Det brinner hemma hos Madame de Tourvel. Karin Oscarsson Silfverskiöld gestaltar återhållsamt
den unga kvinnan som drabbats av passion. Christian Zell som hovmästare.

Sena kvällar efter sex på 1700-talet

Det är sent på 1700-talet. Dunklet har intagit de franska spegelsalongerna, förvillande lika varandra som de vita allt-i-ett-rummen i nutida livsstilsmagasin. Här går de i en stålgrå skala vars kyliga ljus förvanskar även de mest luxuösa klädesplagg till uniformer i ett allas krig mot alla. Med kärleken som vapen.

På Östgötateatern har Marika Strand och Sven Angleflod iklätt sig rollerna av Markisinnan de Meurteuil och Vicomte de Valmont. De ingår i den förnäma adelsklass som står över allt vad arbete, delaktighet och empati heter. Sysslolösheten föder den kultur av sexuella förbindelser som vi än i denna dag förknippar med den franska eliten. Markisinnan och vicomten är obesegrade mästare i leken, eller för deras del – sporten.

Choderlos de Laclos brevroman Les liaisons dangereux – Farliga förbindelser – från 1782 väckte omedelbart uppseende och har sedan dess inte lämnat världen oberörd. Den lättsamma, flirtiga, romantiska, lidelsefulla, smärtsamma, sårande, förödande, krossande, dödande brevsamlingen har ständigt lockat nya läsare och uttolkare. Den har åtskilliga gånger dramatiserats till film och till teater.

Christopher Hamptons pjäsmanus från 1985 gjorde stor succé på West End och runt om i världen (Kungliga Dramatens uppsättning gick segrande från intima Lejonkulan till Lilla scenen till Stora scenen under tre års tid). Hampton skrev även en manusversion till filmen Farligt begär med Glenn Close och John Malkovich.

Vicomte de Valmont har funnit en ny utmaning, bortkommenderade officeren de Tourvels unga hustru. Han slår vad med Markisinnan de Meurteuil om att han ska få den sedesamma Madame de Tourvel på fall – ett skriftligt bevis på hennes kärlek ska ge en natt med Markisinnan i belöning. Ett vad, som i efterhand, visar sig ödesdigert.

I programbladet ger Christopher Hampton några nycklar till romanförfattaren de Laclos liv. En militärstrateg som knappt fick smaka krig, en matematiker med sinne för geometri, en uppfinnare – en feminist, revolutionär och god familjefar. Men Farliga förbindelser hade aldrig blivit en så stor framgång om de Laclos skrivit en enkel moralpredikan.

I Farliga förbindelser gestaltar han de regler som satts upp för att spärra in adelns kvinnor i arrangerade äktenskap. Vicomten är mannen som likt en jägare oförtröttligt stormar hindren. Markisinnan de Meurteuil är bytet som med än större skicklighet måste agera för att kringgå reglerna utan att de märks. Hon måste förutse och möta varje drag, med öppna kort eller slutna, eller med falska, som en militär strateg i kriget mellan könen. Och i krig finns som bekant inga vinnare, bara förlorare.

Att gestalta 1700-talets personer kräver en ensemble som förmår att agera i det finstilta. Men Tereza Anderssons regi är så stram att den låter enbart några få kliva ur ramen. Och allteftersom frestar den stela repriseringen av salonger och sängbyten på.

Marika Strands kluckande skratt genomsyrar föreställningens första akt, men tystnar allteftersom spelet kräver högre insatser. Bäst på scen är kanske Sven Angleflods elegante Vicomte de Valmont vars dubbla uppriktighet fascinerar, rentav förundrar vicomten själv.

Runt omkring dem finns Gunnel Samuelssons Madame de Volange som vaktar på dottern Céciles framtid. Jenny Sterkens Cécile blommar snabbt upp till en alltmer livaktig flicka. Céciles unge beundrare Danceny, den gänglige Rasmus Dahlstedt, är naturligtvis ett omöjligt parti.

Vicomtens utmaning Madame de Tourvel gestaltas av Karin Oscarsson Silfverskiöld vars känslor mer visas av det växande antalet stearinljus som brinner i hennes salong än av hennes ansikte. Kyri Sjömans Madame de Rosemond, vicomtens tant, är däremot så gammal att hon kan tillåta sig både utrop och glädjeskutt.

I bakgrunden skymtar Richard Carlsohn som Valmonts betjänt och Birgitta Agrérs kokott Emilie. Christian Zells hovmästare styr suveränt över alla salonger, även teaterns.

Markisen når sitt mål och utkräver vadets belöning:
– Ja eller nej?

Markisinnan går mot sovgemaket men vänder i dörröppningen.
– Krig!

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Anders Kratz
Målning: Aleksandre Kucharski

• ÖSTGÖTATEATERN

• Norrköping
  17 september – 8 oktober 2011
• Linköping
  21 oktober – 26 november 2011
• Farliga förbindelser
  av Christopher Hampton
  Översättning: Gun R Bengtsson
  Regi: Tereza Andersson
  Scenografi & Kostym: Ulrika Wedin
  Medverkande:
  Marika Strand, Gunnel Samuelsson, Sven Angleflod, Karin Oscarsson Silfverskiöld,
  Kyri Sjöman, Christian Zell, Richard Carlsohn, Birgitta Agrér, Rasmus Dahlstedt och Jenny Sterkens

LÄNKAR
Östgötateatern Farliga förbindelser pjäspresentation
Choderlos de Laclos wiki

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR