Under röda himlapällar. I de uppvikta ”väskorna” ryms presentationer av sex stora religioner, däribland kristendomen. Utställningen Gud har 99 namn står just nu på Stadsbiblioteket.

 

”Hon fick fatt på ett elefanthuvud”

 

”Det tog 30 år innan någon frågade om jag är troende”. Kommunalrådet Lars Stjernkvist invigde utställningen Gud har 99 namn på Stadsbiblioteket i måndags. Under två röda pällar presenteras de stora världsreligionerna.

Utställningen sammanfaller med söndagens kristen-ekumeniska gudstjänst som i år hålls i S:t Kyriakos kyrka i Brånnestad.

Människan är en grunnande varelse som undrar över varifrån hon kommer, vart hon ska och varför. Inom de olika kulturerna, nomadiska och bofasta, har svaren växt fram i samklang med natur och samhällsbyggnad och blivit till religioner.

Utställningens titel Gud har 99 namn är hämtat från ett arabiskt ordspråk. På nätet hittar jag en lista på namnen som visar på begrepp och egenskaper som tillskrivs Allah i Koranen (som Skaparen, Den allsmäktige, Den för evigt förlåtande) som är snarlika den judisk-kristna traditionen. Så hålls ju också de tre ”bokreligionerna” som mer eller mindre besläktade.

– Men det är ju fler religioner som har böcker motsvarande Bibeln och Koranen, påpekar Jonas Malmberg som blir min multireligiöse guide i utställningen.

 

Multireligiös guide. Jonas Malmberg, som är lärare i religionskunskap och historia, guidar i utställningen.

 

Till urkunderna, de heliga böckerna, kommer också myter, legender och sagor. Som den om hur den hinduistiska guden Ganesh fick sitt elefanthuvud. En ruggig berättelse om hur pojken skyddade sin mor och därför fick plikta med sitt liv.

– Men hon gick ut och letade rätt på ett nytt huvud, det första hon fick fatt på var ett elefanthuvud, säger Jonas Malmberg, som till vardags är lärare i religionskunskap och historia.

Sedan förklarar han att även om hinduismen rymmer tusentals gudar, varav Krishna, Vishnu och Shiva är de mest populära, så är det ändå en monoteistisk religion. Den enskilde utövaren håller sig till en. Ganesh är populär bland barn och studenter.

Religionerna presenteras i form av symboliska föremål på skärmar under två röda pällar, uppburna textiltak. Dessutom har ett bord dukats upp med ännu fler saker. Det underlättar för samtal och jämförelser när min guide kan plocka upp radband från olika håll i världen eller lyfter upp Nya testamentet vid en judisk Torarulle och tar fram en muslimsk bönbok i behändigt fickformat.

Det är lätt hänt att som besökare stanna på ytan. Detta är en utställning för intellektet, ingen djup trosförklaring för sökaren. Det kan ändå vara en öppning för samtal och förståelse. Just det som är meningen med utställningen som under några veckor på Stadsbiblioteket ska ta emot grupper i olika åldrar.

Ursprungligen är den gjord av Riksutställningar, nu är det Sensus studieförbund som slussar runt den i landet.

– Den multireligiösa väskan finns kvar sedan förra gången utställningen var här, på Arbetets museum, för åtta år sedan, säger Aster Boberg Menghestu på Sensus.

 

Kunskap och öppenhet är viktigt för Lars Stjernkvist.

 

– Vår stad, tror jag är väldigt öppen för människor som är lite eljest. Om det är så, så är det bra, säger kommunalrådet Lars Stjernkvist som är på plats för att inviga utställningen på Stadsbiblioteket.

Som tung politiker, aktiv även på riksplanet, är han alltid på språng och har just kommit från ett möte om den stora flyktingströmmen, inte minst från inbördeskrigets Syrien. Till Sverige och till Norrköping kommer nu människor från andra religioner. Han menar att utställningen kan vara till hjälp att fundera på likheter och skillnader.

– Vi säger att vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder, men stämmer det?, frågar han och hoppas att mötet med andra människor och även mötet i det tomma ”båset” i utställningen kan få envar att fundera över sin egen bakgrund och förhållningssätt till det andliga.

– Jag har varit politiker och folk frågar vad jag tycker om skatter, vilket fotbollslag jag håller på, men det tog 30 år innan jag fick frågan om jag är troende. Hade det varit USA hade jag fått frågan redan första året.

Diakonen Maria Bard är samordnare av det interreligiösa arbetet i Norrköping. I nätverket ingår företrädare för de syriskortodoxa församlingarna, den koptiska, frikyrkorna och Svenska kyrkan för att nämna de som ingår i Norrköpings kristna råd, men också de muslimska, den judiska och den buddhistiska församlingen samt Norrköpings kommun.

– Vi måste prata med varandra, understryker hon och ser nätverket som ett sätt att bygga broar: Alla församlingar ska kunna känna trygghet.

Det är inte Maria Bard som talar om för mig att det hålls en ekumenisk nattvardsgudstjänst i S:t Kyriakos i Brånnestad på söndag, årets mässa med Norrköpings kristna råd. Det hittar jag själv när jag ska pussla ihop söndagens kalendarium. Men jag är säker på att hon kommer att vara där.

Jag frågar inte Jonas Malmberg, min multireligiöse guide, vad han tror på. Om sådant frågar vi alltså inte oss svenskar emellan. Jag frågar om han har någon favoritreligion.

– Buddhism, svarar han och pekar på de två buddhastatyetterna som står för olika inriktningar inom läran. Han lyfter upp den ena och pekar på öronen – de är stora för att han ska lyssna bättre på vad andra säger.

– Men han måste inte tro på allt han hör. Och så blundar han, för att inte leta efter fel hos andra.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

STADSBIBLIOTEKET Norrköping

12–24 oktober 2015
Gud har 99 namn
Utställning
Arr: Sensus och Svenska Kyrkan

LÄNKAR
Religion Wikipedia Guds 99 namn
Sensus hemsida