– Får jag som kvinna göra som Plura? Mia Skäringers exempel blir drastiska när hon jämför sig med vissa mäns beteenden.
Igenkänningshumor som fungerar
Den vackra salongen på Louis De Geer i Norrköping var fullsatt både fredagen och lördagen. Mia Skäringer är tillbaka med sin hyllade föreställning Avig Maria och sångerna jag gråtit till.
Med sig på scenen har hon en orkester med kapellmästaren Stefan Sporsén i spetsen. Bortsett från den vita likkista hon öppnar, inifrån, till just tonerna av Franz Schuberts Ave Maria, så består rekvisitan av det klädställ vi känner igen från hennes tidigare succéföreställning Dyngkåt och hur helig som helst.
– Jag tänkte att va fan, ni har ju sett mig förut, brister en avklädd Mia Skäringer ut till publiken i sin charmiga värmländska.
– Varför ska man springa av scenen varje gång man ska byta om då man ändå är själv. Så här ser man ut, fortsätter hon.
Mia vågar inte bara klä av sig fysiskt, hon blottar även sin själ och litar fullt på publikens mottagande. Ett självutlämnande som växlar mellan lätthet och djup.
Du kan gå din egen väg. Maria Skäringer har med sig ett helt band på scenen.
– Man ska vara den där perfekta kvinnan med stort tålamod. Mia Skäringer satsar på igenkänningshumor och visst fungerar det! Publiken skrattar högt när hon tar oss igenom de där vardagliga situationer som vi oftast inte pratar högt om. Med hela sin kropp illustrerar hon hur vi tänker och beter oss i det sociala spelet där vi ska vara oss själva men ändå passa in. Men också ett sökande efter ”vem är jag” och ”vad vill jag mitt i alla andras behov”?
– Hur får jag som kvinna uttrycka min coolhet? Mia undersöker skillnaden mellan män och kvinnor. Hur det skulle vara om man vänder på det hela och hur långt man får gå som kvinna. Hon gör det på ett välbalanserat sätt som når ut till hela publiken.
Mellan tankar, ångest, analyserande och gapskratt, greppar Mia mickstativet och bjuder oss på vackra toner med ömhet i rösten. Den låt jag gillar bäst denna kväll är hennes tolkning av Håkan Hellströms Du kan gå din egen väg.
Jag upplever att stämningen höjs ytterligare under kvällens gång. Publiken skrattar allt högre och oftare. När Mia byter om till Tabita, hinner hon inte ens börja tala förrän man förstår att den värmländska karaktären är omtyckt av de flesta.
Manuset känns noga planerat och en röd tråd gör sig påmind genom föreställningen. För bortom skrattet vill Skäringer förmedla tankar om att vi duger precis som vi är.
När de två timmarna nått sitt slut blir det snabbt jubel och stående ovationer, som om publiken längtat efter att få visa sin uppskattning av kvällen.
”Man får en tanke.” ”Hon säger ju sanningen”, tyckte flera av de nöjda publikbesökarna i garderobsköns vimmel.
Och jag håller med – den var helt fantastisk!
© Text: Josefina Dernsjö
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
DE GEERHALLEN Norrköping
13, 14 november 2015
Avig Maria och sångerna jag gråtit till
Mia Skäringer
Show
Arr: True Enterteinment