– Jag blir en snöskottare. Jag skottar upp och berättar för publiken vad jag ser. När man är interpret måste man vara så tydlig som möjligt.

 

”Man måste ge sig hän!”

 

Interpreten som snöskottare. Dirigenten Christian Lindberg och Norrköpings symfoniorkester växer alltmer in i uppdraget som uttolkare av Allan Petterssons musik. Vid lördagens konsert spelas Symfoni nummer 14, ”lite enklare men väl så stark”, jämfört med den föregående, nummer 13.

Konserterna, med efterföljande inspelningar ingår i ett mångårigt projekt som ska leda fram till en cd-box fylld med Allan Petterssons musik.

Vid lördagens konsert ges även en klarinettkonsert signerad Christian Lindberg. Stycket har specialskrivits för solisten Emil Jonason.

Christian Lindberg repeterar med Norrköpings symfoniorkester inför lördagens eftermiddagskonsert. Allan Petterssons Symfoni nr 14 står på programmet. Alltså den symfoni som står på tur att spelas in för BIS Records i det stora Allan Pettersson-projektet som ska leda fram till en cd-box med kompositörens 17 symfonier 2018. Flera symfonier fanns redan inspelade men nu finns en avsikt och ett tidsschema – och en dedikerad dirigent.

Ingen skulle komma på att kalla dirigent- och intervjurummet i Louis de Geer mysigt. Det är stort och rymmer klädhängare, skåp, arbetsbord och en soffgrupp med två svarta skinnsoffor, en till oss var. Vi har 30 minuter innan det är dags för repetitionen som är före den öppna repetitionen som snart samlar en hundrahövdad publik i den blå De Geerhallen.

Pang på rödbetan alltså. Är lördagens konsert en förberedelse inför skivinspelningen som kommer nästa år?

– Det kan man ju säga. Men det är inte så att konserten är något som inte är färdigt. Utan först gör man något live, en egen upplevelse. Sedan tar man fram luppen, ger sig in i detaljerna. Inspelningen använder sig av erfarenheten av liveupplevelsen.

 

Stråkskogen. Petterssons musik kan jämföras med en regnskog. Först ett myller, sedan kan lyssnaren urskilja detaljerna.

 

Christian Lindberg berättar att han spelar in både repetitioner och konsert på video. Han tittar och lyssnar, hittar nya saker.

Och lär?

– Ja lär, svarar han och fortsätter:

– Varje Pettersson-symfoni är som en stor regnskog. Först är det ett stort gytter. Men går man in i regnskogen så ser man alla färger, alla detaljer. Så är det med Pettersson, det är outtömligt. Det är som att höra Beethovens 5:a för 500:e gången. Där är ändå mycket nytt.

Christian Lindberg menar att våra hjärnor i dag är mentalt mer förberedda för att lyssna och förstå Beethovens musik än Allan Petterssons. Men, framhåller han, norrköpingspubliken börjar få en ”nutids-awareness” tack vare projektet som bjuder publiken på en Pettersson-konsert per år.

– Symfoni nr 13 var som att se ett schackparti mellan Spasskij och… och … Kasparov. Jättespännande och vackert.

Att de riktigt kunniga kritikerna höjer inspelningen av Nr 13 till skyarna säger han inte. Det läser jag mig till på symfoniorkesterns hemsida där jag med viss fingerfärdighet hittat fram till Allan Pettersson-projektet och dess tidplan. (Lugn, jag länkar nedan.)

Nu är det alltså dags för Symfoni Nr 14 som Christian Lindberg menar är ”lite enklare att ta till sig men väl så stark”. De i publiken som lyssnat till tidigare konserter ska känna igen sig i Petterssons musik. Den bygger på en av kompositörens Barfotasånger, ”Klokar och knythänder”. Texten börjar:

Dig räcker en blomma, en hand som är min.
Vad händer är tomma, som blomster har gett.
Ja mycket man önskar och mycket man tar;
så sluter man handen, för att hålla det kvar.

– När handen griper om blomman så vissnar den, berättar Christian om diktens fortsättning.

 

Gyllentoner. Flöjten är en av många fina detaljer som kan urskiljas i symfonin.

