Skåp i tiden. Göran Ekmans skåp nr 20 och nr 21 tillsammans med ett timglas.
De ruvar på sina hemligheter
När jag kommer till utställningen på Galleri Sander på NP33 för att se var skåpen ska stå blir jag perplex. Inte så mycket för att de hänger på väggen som för de mångfacetterade uttrycken, den gedigna materialkänslan och den stora lekfullheten. Jag förväntade mig konsthantverk men får, med några få undantag, konst.
Ett bra sätt att skilja konsthantverk och konst åt är (tycker jag) att det senare inte går att använda. Det finns undantag, och det finns övergångsformer. Men så är det. Därmed inte sagt att det ena skulle vara bättre än det andra.
Det första som möter mig är ett par nyckelskåp. Så långt allt väl. Funktionella, användbara och med invändiga krokar. Klockrent konsthantverk. Men de faller liksom utanför utställningen, och inte är de numrerade som de övriga heller. Även Skåp 1 har användbara hyllor och faller under samma etikett. Sedan börjar det hända saker.
Slipat av väder och vind. Skåp nr 2.
Det skeva Skåp 2 (”Flytved”) är gjort av väderslipade brädor från ett gammalt sågverk vid Ångermanälven. Det går att öppna, men därinne bor en röd sten med en vacker grön skorplav. Att använda det till att fylla med något annat är helt otänkbart. Således: konst.
I nästa skåp huserar tre stjälkar av nyponrosor. De vassa taggarna omsluts av mjukt aspträ för kontrastens skull. Sidorna är sinkade och handtagen återspeglar taggarnas form. När det är stängt ser man bara de kala, tagglösa stjälkarna sticka ut uppe och nere. Även Skåp 17 (”Nyponros-tagg-En”) är fyllt med nyponstjälkar, men nu på andra ledden. Och nu omslutna av eneträ.
Allra vackrast är kanske Skåp 19 (”Triptyk”), som påminner om något De Stiel-rörelsen skulle ha kunnat skapa. Det är byggt av amerikansk furu och stramt och stelt som ett hus av Gerrit Rietveld på utsidan. Inuti uppenbarar sig döden i form av två kranier och livet som ett ägg.
Varat mellan icke-varat. Skåp nr 19 påminner om livets under.
Göran Ekman har en lång och gedigen utbildning bakom sig. Han började fyra års möbelsnickarutbildning i Mjölby med gesällprov 1961. Sedan har han, bland annat, jobbat som slöjdlärare i grundskolan och på Rudolf Steinerskolan och Linköpings Universitet. Sedan 1985 är han lärare i slöjd och hantverk vid Rudolf Steinerförskoleseminariet och Waldorflärarhögskolan i Bromma.
Men det ser inte ut som Waldorfslöjd, om man nu har fördomar mot sådant. Jag har det inte, jag vet hur stor mångfalden kan vara. Det som går igen är känslan för materialet, som noga redovisas. Och vidsyntheten i vad som kan kallas vackert – rostiga plåtar och mossbevuxna brädor samsas bland raka vinklar och spretande stjälkar.
Innehållen skiftar från kvistar till strandfynd och skatfjädrar, ekoxar och Ekmans första klocka. Nästan alla är tittskåp och ruvar på en hemlighet tills de öppnas. Då blir man glatt överraskad. Skynda dit och bli det de sista dagarna av utställningen!
© Text och foto: Michael Strandhed
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
GALLERI SANDER/NP33 Norrköping
5 – 19 december 2015
Göran Ekman
Poetiska skåp
Konstutställning