Mördande huvudroll. Även om vapnet sitter i Schigolchs (Franz Grundheber) hand är det Lulu (Marlis Petersen) som är den mest eldfängda i 1930-talsoperans persongalleri.

Helvetet, det är de andra

Live från Metropolitanoperan gick Lulu av Alban Berg, för en handfull skara entusiaster på Lilla teatern. Tillsammans med Wozzeck av samme man tillhör den operans moderna mästerverk, men det här är inte något som liknar Figaros Bröllop eller Tosca musikaliskt.

Kärlek, död och besatthet är temana och operan bygger delvis på Franz Wedekinds pjäs Pandoras ask, om asken som öppnades med all världens elände. Det enda som fanns kvar i asken när man till sist lyckades stänga den var hoppet, det sista som sägs lämna människan.

Lulu liknar dock mer en pjäs av Beckett eller Sartre, för här finns det inget hopp för människorna. Helvetet, det är de andra, och man väntar på något som aldrig kommer. Bäst sjunger nog Marlis Petersen i den fullständigt mördande (även bokstavligen) huvudrollen och veteranen Susan Graham som den lesbiska grevinnan Geschwitz.

Den gamle storsångaren Franz Grundheber, en av den största barytonsångarna sedan 60-talet (sic), är också mycket effektiv som den forne älskaren och / eller fadern (!) Schigolch. Givetvis var det chockerande att framställa homosexuell kärlek och incest på scenen på 1930-talet, då operan hade premiär, ibland kan det vara det även nu.

Många lockas av Lulu, här är det Alwa. (I rollerna Daniel Brenna och Marlis Petersen).

Flera typer av kärlek inklusive incest ryms alltså i operan, men det är döden som har huvudrollen. Musiken är svårtillgänglig för att vara Berg, med oftast ganska strikta tolvtonsserier; då ska vi ändå komma ihåg att han är den överlägset mest lättlyssnade av tonsättarna i den andra Wienskolan med Arnold Schönberg och Anton Webern. Tyvärr är verket ej fullbordat av Berg, som dessutom förekommer i själva pjäsen i denna utstudering, som kvinna, alternativt Lulus alter ego (!).

Jag tror att operan hade mått bra av en mer ”naiv” instudering med dito kostymer och scenografi, som ofta varit brukligt tidigare i operans ganska korta historia. En kontrast till den kompromisslösa musiken och de ohyggligt svåra sångpartierna hade säkert fungerat bättre, särskilt när dramat är utan nåd, som här.

© Text: Lars Henriksson
© Foto: Ken Howard/Metropolitan Opera

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LILLA TEATERN och CNEMA Norrköping
FOLKETS HUS Gusum

21 november 2015
Lulu
av Alban Berg
Metropolitanoperans orkester
Dirigent: Fabio Luisi
Regi: William Kentridge
Projektionsdesign: Catherine Meyburgh
Scenografi: Sabine Theunissen
Kostym: Greta Goiris
Ljusdesign: Urs Schönebaum
Livesändning från Metropolitan Opera, New York via Folkets hus och parker

I ROLLERNA
Lulu (sopran): Marlis Petersen
Grevinnan Geschwitz (alt/mezzo) : Susan Graham
Schigolch (bas): Franz Grundheber
Alwa (tenor): Daniel Brenna
Dr Schön (baryton): Johan Reuter

LÄNKAR
Folkets hus och parker hemsida
Metropolitan Operan hemsida
Lulu handling/Wikipedia
Lars Henriksson – Operalaven hemsida
Lilla teatern hemsida
Trubaduren inledde Mets livesändingar recension + lista för hösten Kultursidan.nu 9/10 2015