Känslornas dramatik. Karolina Blixt gav en underhållande lektion i Opera für Alle i Skärblacka Folkets hus.

Från stiliga kläder till kepsbytarteater

Klockan är en kvart över sex på fredagskvällen och redan helt mörkt ute. Kylan nyper lite i kinderna, trots att det är flera grader varmt. Det är heller inte särskilt väl upplyst, vilket ger mig en känsla av att vara alldeles ensam där jag går, på den asfalterade vägen som leder upp mot Folkets hus i Skärblacka.

Mörkret, vinden, löven som dansar runt mina fötter, för mig tillbaka till en tid för längesen. Doften känns också bekant, och då menar jag inte den som fabriken så frikostigt bistår med. Jag återupplever faktiskt lite av samma spända förväntan som i tonåren när jag greppar handtaget och går in i byggnaden. Plötsligt är allt som bortblåst och jag kommer tillbaka till nuet och verkligheten.

Därinne har ett 60-tal personer samlats. Föreställningen, ett arrangemang av Riksteaterföreningen KariN och Folkets husföreningen, är satt att börja klockan sju men redan från sex kan man få ett glas cider och några salta pinnar. Det kallas för mingel i programmet. Jag ser mig omkring och lyckas hitta flera bekanta ansikten. Konstaterar att majoriteten av besökarna gott och väl kan räknas till den mognare delen av Skärblackas invånare.

Efter att ha försökt förstå varför så få yngre vågat sig hit ger jag upp. Jag kan komma på massor av anledningar, som alla är mycket enkla att förstå, men väljer att avstå från att ange dem här.

Gestaltning. Karolina Blixt är tydlig – och rolig.

Inne i salen möts jag av en lika enkel som genial scenlösning, nämligen ingen scen alls. Scenerna i de flesta Folkets Hus är väl tilltagna i höjd och ger inte speciellt mycket närhet till det som händer. Den här golvlösningen ger oss en närmare kontakt med föreställningen.

Operasångerskan Karolina Blixt inleder med att sjungande låta oss få en lektion i röstens beståndsdelar, alltså själva röstorganet. Allt till musik av Rossini. Hon sjunger på italienska till en början. Talar också på samma språk medan hon bläddrar och pekar på ett antal bilder. Plötsligt utbrister hon; ”Oh, Jussi!” och visar upp en bild på Jussi Björling, kanske en de största operatenorer vi någonsin haft i Sverige. Redan så här tidigt i programmet har jag insett att det finns en rejäl dos humor med i föreställningen.

Det handlar om känslor. Kärlek, hat, hämnd, sorg, lust, men också död, naturromantik och ord som knyter an till just det stycke som sjungs. Karolina hävdar bestämt att känslor har synnerligen taskig ”tajming”. Plötsligt dyker helt fel känsla upp och man vet inte hur man ska hantera läget. Det var just de olika känslorna och Karolinas förmåga att gestalta så tydligt som gjorde det lätt att följa med. Det bidrog säkert till att få bort lite av den lite tunga och allvarliga stämpeln som ändå operan ofta förknippas med.

Plats för snabba förvandlingar.

Visst, det går att ”bara” njuta av vacker operasång, men för att fånga en publiks intresse krävs kanske något lite mer än så. Just den detaljen har producenterna på Riksteatern tagit fasta på. Det händer något hela tiden. Stiliga kläder varvas med rena kepsbytarteatern. Lite extra flirtande med herrarna i publiken höjer stämningen ytterligare några grader.

Tiden går väldigt fort som den brukar göra det när man har roligt. Publiken får som slutkläm sjunga lite allsång och på valfri vokal sjunga med i Valsen ur Glada Änkan av Franz Lehar. I övrigt framfördes musik av Mozart, Bizet, Liszt och Verdi. Pianisten Samuel Skönberg framförde ett virtuost solostycke, Rigoletto Paraphrase de Concert, av Franz Liszt.

Vi bjöds på ett extranummer och fick även där vara med i föreställningen, Engelska flottan har siktats vid Vinga….

Sammanfattningsvis tycker jag att det var en mycket smart uppbyggd föreställning och genom att vara så alldaglig i sitt manus. Genom att flytta de olika musikstyckena till modern tid (Papageno var medlem i Skärblackas Ornitologiska Sällskap den här kvällen) blev det på ett påtagligt sätt verkligen Opera för Alla! Huruvida någon fick sin inställning till opera ändrar i och med kvällens förställning överlåter jag till den som vet.

Den gode Karl Gerhard visste i alla fall vad opera var. ” – Det handlar om opera när man sticker kniven i någon och ut kommer sång istället för blod.”

Text och foto: Björn Eriksson

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

FOLKETS HUS Skärblacka

6 november 2015
Opera für Alle
Av och med: Karolina Blixt, operasångerska
Samuel Skönberg, pianist
Arr: Riksteaterföreningen KariN och Folkets Husföreningen i Skärblacka

LÄNKAR
Karolina Blixt hemsida
Riksteaterföreningen KariN hemsida Facebook
Smått & gott med Riksteater-KariN i höst reportage Kultursidan.nu 30/9 2015