”Han glömmer kriget och har roligt.” Fatme Eid uppskattar BIV/BIS-verksamheten som sonen Sajid deltagit i. Bredvid dem syns två av de teckningar som Sajid ritat.

 

Utsatthet, rädslor, längtan och hopp

 

Barn och krig är en usel kombination, den allra värsta. Men där det är krig är så är där även barn eftersom barn finns överallt där det finns människor. På EWK-museet möts i vinter bilder av vuxna satirtecknare och av barn som ritat för att läka sina inre sår. I båda fallen är det starka, berörande bilder.

– Det är min skyldighet att lämna utrymme för barnens berättelser, hävdade museiintendent Carina Milde när hon presenterade dokumentära och symboliska bilder tecknade av sex barn på EWK-museet i lördags.

Medelhavets blåa yta, solen är gul, molnen på himlen grå. Båten, fylld av människor. Motivet upprepas på flera bilder. Den som berör mig starkast visar en mycket liten, bräcklig båt tecknad med tunn blyerts på ett stort hav under en svart himmel. Hamza har målat den.

Barnens teckningar hänger tätt intill varandra i en dubbel rad. Många är målade i starka färger. Sara har ritat ett hus som hon fyllt med sitt namn och satt sitt handavtryck på. En bild av glädje och styrka – här är jag! Sajid har målat två glada, vänliga blommor. Så kändes det att komma till Sverige.

 

Berättarstenen. Jan G Persson och Josephine Helmerson visar den lilla stenen som används i samtalsgrupperna inom Barn i väntan/Barn i start.

 

– Varje gång vi träffas tar vi upp ett tema: vad de saknade där hemma, hur det var att komma till Sverige, flykten. Till slut talade vi om kriget, efteråt gick barnen till bordet där alla färger och papper låg. Alla tog blyertspennorna. Sedan tog de röd färg till blodet.

Josephine Helmerson och Jan G Persson är pedagoger för Barn i väntan/Barn i start. Det är en terapeutisk verksamhet för barn som nyligen kommit till Sverige. Under ett halvår möts de i grupper där de samtalar och lyssnar till varandra och därefter tecknar. I Norrköping finns två grupper, en för barn och en för familjer. Grupperna avslutar alltid med fest, för att ge barnen hopp för framtiden.

Jan G Persson vill lyfta fram att BIV/BIS-verksamheten är religiöst och politiskt obunden och att fler volontärer är välkomna.

– Han glömmer kriget och har roligt. När han bara är med mig är han orolig, säger Sajids mamma Fatme Eid som arbetat som lärare på grundskolenivå i Syrien. Jag vill gärna att barnen får mer aktiviteter.

Familjen har flytt från krigets Syrien, eller delar av den. Var Sajids pappa, som ursprungligen kommer från Irak, befinner sig vet de inte. Hennes ögon möter mina, där finns ett allvar, jag läser in att hon inte vill låta sorgen och oron ta överhanden.

– Språket är nyckeln till att lära sig mer, påpekar Fatme Eid och säger att både hon och sonen är angelägna om att ta till sig svenska språket så snart som möjligt, bli integrerade i samhället, ta vid och bidra.

Invigningen inramades av tal och musik. Sultan Balkhi, farsitalande från Afghanistan, påminde om barnens – ”världens finaste varelser” – utsatthet och skörhet i en dikt fylld av förfärande fakta och statistik.

Peyman Lorestani från Abadan i Iran spelade på handhållna trummor. Raffinerade rytmer som inbegrep raspande, dunkande, smällande på trumskinn, kant och drejade ränder. Fina rytmer och de yngsta barnen skuttade iväg bort mot den stora bilden av EWK.

– Först spelade jag en persisk rytm, sedan en rytm från min stad Abadan, förklarade Peyman Lorestani.

 

Fantasin som ger drömmar om överlevnad och framtid.

 

Med på utställningen är även 26 teckningar av 22 vuxna satirtecknare. Det är starka bilder som fångar krigets fasor, var och en på sitt sätt. I fokus är barns utsatthet och rädslor, behov av tröst och hopp.

Jag blir starkt berörd av teckningen av barnet som söker tröst i den vita dödslinje som omsluter blodpölen där modern sköts ihjäl. Jag får direkt andnöd av att se barnet som ska offras i en självmordsattack.

Satirteckningarna är en del av en vandringsutställning som producerats av Fadi Abou Hassan och Arifur Rahman, två satirtecknare som lever skyddat i Norge, i samarbete med Avistegnernes Hus i, Drøbak, Norge.

De sex utställande barnen var förstås hedersgäster vid invigningen tillsammans med sina föräldrar. Två av dem, Nour och Abdallah, finns bara på ett litet foto. De hade visserligen flytt från krigets Syrien där de växt upp, men då familjen räknas som palestinier utvisades de från Sverige två dagar före utställningens öppnande.

Deras teckningar hänger kvar – ett träd, känslan av att komma till Sverige, längtan efter dockan som lämnades kvar, den farliga båtfärden. Och krigets dödande.

– Det är viktigt att vi inte slutar att lyssna på de här rösterna. Det här är Sverige i dag, sade EWK-museets intendent Carina Milde vid invigningen.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
© Ill: Arifur Rahman, Bangladesh, och Siham Zebiri, Algeriet

 

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

EWK-MUSEET, ARBETETS MUSEUM Norrköping

28 november 2015 – 3 april 2016
Barn & Krig
Utställning
Prod: Arifur Rahman och Fadi Abou Hassan / Avistegnernes Hus, Norge samt EWK-museet

LÄNKAR
Barn i väntan/Barn i start hemsida
EWK-museet/Arbetets museum hemsida Facebook