Tidsmaskin. Eric Langert har skapat maskinen som får associationerna att dra iväg åt olika håll, till Christoffer Polhem, till Leonardo da Vinci och till de äldre astronomerna och matematikerna.

 

Vågar du dra i nödbromsen?

 

”Vågar jag dra i nödbromsen?” Anna Haddars upplevde att livet gick allt fortare. Tankarna ledde till en utställning som nu kommit till Norrköpings stadsmuseum. Den är både vacker och tänkvärd och lockar besökaren att fundera över såväl tiden som livet.

Tiden är något alla människor är beroende av, men med olika upplevelser. För många går tiden fort – för andra långsamt. Tiden upplevs olika beroende på vem man är, situationen och vilka referenser man har.

Regionmuseet Kristianstad har producerat vandringsutställningen Det ligger i Tiden i samverkan med Högskolan i Skövde och med stöd av Arvsfonden. Efter att ha visats i Kristianstad, Västerås, Luleå och Uppsala är turen nu kommen till Norrköping, här stannar den i två månader, till strax efter nyår.

 

Texten ur Momo och kampen om tiden har inspirerat till en spelliknande applikation.

 

”Livet börjar gå för fort – vågar jag dra i nödbromsen?” År 2008 kände projektledaren Anna Haddars, från Regionmuseet i Kristianstad, hur tiden sprang allt snabbare. Där föddes tankarna om en utställning. Andra uppdrag kom emellan men så småningom var det dags att göra verklighet av projektet. Med intervjuer, samarbeten och tack vare medel från Arvsfonden.

– Professor Bodil Jönsson, som skrivit flera böcker om tiden, har varit min mentor, berättar Anna Haddars som också hämtat tankar och texter ur boken Momo – eller kampen om tiden av Michael Ende.

Under resans gång kopplades Högskolan i Skövde in, med dess utbildning inriktad på dataspelsutveckling. Men studenterna tyckte inte att spel hörde hemma i en utställning, spel tar för lång tid. Däremot kom de med andra applikationer som finns här och var i utställningen, som interaktiva gestaltningar av avsnitt ur Endes bok om Momo. Tidstjuvarna är ganska läskigt skildrade.

I förberedelserna ingick samarbete med flera olika grupper, främst ungdomar, för att få olika perspektiv på tiden. Där var unga vuxna som i vuxen ålder fått hjärnskador men även ungdomar som var födda med en utvecklingsstörning. Man hade också en grupp med nyanlända svenskar för att få deras syn på tidens innebörd.

 

Lokalsamtal. Telefonkiosken som kan ”ringa” både långt och kort är utställningens skönaste centrum.

 

Utställningen är vackert formgiven av Eric Langert och Per Pettersson och den gör sig fantastiskt bra i Stadsmuseets gamla fabriksbyggnad. Formspråket ser ut att hämta inspiration från det sena 1800-talet, men med den twist som kallas för steampunk. En monter ser ut som en gammal telefonkiosk med lövsågat galler, andra är som runda tidningskiosker. Överallt gestaltas olika aspekter på tiden, som text, bild och föremål inklusive en animerad föreläsning.

I en monter med fyra avdelningar finns fyra intervjuer. Den numera frigivna fången Annika Östberg berättar hur det är att som livstidsdömd veta att en relation till en medfånge kommer att ta slut när den andra blir fri ett förutbestämt datum. En annan handlar om hur det är för en familj att vänta på en hjärtdonation, vara redo att resa med några minuters varsel. Ett OS-guld kan handla om några tiondels sekunder om vilket triathlon-kamparen Lisa Nordén berättar.

Avsikten har varit att ge besökarna en aha-upplevelse. Hela utställningen är pedagogiskt uppbyggd och man måste ta sig tid för att verkligen ta till sig den. Vi som är lite äldre stannar gärna upp framför den välkända stämpelklockan medan den yngre generationen gärna kan fingra på mera interaktiva skärmar.

Tidsmaskinen som finns med där historiska årtal presenteras är som en vetenskap i sig. Den ger associationer till både Christoffer Polhem och till Leonardo da Vinci. Där visas till exempel årtalet när Sverige fick en och samma tidzon. Det var först i slutet av 1800-talet och innan dess så hade varje ort sin egen lokala tid, som följde solens gång.

 

Våga dra i nödbromsen. Anna Haddars tar tåget.

 

En monter med en mjölkvit glasskiva ser anspråkslös ut. Det är den förstås inte, den aktiveras med små kuber som styr ljud som hörs i hörlurar. Det kan vara åska men också syrsor och ljudet styrs från lågt till starkt eller från höger till vänster i stereohörlurarna. Är man ensam vid bordet så är det enkelt men om där är flera så blandas effekten.

Hur var det då med nödbromsen? Jo den finns, i utställningens tågkupé. Sätt dig ned vid fönstret där landskapet ilar förbi. Vågar du dra i nödbromsen? Vad händer då?

Text och foto: Sven Åke Molund

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STADSMUSEET Norrköping

7 november 2015 – 10 januari 2016
Det ligger i Tiden
Utställning
Prod: Regionmuseet Kristianstad och Högskolan i Skövde

Vernissage 7/11 kl 14
Museichef Bror-Tommy Sturk
poeten Jesper Jaldeland
konstnär Kim Nilsson

LÄNKAR
Det ligger i Tiden hemsida
Regionmuseet Kristianstad hemsida
Stadsmuseet hemsida Facebook FB-evenemang