Sagoberätterskan. I monologen Jag – Selma klär Carina Perenkranz av henne både kvarnhjulshatt och spetskrås och låter oss möta en flicka med rädsla, tvivel och längtan.

Nobelpriset gav henne Mårbacka tillbaka

Ett skrivbord, en stol, ett litet bord dekorerat med en broderad duk och en tamburmajor, är rekvisitan som välkomnar teaterbesökarna till monologen Jag – Selma. Det är nästan tyst, sånär som ett mycket lätt sorl bland publiken på Lilla teatern. Sorlet tystnar när tonerna av Ack Värmeland, du sköna, genljuder i salongen, en barnkör sjunger.

– Är det nån som har en Selma? utbrister Selma i sin igenkänningsbara och tidsenliga klädsel när hon kommit in på scenen, och med en beslutsam gest lagt sin resväska på skrivbordet. Ingen i publiken hinner svara förrän Selma Lagerlöf, gestaltad av Carina Perenkranz, drar fram en tjugokronorssedel ur väskan.

Hon berättar lite kort om sedelns motiv. Framsidan med ett graverat porträtt av henne själv samt baksidan med gåsapågen Nils Holgersson sittandes på gåsen Akka, på deras underbara resa genom Sverige. Berättelsen som från början var tänkt som en lärobok i geografi men tyvärr saknades det ett landskap – Halland – så det blev en läsebok istället.

Bära! Snälla Back-Kajsa, jag kan inte gå.

Selma fortsätter med nedslag från sin uppväxt. Familjen med den alkoholluktande pappan, den tålmodiga modern, farmodern sagoberätterskan, barska hembiträden och alla syskon. Hur hennes höft och utseende kanske gjorde henne till den hon blev.

Hur allt började med en längtan. Barndomshemmet Mårbacka som senare såldes. Huset som låg vid en strand. Och inte vid en sjö.

För att kunna försörja sig själv studerade Selma Lagerlöf till lärarinna. Sen blev hon författare, och belönades som första kvinna med ett Nobelpris i litteratur. Prispengarna gav henne sedermera tillfälle att köpa tillbaka sitt älskade Mårbacka.

Jag gillar blinkningarna mellan dåtid och nutid med sedlarna som ger en extra touché och glimtarna av humor som skymtar fram i monologen. Selma-sedeln som nu kommer att bli utbytt mot Astrid Lindgren – trots att ”Selmas baksida är finare”. Bilden av Selma Lagerlöf har just bara varit en bild och det känns trevligt att få göra denna närmare bekantskap.

Slipa knivar. ”Har jag skrivit något så otäckt?”

Carina Perenkranz visar här sin inlevelse och mångsidighet som skådespelerska. När peruken och vuxenkläderna tas av och flickan Selma kommer fram med sin rädsla och tvivel kring sin unga person. Då känns den sparsmakade scenografin nästan överflödig och de femtiofem minuter som föreställningen fortgår flyger iväg.

Att Selma Lagerlöf inte blev avbildad på en tusenlapp kanske inte gör så mycket när en tjuga eller en ”Selma” hållits i desto fler händer, resonerar hon, tar på sig ytterkläderna och peruken, tar resväskan i ena handen och går iväg – till tonerna av Ack Värmeland, du sköna.

© Text: Agneta Östlund
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LILLA TEATERN Norrköping

17, 20 december 2015
Jag – Selma
Monolog av Agneta Elers-Jarleman
Regi: Ulf Pilov
Skådespelare: Carina Perenkranz

LÄNKAR
Carina Perenkranz choppevent Facebook Facebook/Skandiateatern
Lilla teatern hemsida
Carina Perenkranz blir starka Selma reportage Kultursidan.nu 8/12 2015