Trädfigur huggen i sten. Att se målade och omålade hällristningar framträda i ficklampans sken är en nästan magisk upplevelse.

På en liten kulle hittar vi våra första skepp

Mötesplatsen är satt till Bokbussens hållplats och tiden till 17.05. Prick då anländer bussen. Jag känner mig dum när jag inser att vi inte alls ska åka buss. Det får väl bli en annan gång då.

Jag efterlyste bussguidade turer till hällristningarna när jag skrev om arkeologidagen för ett år sedan. Det är väl det minsta man kan begära i en stad med en av de förnämsta samling av ristningar som finns? I sommar, kanske? Detta är en underutvecklad turistnäring. Man skulle stanna (minst) en dag extra för detta.

I stället blir det en mörkerpromenad med Stadsmuseets arkeolog Theres Furuskog och en liten grupp. Nå, det är ju inte långt. Och till min glädje och förvåning upptäcker jag att jag inte har sett dessa ristningar tidigare. Tokigt nog har jag aldrig heller studerat hällristningar i släpljus i mörker heller. Det är ju så här de ska ses! Särskilt de omålade (det vill säga 80 procent) ger ett nästan magiskt uttryck.

På en liten kulle hittar vi våra första skepp. Här står också en stolpe med ett stiliserat skepp som utmärker platsen. De finns på ett flertal ställen i stan och börjar snart bli antikvariska själva, uppsatta som de är på 1920/30-talet, berättar Theres. Ett solkors skymtar också i mörkret. I de fyra tårtbitarna finns skålgropar knackade. Och många fler finns runt omkring.

På andra sidan gamla E4:an finns det ännu mer, hundratals, på en klipphäll i en hästhage. Kanske är de en fruktbarhetssymbol för kvinnor? Långt in i vår tid har det i alla fall offrats i dem. Kanske pågår det än.

Ramfigurer är vad man vet tämligen unika för Norrköping.

Här vid Skälvs gård finns det en större samling ristningar, bland annat en så kallad ramfigur. De är tämligen unika för Norrköping. Kanske föreställer de fångst- eller fiskenät? På Himmelstalund finns flera stycken, och en är förbunden med rep/stång som två figurer drar i. Den här upptäcktes för bara två år sedan.

Hällristningsinventerarna Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam fann den när de var här 2013. Theres Furuskog hade skämtsamt beställt fynd antingen av en solbärare eller en fotbild med tår. Det senare fick hon. Norrköpings första av det slaget.

Här finns också en väldigt gåtfull människofigur. Eller är det två? Den undre delen har en skålgrop mellan benen, möjligen kan det vara en kvinna. Den övre halvan får en bara att klia sig i huvudet. Har den horn? Saknas något?

– Här finns också en kana i berget, säger Theres innan hon rutschar utför.
– Det är halt, tillägger hon. Och här finns något unikt.

Så börjar hon frenetiskt borsta bort löv från nedre delen av hällen och ber om hjälp att få släpljus. Där är en! Och en till! Ett par trädfigurer uppenbarar sig i stenen. I Norrköping finns de bara på den här hällen i Skälv. Annars så finns de bara i Tanum, men de är annorlunda – de har grenarna riktade uppåt som på en gran, säger Theres. Men granen fanns inte här förrän vid år 0, tillägger hon.

Fast, tänker jag, granens grenar pekar ju bara uppåt längst upp. De flesta hänger nedåt av sin tyngd. De här träden är nog så goda avbildningar av gran. Arkeologer har spekulerat i att granen skulle vara ett heligt träd.

Själv tror jag mer på idegran, som är det bästa materialet att göra pilbågar av. Fanns det inte en bågskytt på andra sidan av hällen? Jo. Jag undrar vilket träslag pilbågen (från stenåldern) man hittade i Motala 2009 var gjord av. Man vet även att kelterna höll idegran som ett heligt träd. Men allt detta kommer jag på först när jag kommer hem.

Det finns några ristningar på skepp med trädfigurer vid Himmelstalund. Det kan tydas som de var heliga. Det kan även tydas som de importerades. Så tänker jag. Men det var ju, å andra sidan, inget större besvär att ta med sig en kotte.

Varför fick figuren en skålgrop mellan benen? En viktig symbol eller en händelse? Och vad föreställer figuren ovanför?

Tankarna lever vidare långt efter utflykten, vilket är ett tecken på att den var lyckad och att Theres Furuskog är rätt kvinna på rätt plats. Som arkeolog specialiserad på hällristningar är hon precis vad denna stad behöver. Det har varit ett glapp sedan Ann-Charlotte Hertz slutade. (Läs förresten hennes utmärkta skrift – finns som länk nedan! Utmärkt, men 16 år gammal och i behov av uppdatering.) Det var ju väl att Theres blev anställd, efter ha gått på olika projekt i 8 år.

Så nu förväntar vi oss underverk! Jag vill ha guidade bussturer sommartid! Åtminstone en minibuss kan väl kommunen släppa till? Att hitta till Himmelstalund är inte svårt, men hur många hittar pärlan Ekenberg? Eller till Skälv eller Herrebro? Till adoranterna (tillbedjare) som lyckades ändra dragningen av nya E4:an? Det vore en fantastisk utflykt dagen efter djurparksbesöket. Eller för alla norrköpingsbor som ännu inte förstått det världsunika som finns runt knuten.

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
Hällristningar infosida Wikimedia länsstyrelsen
För Sverige i Forntiden blogg
Stadsmuseet hemsida Facebook skrift  Hällristningsvisning
Föreläsning Bronsåldersboplats iRambodal Medeltidsborgar
Theres sätter värde på hällristningarna reportage Kultursidan.nu 22/10 2015
Stadsmuseet öppnar för Den första staden reportage Kultursidan.nu 13/12 2014
Nyfunna hällristningar i Himmelstalund reportage Kultursidan.nu 1/9 2014
Dolda hällristningar i ljuset på kvällen reportage Kultursidan.nu 25/8 2013
Ny utställning och planer lyfter hällristningarna reportage Kultursidan.nu 23/5 2013