 

Han skissar upp symfonin: inledningen som presenterar alla teman. Sedan kommer Barfotasångens melodi som repeteras från andrafiol till förstafiol, därefter trumpet, valthorn och två tromboner.

– Nästa sats inverterat temat, fortsätter han och jämför med figuren i Stanley Kubricks film The Shining som ropar ”redrum, redrum” – ordet ”murder” baklänges.

Han demonstrerar – ”bababa-ba” i snabbt fallande toner följt av ”dii da dii daa” i långsamma uppåtstigande drag.

– Jag upplever vändningen starkt, en stor vacker melodi. Sibelius gjorde så.

Del tre är jämför han med ”präriemusik, väldigt heroisk”. Sista satsen är fylld av fanfarer och avslutas ”mjukt och fint”.

Konserten hålls alltså på lördag. Vi kan räkna med att inte bara Norrköpingspubliken kommer. Allan Pettersson har fans över hela världen. De kommer gärna.

I januari ska Symfoni Nr 14 spelas in, nästa skiva till boxen. Fansen lär köpa både styckvis och i det stora paketet om några år.

– En konsert är en engångsupplevelse, ett samtal där och då. En skivinspelning är som att skriva en bok. Den ska hålla i hundra år.

Konserten inleds dock med klarinettkonserten Herr Grönstedts underliga drömmar. Signerad Christan Lindberg och speciellt skriven för solisten Emil Jonason.

– Det är tack vare en mecenat, säger Christian Lindberg och tvekar lite inför beteckningen.

Finansmannen Anders Wall har beställt konserten. Det är nämligen så att Emil Jonason är en av Anders Walls stipendiater. Utöver själva stipendiet är ny specialskriven musik ett stort stöd i musikers utveckling. I programmet beskrivs det som ett ”uppvisningsstycke som förlöser virtuosen och spelmannen”.

Christian Lindberg har även dirigerat sin konsert några gånger och har bara lovord för Emil Jonason.

– Han har blomstrat. Och spelat den här konserten runt om i världen med olika dirigenter.

 

Pratglad. Vid flera tillfällen vände sig dirigenten ut mot publiken.

 

– SON är en underskattad orkester av gemene man. Världens bästa orkester i förhållande till hur stor staden är, hävdar Christian Lindberg som dirigerat Norrköpings symfoniorkester många gånger vid det här laget. Allan Pettersson-projektet är en gemensam utmaning, en lång läroprocess de tagit sig an tillsamans.

– Allan Petterssons musik är väldigt krävande. Det har delvis varit ett motstånd för att det är så svårt, medger han.

Samarbetet och erfarenheten har gett orkestern en trygghet, de vet hur man ska tackla svårigheterna.

– Jämför med Göteborgssymfonikerna som vägrade spela Symfoni Nr 9 i rätta tempot, de sade att det var ospelbart i partiturets tempo, säger han. Och triumferar:

– Vi gjorde det i rätt tempo. Och vi spelade in en skiva. Och vi vann en Grammis!

– Man måste ge sig hän!

Torsdagens öppna repetitionen? Jo tack, den gick som en dans. Christian Lindberg tog i med rejäla, tydliga tag. Det blir en fin konsert på lördag. Fast han kanske inte pratar lika mycket med publiken då.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

28 november 2015 kl 15
Konsertintroduktion kl 14.30
Pettersson och Lindberg
Konsert
Norrköpings symfoniorkester
Dirigent: Christian Lindberg
Solist: Emil Jonason, Klarinett

PROGRAM
Lindberg Herr Grönstedts underliga drömmar
Pettersson Symfoni nr 14

LÄNKAR
Emil Jonason hemsida
Christian Lindberg hemsida Facebook
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook Allan Pettersson-projektet Konsert
Symfoniorkestern tog 2 Grammisar reportage Kultursidan.nu 26/2 2015
SON spelar in Allan Petterssons nr 13 reportage Kultursidan.nu 15/1 2015
Symfoniorkesterns julklappar 3-2-1 reportage Kultursidan.nu 22/12 2014
SON spelar Allan Petterssons svåraste reportage Kultursidan.nu 17/9 2014
SON och BIS ger ut Allan Pettersson-box reportage Kultursidan.nu1/11 2013