Utställningens slutpunkt. Maria Saveland och Åsa Wrange möts i Konstforums Hamnrum.

 

Barndomsland. Ljus och mörker.

 

Barndomsland. Ljus och mörker. Maria Savelands måleri och Åsa Wranges skulpturer tycks samtala om barndomen i Konstforums rum. Allteftersom upptäcker jag att de talar olika språk och rör sig i olika riktningar. Dascha Esselius fotografier i Konstforums Studion hälsar från livet i norr.

 

Maria Saveland

 

Men hon startar med Odjuret. Maria Saveland presenterar sig i hallen med ett porträtt av ett naturens väsen med hög trähalt och många årsringar, fast på andra ledden så att säga. Det är minnet av skåpet invid sängen där hon sov i yngre år.

– Konstnärskapet är lite att dröja sig kvar i barndomen, att framkalla upplevelsen av barndomen, säger hon och berättar hur lekarna kretsade kring naturen, med dess liv och död.

 

Duet och Jaget. Förgreningarna, uppåt såväl som nedåt, kan tolkas på många olika sätt, likaväl som ytterplaggen.

 

Valet av teknik och material i målningarna ger intryck av just framkallade minnen. Inte minst de två stora målningarna Tillsammans I och II i olja på akrylglas som tonar fram midsommardans i sepiafärg men där inte hela bilden ”framkallats”, delar av glaset har lämnats omålat. Det väcker hos mig associationer till urkamerornas glasplåtar och det visar sig att konstnären ägnat sig åt enkel lådkamerateknik.

Fotografier från barndomen finns som förlagor men här blir det nya berättelser om att lämna ett gammalt sammanhang för att söka ett nytt.

Dova färger är utställningens signum och att hitta exakt rätt färgtoner är mer tidskrävande än vad det syns vara. Som i bruna Be – gripa som fragmentariskt framkallar lekens starka gullstol.

Flera bilder finns i serier. Invid varandra som det märkligt levande plankskelett som heter Vägen, eller på håll som Insomnia I och II som betraktar ett buskage från två håll och i ena fallet, I,  inbegriper en betraktare. Är det då med den betraktarens ögon vi ser II?

Rentav att hela utställningen, bilder som växt fram under fyra års tid, är som en hel installation. I Hamnrummet, Konstforums innersta rum, sammanfattar Maria Saveland sitt måleri i drömmarnas, biologins, symbolikens och det omedvetnas landskap.

 

Åsa Wrange

 

Bygger hus gör Åsa Wrange. Små lådor med sneda tak, med och utan färg. Någon gång en skorsten och ett annat med träd som tränger upp och spretar.

– Det händer att man ser hus som sakta går tillbaka till naturen, kommenterar Åsa Wrange som också påminner om människans behov av att konstruera såväl saker som teorier.

Takvinkeln ger intryck att vara densamma på alla husen, ena väggen högre än den andra. Det klassiska svenska skjulet är utgångspunkten som i skulpturerna/objekten varieras med dörrar, yttre trappor och andra tillägg.

– Övergången över huset är en lek med det arkitektoniska, vad trappor uttrycker, påpekar Åsa Wrange och pekar på ett hus vars yttertrappa rundar huset utan att nudda det.

 

Högt heter det mondäna tvåvåningshuset av Åsa Wrange. I bakgrunden Tillsammans II av Maria Saveland.

 

En smal Spång – i balsaträ – är lätt och bräcklig. En blivande bronsskulptur säger konstnären och visar Åsas torn som tillverkats på just det sättet. Invid spången står ett Hopptorn i intensivt turkos färg. Modellen med alla trappsteg ger mig en hisnande känsla, nej jag var inte den som hoppade från sjuan.

Så enkelt som barndomsminnen är inte heller denna del av utställningen på Konstforum. De äldsta verken är åtta år gamla, allt hänger ihop. Åsa Wrange använder ett allmängiltigt formspråk – som visserligen placerar henne och mig i samma uppväxts 1950- och 1960-tal – som berättar att vi människor drömmer, fruktar, hoppas och bär på hemligheter.

En avstickare är de små bronsfigurer som står med kvarlämnade fotspår bakom sig. De är resultatet av en inbjudan till konstnärer att möta kosmologer, de som utforskar universum.

– Vi lärde oss att vi bara kan se bakåt i tiden i universum, inte framåt, berättar konstnären.

En av figurerna, lika skrovlig på ytan som de andra, saknar fotspår men står på en scen som i en folkpark. Tillbaka till husen således.

Längst inne tillsammans med Maria Savelands målningar i Hamnrummet står en Brygga, ett smäckert byggnadsverk som långsamt höjer sig på sina pålar på sin halvcirkelformade väg. Den rymmer två byggnader, slutna rum utan andra öppningar än mellan de smala spjälorna. Det är mycket vackert. Jag säger till henne att jag tycker det liknar ett konserthus, jag tror att det i Helsingborg har tak och väggar av körsbärsträ, fast inuti.

 

Dascha Esselius

 

Fotografen Dascha Esselius seglade med polarforskningsfartyget Beringia långt uppe i Norra ishavet för tio år sedan, som konstnärsprogrammet stipendiat. Merparten av bilderna i Studion är tagna i parkvaktsstugan på Wrangels ö, en nationalpark vars enda stadigvarande mänskliga invånare är just parkvakten.

 

Ljus och mörker i Dascha Esselius bilder från parkvaktsstugan på Wrangels ö.

 

Stugan är väderbiten, det nakna träet grått. Inuti är det mörkt, ljuset obarmhärtigt starkt utanför. Det är sommar och solen sjunker inte under horisonten.

Som en målare – hon skriver själv om Caravaggios dramatiska kontraster mellan ljus och skugga och om Johannes Vermeers vardagliga föremål – fotograferar hon inifrån, prövar om och om igen, stugans mörker mot ljuset som kastas in och lyser upp disk och slitna föremål, till hälften. Resten stannar i dunklet, i svärtan.

Här finns också två bilder från Alaska. Landskap invid havet med Golgatadramatiska ledningsstolpar och en grop i sanden, hjulspåren antyder att verksamhet pågått. Marken är utan växtlighet, gruset finkrossat och svart. Jag undrar om det är det som kallas oljesand och som med nöd och näppe just undgått att utvinnas av ett stort oljebolag.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren

SAVELAND – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

WRANGE – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ESSELIUS – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTFORUM Norrköping

28 november – 13 december 2015
Maria Saveland
Måleri
Åsa Wrange
Skulptur, objekt

STUDION, KONSTFORUM Norrköping

29 november – 13 december 2015
Dascha Esselius
Fotografi

LÄNKAR
Maria Saveland hemsida
Åsa Wrange hemsida
Dascha Esselius hemsida
Konstforum hemsida Facebook FB-evenemang1 FB-evenemang2