl
Historielektionen du aldrig fick
Föreläsning
Eleonor Frankemo
Resandeblod
Musik/berättarföreställning
Bennie Åkerfeldt och Pelle Jageby
Arr: Romanofolket Resande Östergötland och Norrköping kommun

LÄNKAR
Filmen Taikon hemsida  bokrecensionSvD  MigraMovies
Bo Hazell – Från Tattare till Traveller bok  Öppet arkiv/SvT
Romanofolket Resande Östergötland Facebook
Kulturföreningen Lattjo drom hemsida